Hösten är igång på riktigt.

DSC02128

Veckans fotouppgift: blue hour (skymmning och gryning)

Det löste sig med praktiken, tror att det var redan dagen efter jag skrev det förra inlägget. Tydligen var det den tillfälliga konsulenten som inte hade någon koll… Så jag har rätt att söka till den praktiken jag är intresserad av – det vill säga redaktionell. Det känns ju inte ett dugg super läskigt.

B-planen om jag inte får en praktikplats? Söka master/magister i journalistik (även om jag inte är säker på just journalistiken och jag har ju lika mycket rätt att söka statsvetenskap – förutsatt att c-uppsatsen verkar gå bra. Kanske borde jag som c-plan även söka stats?) Både Uppsala- och Stockholms universitets program verkar rätt bra.

Den sista planen kom som en desperat idé när jag trodde att ingenting skulle gå. Slutligen skriva klart Hennes leende sprack (Ofelia) och skicka in den till ett förlag. Jag vet inte riktigt varför, men jag har mer tilltro till mina chanser med ett sådant försök nu. Norstedts förlag hade författarkväll för några veckor sedan, Johannes Anyuru var där och pratade bland annat, liksom Laura Lindstedt som skrivit Oneiron, Ebba Witt-Brattström och flera till. En man som jobbar där som litterärchef (kan ha hittat på den titeln) pratade om vad det är som får dem intresserade av ett nytt manus – där originaliteten är det främsta.  Det jag behöver är att lägga till lite på slutet, kanske 5000 – 8000 ord? Sen gå igenom det för att se att det finns ett bra flyt och utan lösa trådar (som inte ska vara lösa). Så för att faktiskt kunna göra detta krävs det att jag kan komma tillbaka till den historien och skjuta upp min dystopiidé (som jag skrev på senaste igår kväll).

Men som sagt, ska ju också få en c-uppsats skriven denna termin (har en idé där) och på torsdag får vi statsvetenskaps c:s första hemtenta!

Kreativitet som en livlina.

Det blir extra viktigt att komma ihåg vad som hjälper att sänka stressnivåerna och får det att kännas mindre akut och omöjligt när allting kör ihop sig samtidigt.

Innan fredagen och fotokursens start hade jag bara sett det som ett stressmoment. Jag oroade mig för vad dagarna skulle innebära, hur det skulle vara där, hur jag skulle ta mig dit, de jobbiga tiderna och alla nya personer – och hur påfrestande kursen skulle bli. Väl där var det roligt, väckte kreativiteten och stressen försvann. Men med allting idag så hade jag glömt bort det positiva igen, men blev plötsligt påmind om hur viktigt det är för mig att hitta ett kreativt uttryck när allting blir för mycket.

Jag påmindes också om det på föreläsningen – för det handlade om språk, men också om begreppsförändring under tid – linguistic interventions och speech act. I den intressanta boken Textens mening och makt, som också är mycket torr och icke hjälpsam vid faktisk användning av metoderna den skriver om, tar den upp hur speech act (språkhandling) utvecklats från Wittgenstein. På föreläsningen kom jag på hur jag faktiskt skrev om just språkhandling i Hennes leende sprack (Ofelia-projektet) efter att ha läst halva Wittgenstein-boken Filosofen som inte ville tala under resan till Bryssel.

125.

När det talade språket mellan människor inte räcker längre söker man efter något annat. Det är nödvändigtvis inte ett fridsamt sökande. För Ofelia var det inte så. För Ofelia var det desperation – en kamp för ett alternativt sätt att uttrycka sig. Ett nytt sätt att göra sig hörd. På scenen fann hon blommornas språk. För det ansåg Det manliga geniet vara ett tidsenlig och passande sätt för en flicka som hon. Det hör ju till saken att han inte rådgjorde med henne. Det hör alltid till saken. Allrahelst för Ofelia.

126.

Om det man inte kan tala, därom måste man tiga.[1]

127. 

