En SvD ledare om Palestina erkännandet

När det gäller morgontidningar brukar jag läsa SvD och ETC. Att jag älskar SvD kanske är en smula förvånande för vissa, men orsaken är att deras kultursidor slår DN:s kulturdel (även om jag fortfarande stör mig på att SvD gjorde sig av med sin.) Jag läser sällan ledarsidorna dock, för de gör mig bara upprörd och arg. Jag vet vad högerfolk tycker, och hur de motiverar sina ideologier. Hur som helst, idag bläddrade jag lite medan jag försökte koka ett ägg (med betoning på försökte, eftersom jag misslyckades, och det blev för löskokt… ) och såg rubriken Fel att erkänna Palestina nu skriven av Per Gudmundson. Återigen, ja vet vad högerfolk tycker i Israel-Palestina frågan, och att de har kopplingar med relationen med USA, respektive Israel, som premieras, och därför kan man bortse från de inhumana förhållanden som det palestinska folket lever under. Det var inte många ord i den här lilla ledaren, men jag lyckades dock störa mig på så gott som varenda. Det måste vara något typ av rekord. Först var det denna mening ”Det räcker med att titta på Margot Wallströms motiveringar för att inse det. Å ena sidan försöker hon påskina att beslutet är fullt normalt, genom att betona att 134 stater redan erkänner Palestina. Å andra sidan säger hon att Sverige går före. Hur ska hon ha det?” Han gör det irriterande felet att tro att två motstridiga teser inte kan vara sanna samtidigt – vilket ju är en översimplifiering. Ja, 134 stater har redan erkänt, men få västerländska stater (väst Europa, Nordamerika, Oceanien) och det vore ju alltså dessa länder Sverige skulle gå före.

Sen fortsätter han direkt med ”Vi ska vara tacksamma att vi inte ingår i den grupp stater som har erkänt Palestina tidigare. Den består nästan till hälften av medlemsstater i Arabförbundet och Islamiska konferensorganisationen – stater som enbart undantagsvis erkänt staten Israel. Det andra stora blocket utgörs av kommuniststater samt forna kommuniststater.” Låt oss kolla på en karta över vilka länder som erkänt Palestina:

Det måste alltså betyda att denne man tror att hela Sydamerika, Afrika och Asien består 50% av kommunister och 50% proaraber/muslimer. Återigen, översimplifiering för att stärka sin ståndpunkt. Sen har jag också problem med att han även räknar in före detta kommuniststater – att stora delar av Östeuropa har lämnat diktatoriska styrelseskick för demokratiska räcker inte, faktumet att de varit odemokratiska tidigare gör dem till ”ondskefulla stater” vi inte vill förknippas med. Och det är också något jag tycker att han antyder, eller som ofta finns som en undermening när man pratar om diktatoriskt styrda stater – att de är ”ondskefulla.” Faktumet att en mycket liten skara har all makt gör dem onda, och den ”ondskan” gör att alla beslut de tar är påverkade av den ondskan. Ingenting gott kan ske i dessa typer av länder, och även om bra beslut skulle ske, beror det på ondskefulla avsikter, som en dold andemening. Det handlar ju faktiskt inte om ondska, om vi nu ens låsas som att det existerar. Det handlar om människor. Bara människor, men med andra åsikter, värderingar och ideologier. Dessa människor kan göra onda gärningar, det är helt sant, med det gör inte dem onda – som en serietidningsskurk (tänk bara på hur media har beskrivit bin Ladin.)

Gudmundson skriver sedan ”Föreställningen om att Sverige går främst bygger i sin tur på att någon annan följer efter. Mycket lite tyder på det.” Och detta är ju bara förnekelse från hans sida. Det brittiska parlamentet röstade ja (dock ej bindande) för att erkänna Palestina, och en debatt har nu väckts i länder som Frankrike, Spanien och Irland, om de inte också skall göra det. Debatten är igång i Europa, och visst, USA lär ju knappast följa efter någon gång snart, men det är inte poängen. Han fortsätter att poängtera de vidriga gärningar som begåtts i Palestiniernas namn, men man måste kunna se att båda sidorna har begått omänskliga handlingar. Den ena är inte värre än den andra. Att erkänna Palestina är något som görs för folket skull, inte för dem som med våld försöker tvinga fram en tvåstatslösning. Det kommer alltid finnas personer som tror att våld är svaret, som menar att man kan får det man vill via våld. Att i denna situation bara vara passiv är som att vänta ut att två barn ska slåss färdigt själva. Och i den här frågan är betyder det att folket utnyttjas något enormt.

 

Annonser