Filmer vintern 2014/15

Har denna 3 månaders period sett 19 filmer, denna relativt låga siffran beror på att jag knappt sett en enda film i februari, eftersom jag bara inte orkat. 6 av dessa filmer har jag sett om, och de övriga 13 har jag sett för första gången. Det är dessutom ovanligt många dokumentärer.

Omsedda:

  • Star Trek: Into Darkness, 2013

Såg den på Netflix. Den är småroligt, actionfylld och inte på långa vägar lika revolutionerade när det gäller castingen som orgignalet. Men den är kul, och Cumberbatch är bra som skurk. Innehåller ju tyvärr den helt onödiga vacker kvinna i underkläder-scenen som regissören till och med bad om ursäkt.

  • Skyfall, 2012

Jag har bara sett en halv av de gamla Bond-filmerna, men av någon outgrundling anledning gillar jag de nya ganska mycket. Daniel Craig är en utmärkt skådespelare, Dame Judi Dench som M är perfekt, och likaså Ben Wishaw som Q. I denna är även Javier Bardem den ultimata skurken, totalt galen och väldigt obehaglig.

  • Nightmare Before Christmas, 1993

Såg den när den gick på tv på julafton. Älskar den, men hade inte sett den på flera år. Stopmotionfilm skriven och producerad av Tim Burton, och det märks. Den är rolig på ett mörkt sätt och lite makaber, med väldigt bra låtar som fastnar och inte släpper taget.

  • The Wedding Singer, 1998

Trots att Adam Sandler är med i denna film har jag inte jätte mycket i mot den, såg den med min bror när den gick på tv och det kändes bara fel att zappa bort från den. Väldigt mycket 80-tal, kul musik, lite pinsam kärlekshistoria (och Sandler självklart). Men – Billy Idol är ju med i den, och då går den ju inte att hata.

  • Nånting måste gå sönder, 2014

Kände mig manad att se om den efter den magiska dagen då Saga Becker vann en guldbagge för bästa kvinnliga skådespelare, som ju är så otroligt häftigt. För den som har missat är filmen baserad på Eli Levéns bok Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats, om kärleken mellan en kille som inte är bög, och Sebastian som håller på att bli Ellie. Älskar boken, och filmen är förvånansvärt bra.

  • 10 orsaker att hata dig, 1999

Detta var den enda spelfilm jag kunde komma på att se efter jag sett dokumentären Miss Representation. Med Julia Stiles i huvudrollen som en tonårstjej som inte bryr sig om vad andra tänker om henne, men som heller inte vågar släppa in någon. En faktiskt både rolig och smart high school-film.

 

Nya:

  • Breaking The Code, 1996

I väntan på The Imitation Game såg jag denna film med Derek Jacobi som Alan Turing. Skrev om den här.

  • Bobby Fischer mot världen, 2011

En fascinerande och ganska sorglig dokumentär om schackgenier Bobby Fischer och hans liv. Han var ett geni och underbarn, som efter att han vunnit världsmästerskapet i schack i en sån där magisk match mot Boris Spasskij, drog sig undan från hela mediacirkusen och blev svårt psykiskt sjuk, med inslag av psykotiska symtom. Hans livshistoria är väldigt sorglig, eftersom han värgrade ta emot vård för sin sjukdom, både psykiskt och fysiskt, och dog på grund av obehandlad njursvikt.

  • Particle Fever, 2013

Hittade denna på Netflix. Vi får följa arbetet på CERN-laboratoriet i Schweiz. Dokumentären har fått väldigt bra kritik från ett vetenskapligt håll, och vi få följa en rad olika vetenskapsmän på anläggningen, i jakten på att kunna bevisa eller motbevisa Higgsbosonens existens. Förklaringarna är väldigt bra, och man kan hänga med och känna att man förstår varför detta är så viktigt, vad för roll partikeln spelar i partikelfysikens standardmodell, eller alternativet med multiversum.