Går tiden verkligen framåt? Är historien verkligen kronologisk? Ett steg framåt, två steg bakåt. Är det så bara för mig? Vi är alla fast i våra egna bubblor där vi aldrig kan nå fram till varandra. Därav politiken – med olika perspektiv på upplevelser som säljs till högstbjudande. Därav journalistiken med sina hundratals tolkningar. Därav litteraturen – där varje författare tror att de säjer sanningen och att sanningen kommer levereras i ett paket med rosett till läsaren mellan inbundna sidor.

128.

Hon är fast. Hon kan inte se om oförmågan att tala och tolka är problemet i sig, eller om det istället handlar om att inte se. Det är två olika problem, två olika frågor. Men hon kan inte reda ut dem.

129. 

En känsla är alltid en oöversättbar sanning. Men problemet är ju att känslan är en sanning som kan ändras, ibland från en minut till en annan.

130. 

En handling är inte mycket bättre det. Handlingen är bara språkets stand in. Den kommer efter. Känsla – ord – handling. Det ena efter det andra. Sammankopplade som i en kedja, som för Ofelia har kommit att betyda något mycket speciellt.

Känslan är ren. Orörd. Men för att komma fram till ordet – och sedan handlingen – måste du komma över en tröskel som ligger långt över ditt förnuft.

131. 

Speach act. Hur i helvete tänkte Det manliga geniet där?

Act. Act and you will recieve.

Har jag missat något fundamentalt?

 132. 

Hjälp. Hjälp! Förstår du inte?!

[1] Wittgenstein, Tractatus Logico-philosophicus

Språkets brister är egentligen något som följer genom hela den texten. Antagligen kommer jag använda diskursanalys i min c-uppsats is statsvetenskap, men jag är intresserad av att kanske rikta in mig på just begreppsanalysen istället. Det vore en möjlighet att gräva i något som jag skulle kunna väva in i Hennes leende sprack.

Och sen har jag mitt dystopi-projekt som jag inte ägnat en tanke till de senaste två veckorna, men här ett smakprov att det jag skrivit hittills.

Sömn är något ouppnåeligt. Overkligt. Långt borta i horisonten, dit man aldrig når. Vakenhet är ljusfläckarna på baksidan av ögonlocket när man gnuggat dem för hårt. Kanske är det bäst så.

Tystnad. Betong och stål. Det finns ingenting som utstrålar värme. Solen når aldrig zenit utan kommer bara halvvägs för att sedan dala. Det har blivit värre. Men det bör man inte tala om. Människor kan i alla fall anpassa sig, de är som kackerlackor.

”Det var länge sedan. Generationer sedan. Eller, det är kanske bara en myt allihop. Det är svårt att veta. Jag är ingen jäkla expert på sånt där. En del har ju sagt att det bara är… vad är det där ordet? Jo – alternativ fakta. Ja, kanske är det så. Ha, ja, det är ju faktiskt det mest troliga. Att det bara är någon historia, någon myt som flutit med under alla dessa år.”

 

12 maj

Jag fick sömntabletter utskrivna idag. Får ser om de hjälper. En halv timmen innan sänggående. Om det inte funkar, en halv till. Men om det inte funkar skulle jag komma tillbaka. Ej mer än halv + halv. Möjliga biverkningar: trötthet, huvudvärk, muntorrhet, koncentrationssvårigheter, hallucinationer, minnesluckor, nedsatt reaktionsförmåga, rastlöshet i benen, rörelsetröghet, ofrivilliga muskelrörelser, ryckningar i ansiktet, minnesstörningar (inträffar ofta flera timmar efter att du tagit medicinen, för att minska risken måste du se till att få sova ostört i 8 timmar), förvärrad sömnlöshet, mardrömmar,

Bör uppmärksammas – finns risk för toleransutveckling. Finns risk för psykiskt och fysiskt beroende. Finns risk för minnesluckor. Finns risk för sömnambulism och liknande beteenden.

