Och ännu mera böcker!

Har aldrig gjort en ”blogg-lista” förut, men hittade denna på temat böcker på Nio till fem och den kändes helt i min smak, so lets begin!

Snabbläsare eller långsamläsare?

Snabbläsare, absolut. Är inte speciellt bra på tålamod. Läser hellre snabbt, och om jag älskat det, läser jag om den eller månader/år. Och skriver av citat jag fastnat för.

Tegelstenar eller tunnisar?

Både och. Gärna tegelstenar i facklitteratur, och tunnisar med poetisk prosa. Den typen av genrer som ofta ger tegelstenar är inte i min smak, typ fantasy eller modern skräck/deckare.

Bibliotek eller bokhandel?

Både och! Älskar att låna en hög med böcker, men bokhandlar mest för känslan efter som det ofta är för dyrt att köpa i bokhandel idag.

Ljudbok eller e-bok?

Ingendera. Ljudbok möjligtvis om det är inläst av Stephen Fry, annars har jag svårt att koncentrera mig på det jag hör. Konceptet e-bok är ju suveränt för miljön, för faktumet är ju att alla miljontals böcker som publicerar varje år från planterade trän. Så någon gång i framtiden ska jag börja satsa på e-böcker.

Inbunden eller pocket?

Inget känns så underbart och lyxigt som att öppna en ny inbunden bok, men faktumet är ju att pocket är billigare och mer praktiskt, om du alltid vill ha en bok i din väska (vilket du såklart vill.)

Vampyr eller spöken?

Älskade vampyrer när jag var tonåring. Allt från Dracula till Anne Rice. Men i dag är ju den genren synonymt med Twiligt så…

En i taget eller slalomläsning?

Slalom. Som sagt, dåligt med tålamod och läser gärna om, vilket leder till att jag lätt hoppar mellan titlar.

Nytt eller gammalt?

Eh… Det finns ju alltid ”nya” moderna eller vanliga klassiker att upptäcka, men facklitteratur kräver ju att den är ny för att vara relevant, så både och. Dessutom är ju nyutgivna böcker lite bättre på det där med jämställdhet och mänskliga rättigheter än vad klassikerna har en förmåga att vara.

Bokmärke eller hundöra?

Om jag har bokmärke är det ofta post-it lappar för att kunna skriva av citat på, men som oftast blir det hundöron. Böcker ska se älskade och vällästa ut.

Snacks eller godis?

Inget. Äta och läsa? Kan inte multitaska.

Biografier eller memoarer?

Kulturpersoners memoarer, och politiska personer/vetenskapsmäns biografier = mindre partiskhet (förhoppningsvis.)

Skräck eller chicklit?

Skräck, inte nu längre visserligen, men har väldigt svårt för chicklit genren. Jag kan personligen inte få ut något av en sådan bok

Soffan eller sängen?

Sängen. Bästa lyxen är att läsa innan man ska sova.

Inne eller ute?

Inne. Ute kommer jag bara att frysa och vinden kommer försöka bläddra sida hela tiden.

Originalspråk (engelska) eller översättning till svenska?

Orginalspråk all the way. Någon gång ska jag lära mig franska, endast av den orsaken. Det har sagts om den franske symbolist poeten Mallarmé att han inte går att läsa på något annat än originalspråket – så någon gång!

Poesi eller prosa?

Både och. Kan omöjligen bestämma mig. Men en genrerfusion är aldrig fel.

Kvinnliga författare eller manliga författare?

Jag är biliberer. (Eh, jag försökte.) Båda.

Boken eller filmen?

Alltid läsa boken innan jag ser filmen. Annars blir det bara fel.

Kokbok eller bakbok?

Kokböcker är underbara. Och med Sju sorters kakor behöver du ingen annan bakbok.

Kärlek eller spänning?

Ingendera egentligen, men lite spänning då och då är väl okej.

Första vuxenboken jag läste och verkligen gillade?

Inget som helst minne. Minns inte vad jag läste mellan glappet barnböcker och när jag sedan läste deckare. Något måste det ju ha varit.

Klassiker jag hävdat att jag läst men aldrig tagit mig igenom?

