Lösta problem och no wave (igen)

Uttrycket är väl: nöden har ingen lag, så när jag satt och kollade på K-Special, Blank City för andra gången, de pratar om kameror och jag känner mig så frustrerad över att slutaren fastnat på min Praktica TL1000 mitt i en rulle film. Och visst, frustrationen har växlat, ibland – den är ju faktiskt ganska fin att ha framme hängande… och tankar på att skapa ett tillfälligt mörkrum, ta ut rullen och fortsätta den i Agfan… Men nu tänkte jag: nu får det vara nog, jag vill fota! Så jag skruvade av objektivet och slog lite på kameran. Och vipps! så släppte det. Så nu är jag glad! Men kameran är ju lite gammal, så det är ju inte så konstigt om mekaniken inte är tipptopp.

Som sagt, kollar om på Blank City, denna gång för att kunna skriva ned intressanta nya namn och titlar. Detta kändes nödvändigt efter att jag sett The Blank Generation, en ”konsert-film” av bland annat no wave-filmaren Amos Poe från 1976, en DIY-kavalkad med namn som Richard Hell, Patti Smith och Talking Heads. Svartvitt, grynigt och skakigt. Helt perfekt. Det hela är galet inspirerade, och har fått lov att ta fram en favorit bok: Please Kill Me. The Uncensored Oral History of Punk av Legs McNeil och Gillian McCain från 1997. Och spenderade några timmar på förmiddagen åt Just Kids. Men måste också besöka Kulturhuset så snart som möjligt, då de huserar den enda kopian av boken No Wave av Marc Master, som både följer begreppet som musikgenre och filmstil.

Annonser