 

19 maj

Domedagsfröbank översvämmad

Fröbanken på Svalbard som ska kunna stå emot naturens krafter har översvämmats av smältvatten. Banken innehåller fröer från alla värdens hörn och tanken är att den ska kunna överleva naturkatastrofer och kärnvapensprängningar, men vatten från smältande isar har översvämmat fröbanken. Det så kallade domedagsvalet är beläget på Svalbard och förvarar över 800 000 växtarter, bland annat blommor, grönsaker och frukter. Efter en ovanligt varm vinter i Arktis har glaciärerna smält på ett oväntat sätt. Banken var inte förberedd på att permafrosten i området skulle kunna smälta, vilket orsakat detta. Dock har frösamlingarna inte skadats eftersom vattnet inte nått tillräckligt långt in. Fröbankens säkerhet ska nu förstärkas ytterligare.

 

Tisdag 20 maj

Nyheterna var märkliga idag. Man skulle kunna tro att någonting som ska vara oförstörbart ska vara oförstörbart, men tydligen inte. Jag vet inte ens om det är oroande. Vet heller inte om den nya medicinen har hjälp än. Tar fortfarande en halv tablett, väntar en natt till eller två innan jag prövar att ta en hel. Det kändes gråare idag.

Onsdag 21 maj

Fortfarande ingen förbättring. Det tog ca 6 h innan jag somnande. Väntar en natt till.

Torsdag 28 maj

Jobbet var som vanligt. Men när jag satt vid datorn och skrev kände jag mig konstig. Jag hade svårt att fokusera och mina fingrar kändes konstiga mot skrivplattan. Jag knöt händer och släppt flera gånger. Men jag kunde se att fingrarna var svullna, och jag fick skynda mig att ta av mig ringarna. Fick panik och försökte andas i fyrkant. Pressade dem mot den iskalla vattenflaskan. Kanske hjälpte det mer än andningen. Det var bättre när det var dags att gå hem. Tror inte någon märkte något. Fick allting gjort.

Research

yarrow02-l

Vit akacia Du har ett gott hjärta och vår vänskap kommer bestå.
Röd amaryllis Från djupet av min själ, jag högaktar dig.
Anemon Din svartsjuka är onödig.
Blåbär Om du rör mig skvallrar jag.
Blåklocka Skvallra inte för någon om det du vet.
Brännässla Usch, vad du är näsvis.
Fläder Jag svettas bara jag tänker på dig.
Harsyra Du roar dig medan jag förgås avsmärta.
Hundkex Jag är din slav.
Röd klöver Jag vill förbli fri, som jag har varit.
Vit klöver Neka mig inte vänskap.
Kärleksört Får jag aldrig träffa dig ensam?
Ljung Du är otacksam.
Myrten När ska vi gifta oss?
Narciss Jag älskar, men inte dig.
Persilja Du blir ganska nyttig i hushållet.
Prästkrage I dina ögon hittar jag lyckan.
Gul ros Jag har det gott ställt.
Röd ros Jag älskar dig.
Vit ros Jag älskar din själ.
Rosenknopp Jag har älskat dig länge i smyg.
Rölleka Lider du så vill jag hela dig.
Scilla Du är inte så dålig.
Smultronblomma Jag håller mina löften.
Smörboll Följ ditt hjärtas röst.
Gul tulpan Din kärlek är hopplös.
Röd tulpan Detta är en kärleksförklaring.
Tussilago Du är min första kärlek.
Vallmo Du är mig för sömnig.
Vete Ångra dig inte.
Röda vinbär Man kan vara god utan att vara söt.

Och Millenium Bridge etc

Har flera projekt på gång just nu. Det hjälper. Och gör att min hjärna inte dammar ihop helt. De är nu följande (vissa ännu bara i idéstadiet):

1. Projekt Ofelia. Såklart. Gud, det måste bli tröttsamt att höra mig tjata om det – så jag ursäktar, men tänker ändå fortsätta, för det gör mig glad. Just nu försöker jag ta ett beslut gällande vilket bro i London, som Ofelia ska kasta sig ifrån när hon tar sitt liv i slutet av Del 1. I bakhuvudet, när jag planerar det avsnittet, har jag Anna Odells konstprojekt och prinsessans Dianas påstådda självmordsförsökt, då hon skall ha kastat sig utmed en trappa. Och hon var ju prinsessa, så perfekt inspiration! Och kanske också före detta prinsessan Sarah Fergusons berättelse av alienation när hon blev en del av det brittiska kungahuset. Just nu lutar det i alla fall mot Millenium Bridge, eller Waterloo Bridge. De båda utgår ju från viktiga kulturplatser,