Har nog aldrig hävdat att jag läst en bok om jag inte gjort det. Dock har jag aldrig lyckats ta mig igenom något av Jane Austen, Charles Dickens eller Tolstoj.

Jobbigaste bok att läsa?

Nu måste jag tänka här. Gillar ju jobbiga böcker. Dessutom går det att tolka frågan på två sätt – jobbig som i svårläst, eller som i emotionellt jobbig. Den mest svårlästa: The Atrocity Exhibition eller Den gudomliga komedin var svårlästa till sin början, men även Bibeln. Dem mest emotionellt jobbiga: Primo Levis Är detta en människa, hans skildring av sin tid i koncentrationsläger.

Bästa barnboksförfattaren?

Minns väldigt lite av vad jag gillade att läsa som barn. Som vuxen har jag läst om kära Astrid, så det får bli henne. Kliché, jag vet.

Bok som berört mig mest?

Alla psykböcker som jag läst när jag varit sjuk. Så – Glaskupan, Prozac, min generations tröst, Stulna år, Psykos klockan 4:48, Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, Zebraflickan, Hon går genom tavlan ut ur bilden. Att läsa om någon annans beskrivning av det man går igenom är nog det viktigaste som finns. Att få bekräftelse, bli sett, att inte känna sig ensam. Intresset av den typen av berättelser började med Berny Pålssons Vingklipp ängel, men tyvärr är den mer destruktiv när de andra titlarna är givande. Den boken glamoriserar att må dåligt, vilket ger läsaren (om man är sjuk) en känsla att ens diagnos är det enda man har/det enda man är ”bra” på, vilket kan göra det extra svårt att vilja släppa destruktiva beteenden sedan.

Recensera din senast läsa bok?

Har nyligen läst om Equus av Peter Shaffer. Minns du för några år sedan om en pjäs som sattes upp i London med en naken Daniel Radcliffe, samt en häst på scen? Det är den pjäsen, i en uppsättning av Thea Sharrock på Guildgud Theatre. En ibland bisarr historia om en tonåring (Alan Strang) som rekommenderas till en psykiatriker (Martin Dysart), och vi får följa deras relation samt veta mer om Strangs märkliga besatthet av hästar. En besatthet både präglad av sexuell attraktion och påhittad religion baserad på djuret som Gud. Det är en undersökande historia om fundamental religiös tro, samt om berättelse om en dysfunktionell familj.

Annonser

Och Millenium Bridge etc

Har flera projekt på gång just nu. Det hjälper. Och gör att min hjärna inte dammar ihop helt. De är nu följande (vissa ännu bara i idéstadiet):

1. Projekt Ofelia. Såklart. Gud, det måste bli tröttsamt att höra mig tjata om det – så jag ursäktar, men tänker ändå fortsätta, för det gör mig glad. Just nu försöker jag ta ett beslut gällande vilket bro i London, som Ofelia ska kasta sig ifrån när hon tar sitt liv i slutet av Del 1. I bakhuvudet, när jag planerar det avsnittet, har jag Anna Odells konstprojekt och prinsessans Dianas påstådda självmordsförsökt, då hon skall ha kastat sig utmed en trappa. Och hon var ju prinsessa, så perfekt inspiration! Och kanske också före detta prinsessan Sarah Fergusons berättelse av alienation när hon blev en del av det brittiska kungahuset. Just nu lutar det i alla fall mot Millenium Bridge, eller Waterloo Bridge. De båda utgår ju från viktiga kulturplatser,

2. Övar på att teckna fåglar. Min mor bad om en tygkasse, liknande den jag gjorde till mig själv, som jag smyckade med kalligrafi i typsnitt bodoni. Men kom att tänka att det vore väldigt fint med en där jag måla fåglar på. Så, utrustad med min far gamla ornitologiska utrustning, övar jag nu på att teckna fåglar. I mitt tecknarblock som min farfar bundit.

3. Ska göra detta (med några fina gamla böcker, som är ointressanta/tråkiga, att ha på väggen bredvid sängen):

 

4. Och detta (att ha pennor i, på kylskåpet, med magnet på baksidan):

 

5. Och detta (fast målat, inspirerad av Elsa Schiaparelli och Rookies inlägg):

 

6. Viker fler origamisvalor i ett projekt som är topphemligt, och är på sätt och vis kopplat till en annan kreativ syssla jag nämnt tidigare. Nyckelordet är väl överraskning.