  • Iron Man 3, 2013

Den tredje filmen om Tony Starks, med Robert Downey Jr i huvudrollen. Rolig, men jag böjar nu blanda ihop de olika filmerna, som ju alltid är en risk när det kommer en strid ström av uppföljare. Men idén som presenteras här här om internationell terrorism är ganska smart. Jag gillar här både Gwyneth Paltrow, och hennes roll som Starks flickvän.

  • Hobbit: Femhäraslaget, 2014

Den avslutande delen i den relativt tunna boken om Bilbos äventyr som sträcktes ut och blev en filmtrilogi (såklart). Såg den på bio på annandagen och skrev om den här.

  • Whip It, 2009

Denna film med underbara Ellen Page i huvudrollen som en tjej som börjar hålla på med roller derby, och håller detta hemligt för sina föräldrar. Såg denna hos Mattlo på nyårsafton.

  • Mommy, 2014

Xavier Dolans senaste film om relationen mellan en tonårskille och hans mamma som försöker ta hand om den båda, vilket blir destå svårare på grund av hans impulsivitetsproblem, och manipulativa sida. Skrev om den här.

  • Laurence Anyways, 2012

Min favoritfilm av Dolan, och helt klart den bästa filmen jag sett denna tre månaders period. En om man Laurence, och flickvännen Fred, vars förhållande börjar få problem när hon äntligen vågar berätta att hon alltid identifierat sig som kvinna. Filmen är underbart visuell. Skrev mer om den här.

  • Maurice, 1987

Det blev lite av ett queertema denna period – denna film är baserad på EM Forsters roman med samma namn (som jag läst), och den utspelar sig i början på 1900-talet i England, och vi får följa Maurice (spelad av James Wilby) och hans tid i mellanstadiet, samt videre till studierna i Cambridge, när hans vän (som är förvånansvärt bra och spelad av Hugh Grant) berättar att han är kär i honom, vilket ger honom en del insikter om sig själv, och en hel del problem eftersom homosexualitet var ett brott i Storbritannien fram till ’67. En verklig rörande film.

  • The Imitation Game, 2014

Benedict Cumberbatch spelar matematikgenier Alan Turing, om hans tid på Bletchly Park, där de löste Tyskarna enigmakod under andra världskriget. Skrev (väldigt långt och mycket) om den här.

  • A Room With A View, 1985

Film nummer 2 baserad på en Forster-roman, och de är samma gäng som gjort även denna film. Om en ung kvinna spelad av Helena Bonham Carter, som vaktas av en överbeskyddande förkläde (Maggie Smith) och hennes kamp för ett mer självständigt liv, i en tid som inte accepterade detta för kvinnor. Medverkar gör även Daniel Day Lewis som en osympatisk framtida fästman. Filmen är också en av de många populärkulturella referenserna i serien Gilmore Girls, som jag just nu kollar om på.

  • Vanishing of the Bees, 2009

Jag älskar bin, och hittade inte mindre än två dokumentärer på Netflix om just binas mystiska försvinnande de senaste åren. Upptäckte efter att jag sett denna att den andra Queen of the Sun hade fått bättre recensioner, så den får jag väl se en annan gång. Tyckte mycket om den trots detta, var informativ och speglade olika vinklar. Påminner också om vad vi som inte odlar bin kan göra för att hjälpa dem.

  • Miss Representation, 2011

En dokumentär som var ganska jobbigt att se, om hur kvinnor porträtterad i media och populärkultur. Skrev här om den.

1 till 4: film, böcker, fotboll och radio

1. Jag hade på något sätt lyckats i princip helt missa Känn ingen sorg. Eller jo, jag visste att någon Håkan-film hade haft premiär, men inte haft mer koll än så. Jag trodde till och med att det var en dokumentär, och var således inte speciellt intresserad. Jag sätter ibland på Ramlar, men det är det. Sen förstod jag idag att det faktiskt rörde sig om en spelfilm, och att ingen mindre än Torka aldrig tårar-Benjamin (även känd som Adam Lundgren) som spelar Håkan. Åh. Sen läste jag en recension där journalisten kallade filmen en Göteborgsskildring. Så nu vill jag väldigt, väldigt gärna se den. Helst nu.