2. Övar på att teckna fåglar. Min mor bad om en tygkasse, liknande den jag gjorde till mig själv, som jag smyckade med kalligrafi i typsnitt bodoni. Men kom att tänka att det vore väldigt fint med en där jag måla fåglar på. Så, utrustad med min far gamla ornitologiska utrustning, övar jag nu på att teckna fåglar. I mitt tecknarblock som min farfar bundit.

3. Ska göra detta (med några fina gamla böcker, som är ointressanta/tråkiga, att ha på väggen bredvid sängen):

 

4. Och detta (att ha pennor i, på kylskåpet, med magnet på baksidan):

 

5. Och detta (fast målat, inspirerad av Elsa Schiaparelli och Rookies inlägg):

 

6. Viker fler origamisvalor i ett projekt som är topphemligt, och är på sätt och vis kopplat till en annan kreativ syssla jag nämnt tidigare. Nyckelordet är väl överraskning.

7. Minns ni den typen av skrivbordsskiva som gamla skolbänkar har? Som går att vika upp, och har urgröpningar för pennor och sådant? Hittade i alla fall en sådan skrivbordsskiva och ska därför slänga ut min gamla. Trädet är mörkt och lackat spegelblankt. Men någonting säger mig att det mer används till arbetsyta för någon typ av hantverkare, vet inte varför… Problemet är att det just bara är en skiva, och inga ben. Så – planen är att köpa sådana rörmokerirör och montera fast. Hoppas vara kvar innan måndag

8. Och min garnbollsmatta, som jag sitter och virar med garnet runt, runt pappersmallarna varje gång jag råkar se på TV.

9. Åh, har också en prosadikt som jag arbetar på. Lovar att visa när jag känner mig klar.

Och av någon jäkla anledning är jag inte det minsta förvånad över nyheter om Jimmy Saville, för jag som inflyttad London-bo (före detta vill säga), och allmän anglofil kan jag inte för mitt liv förstå hur och varför han hyllats så. Han verkar bara skum. Obehaglig. Märklig (och alla andra synonymer du kommer på.) Men tycket det är djupt, djupt sorgligt att pedofili och sexuella övergreppsanklagelserna inte kunde få kommit fram medan han levde – så att han kunde få stått till svars, och inte bara fått ett skamfilat rykte. Och skäms bokstavligen över hur jag till vardags hyllat BBC... Skäms! Skäms! Skäms! Och de låter honom behålla en post som TV-underhållare för barn och unga!

Forts. följer, Projekt Ofelia: inspiration

1. Riot Grrrl —> radiostation KAOS, grek. myt. Den ursprungliga och oändliga världsrymden. Ur det uppstod Gaia, kärleken Eros & natten Nyx. Sen luften Aither & dagen Herera

All I want is everything

Womyn/womon/wimmin

You want to stab me and fuck the wounds. Stab me and fuck the wounds

Don´t talk outta line. Don´t go speakin´ out of your turn. Go to listen what the fuckin´ man says!

Double dare you! Double dare you! Double triple fuckin´ triple fuckin´ dare you!

 

2. No to anything but madness

The art of falling apart

De psykiskt blödande

Självmord/inre mord

Hudlösa

Att lida av 3:e gradens brännskada

The ultimate I don´t fit in disorder

 

3. Dissociation: resulterar dock i en subjektiv känsla av ”dövhet”, brist på samhörighet med andra & en inre upplevelse av disintegration & depersonalisering & derealisationsupplevelser

Charcot: traumatiska minnen: själens parasiter

Shell shock/granat chock + prosopagnosi

A hospital for lost souls

Freud: dissociation: dubbelt medvetande

Kardiner: the traumatic neurosis of war

Krystal: no trace of registration of any kindis left in the psyche, instead a void – a hole – is found —-> PTSD

4. Övrigt:

 

Aileen Wournous: How many times are you going to kill me?