7. Minns ni den typen av skrivbordsskiva som gamla skolbänkar har? Som går att vika upp, och har urgröpningar för pennor och sådant? Hittade i alla fall en sådan skrivbordsskiva och ska därför slänga ut min gamla. Trädet är mörkt och lackat spegelblankt. Men någonting säger mig att det mer används till arbetsyta för någon typ av hantverkare, vet inte varför… Problemet är att det just bara är en skiva, och inga ben. Så – planen är att köpa sådana rörmokerirör och montera fast. Hoppas vara kvar innan måndag

8. Och min garnbollsmatta, som jag sitter och virar med garnet runt, runt pappersmallarna varje gång jag råkar se på TV.

9. Åh, har också en prosadikt som jag arbetar på. Lovar att visa när jag känner mig klar.

Och av någon jäkla anledning är jag inte det minsta förvånad över nyheter om Jimmy Saville, för jag som inflyttad London-bo (före detta vill säga), och allmän anglofil kan jag inte för mitt liv förstå hur och varför han hyllats så. Han verkar bara skum. Obehaglig. Märklig (och alla andra synonymer du kommer på.) Men tycket det är djupt, djupt sorgligt att pedofili och sexuella övergreppsanklagelserna inte kunde få kommit fram medan han levde – så att han kunde få stått till svars, och inte bara fått ett skamfilat rykte. Och skäms bokstavligen över hur jag till vardags hyllat BBC... Skäms! Skäms! Skäms! Och de låter honom behålla en post som TV-underhållare för barn och unga!

I teknik helvetet

(The Vaccines – Teenage Icon)

Hade hoppats kunna få svar idag, men måste nu vänta till och med måndag. Min hösts framtid ligger där vilandes på en telefonsvarare över helgen. Jag som knappt hade tålamod de där tre timmarna under eftermiddagen, som slutade med att jag somnade av utmattning, för att sen vakna av min telefonsignal i skepnad av This Charming Man. Lyckades samla mig, men har fortfarande inga svar.

Skriver detta för i övrigt från min nya dator. Eller ny, och ny… Fick den i födelsedagspresent i mars, sen bestämde den sig för att strejka i maj och sedan dess har det påståtts att den legat på lagning. Så idag, äntligen, fick jag promenera mot webhallen, där den förvarades, vilket visade sig vara min version av helvete. Gräslig stressande musik (en tanke som fick mig att känna mig ytterst medelålders) och horder av högljudda 14-åriga pojkar som slogs framför skärmarna med tv-spel. Dessutom, när mitt nummer kom upp på den digitala-displayern så gick jag fram mot en ung man som ändå såg relativt vänlig ut. Men jag upptäckte då en sak. Disken som han, och alla andra anställda, stod bakom var formad som ett stort L, och vad jag märkte var då att utrymmet bakom disken var upphöjt med kanske 20 centimeter. Som om man inte känner sig tillräckligt mindre vetande när man kliver in i en teknikaffär som kund! Aldrig mer! Nu: bojkott. Om det inte handlar om att får kunden att känna såg underlägen så säg…

Så bland hojtande finniga tonåringar satte jag mig i protest ned med näsan i en poesibok jag hade med mig. Och i plötslig inspiration av dess öppningsmening antecknade jag i hast ned en egen dikt på första sidan av herr Johanssons debut Kapslar. I bläck. Mina anteckningar är nu en permanent del bland författarens egna ord… och sen kom mitt nummer upp på skämen. Ska arbeta klart dikten imorgon, för att sen lägga upp den här.

Nyinskaffade böcker

Matilda Roos Bli (recension av poesi, SvD, Längtan bort från ambivalensen)

Johanna Mo Få i mig mer liv än jag är van vid (recension, SvD, Mo skildrar vägen till synlighet)

Nanok Grammatica obscura (recension, Tidningen kulturen, Desamma är att tänka och vara)

Rose Lagercrantz Ofeliaetyderna (recension, GP, Ofeliaetyderna)

Simone de Beavoir De inbjudna