2. Igår innehöll SvD (:s idag ickeexisterande kulturdel) en recension av en bok med följande titel Vilar i era outtröttliga händer. Det är en debutroman av poeten Khashayar Nederehvandi. Jag måste få tag på denna bok. Jag måste läsa den. Jag älskar böcker som låter mer som litterära experiment är klassiska romaner. Älskar författare som vågar gå utanför ramarna, och skiter i reglerna.

Sveriges Radio, ”Nederehvandis berättelse är en mycket intrikat historia”

SvD, ”Nederehvandis romandebut visar att berättandet lever”

Sydsvenskan, ”Nederehavandis har läst klassisk grekiska, neuropsykologi, filosofi och studerat litterär” (hur coolt är inte det för i övrigt?)

Aftonbladet, ”Häftig skröna för pigga intellekt”

3. Tidningen innehöll även en väldigt bra krönika av Lars Ryding. Den handlar om fotbolls-EM:t just nu. Och den stora skillnaden mellan dam och herrmatcher i fotboll. Har menar att skillnad inte har något att göra med att herrar spelar bättre fotboll är damer (något jag hatar att höra, det är skitsnack) utan att herrmatcher är så mycket mer våldsamma. Det är trevligt att höra att någon annan mer lagt märke till det. Och hur kul är inte all uppmärksamhet EM:t fått, men publikrekord och allt? Dessutom ska jag gå och se finalen som spelas i Solna den 28:e!

4. Lyssnade på P1:s Kulturradion medan jag lagade middag igår (vegetarisk köttfärssås med morötter och champinjoner, med spagetti) och det handlade om en kvinna jag tidigare aldrig hört talas om – Hanna Arendt. Men programmet fångade verkligen mitt intresse, för att sen göra mig förbannad.

”Jag måste förstå”

Hannah Arendt ville inte kalla sig filosof men är en av vår tids skarpaste tänkare.  I år är hon aktuell på nytt genom filmen Hannah Arendt, regisserad av Margarethe von Trotta. Den fokuserar på den tid i början av 60-talet då Hannah Arendt bevakade rättegången mot nazisten Adolf Eichmann i Jerusalem. En bevakning som sedan blev till boken Den banala ondskan – Arendts mest omdiskuterade verk.

Det här är det andra av tre program där Anneli Dufva närmar sig 1900-talets frågor och skapandet genom tre kvinnor  – författaren Agneta Pleijel, filosofen Hannah Arendt och filmaren Margarethe von Trotta. Alla har de sysslat med historien, med moral och val.

Hannah Arendt, född 1906 i Tyskland, död 1975 i New York, sade hellre att hon sysslade med politisk teori än kallade sig filosof. Hon var en judisk europé i exil, en modern amerikan, en intellektuell och kvinna. Hon är fortfarande kontroversiell och rör upp starka känslor.

Hannah Arendts drivkraft var att förstå och för att förstå var hon tvungen att skriva.  Hennes mest kända verk som fortfarande diskuteras är Totalitarismens uppkomst, Människans villkor och Den banala ondskan.

Hör filmregissören Margarethe von Trotta om Arendt, samt röster både ur samtiden och arkiven om hennes betydelse som tänkare.

En väldigt fascinerande kvinna. Men saken som gjorde mig förbannad var att jag aldrig tidigare hört talas om henne. Och visst, det skulle kunna röra sig om ignorans från min sidan, men jag älskar filosofi (speciellt de gamla grekerna, 1900-talets moderna filosofi och existentialisterna.) Jag läste filosofi A i gymnasiet (Östra Real), och vad jag insåg var att det inte togs upp en enda kvinnlig filosof i den kursen. Eller jo, Beauvoir, men endast som fru till Sartre, inget om hennes egna verk och tankar. Hur kan en enterminskurs inte ta upp en enda kvinnlig filosof? Jag har i bokhandlar stått och bläddrat i Stora boken om filosofi (med ett kul upplägg) och nu måste jag låna/köpa den, om inte annat för att se hur många kvinnliga filosofer den tar upp. Lovar att komma med en uppdatering när jag vet mer.

Lyssna på programmet här.