Herr Shakespeare: There is nothing either good or bad, but thinking makes it so

Hamlet bög?

Hamlet narcissist?

Hamlet emo?

Hamlet hipster?

Hamlet psykopat?

Hamlet narkoman?

Hamlet ej son till Claudius —> ej rätt till tronen?

Ett till fyra, lördag

1. Att undvika för framtiden:

– Innan det är dags att släcka lamporna och krypa ned under täcket, googla inte om nazisternas koncentrationsläger för att du inte kommer på vad de använde för gas i gaskamrarna, i koncentrationslägrerna (kolmonoxid och zyklon b/vätecyanid för den som undrar…)

– Börja inte följande morgon med att återvända till En liten bok om ondska, av Ann Heberlein, för lite lättsam läsning om bland annat Engla-modet och Fritz. (Men rekommenderar varmt att läsa den, bara alla andra tider på dygnet.)

2. I DBT:n har vi en färdigheter som heter ”göra lemonad av citroner”, som ju är en direktöversättning från det engelska ordspråket. Och Sös visade sig bli ett ypperligt tillfälle att öva, eftersom sjukhus inte är de mest underhållande av platser = skit långtråkigt. Så jag bad föräldrar att ta med sig högar (smått överdrift) av populärvetenskapliga tidskrifter i historia, naturvetenskap och psykologi. Och lånade några fler Forskning och framtid från sjukhusbiblioteket. Så har lärt mig om allt från prosopagnosi, Hitlers hantlangare, shell shock (vad kallas det på svenska?), ja – och om alla nya Nobelpris såklart…

3. Ut till landet med fina Matila med pojkvän. Kattungar. Får. Kalvar. Hästar och ridning. Frosten täcker gräs och löv i sina kristaller. Värmande te. Att vakna utsövd. Hälsa på ett gammalt par, dricka saft och äta kakor. När de två studerade flitigt med en kopp värmande te, arbetade jag på Projekt Ofelia-inspiration. Bara att öppna den sidan i blocket nu… Börjar allt mer känns mig till freds på landet. Med tystnaden och tomheten. Det slår inte bara över mot panik, utan kan ge mig en fridfullhet, så det kanske bådar gott för framtiden då. Åh, och har också med mig hem en ny hög med blommor och löv för pressning och torkning.

4. Innan Sös arbetade jag på att överdosera Sherlock. Det var filmatiseringarna med Rathbone från 40-talet, som också utspelade sig under tiden de spelades in, istället för slutet av 1800-talet, bland annat så arbetar Sherlock mer att ta ifrån några slags bombplaner från Moriarity, som här arbetar för Nazityskland, tror denna släpptes ´42. Har också sett några stycken av de med Jeremy Brett i huvudrollen som spelades in 1980-´90, de är ju också hur bra som helst. Allt detta ledde hur som helst till att jag fick lov att se om Guy Richies filmatisering med Downey Jr och Jude Law, såg ju den första på bio i London. Det är ett trevligt minne. Jag gillade den, gillade kemin mellan skådisarna, men ville somna under slow motion fight-scenerna. Onödiga, trots att jag vet att de är regissörens signum, men så gillar jag ju egentligen inte regissören så… Påbörjade även uppföljaren, men tror jag orkade 20 minuter in, innan jag gav upp. Ska nog ge den en andra chans, någon gång. Mest bara för att. Och för att jag älskar Downey Jr! Bad min far att släpa med sig Conan Doyle-tegelstenen till Sös, där jag kände mig tvingad att läsa om två av de viktigaste novellerna i the canon- The Final Problem och The Adventure of the Empty House. För den som sett den senaste, moderna, brittiska Sherlock-filmatiseringen, men trots detta ändå inte vet novellerna i frågas handling, kan jag ge en pik mot det tredje och sista avsnittet av säsong 2, och vad som kommer att bli första avsnittet av säsong 3. Kan inte vänta!