Hemma.

Jag är så trött att jag knappt kan hålla upp ögonen, och ändå har jag bara åkt hem från St Petersburg idag, vilket ju knappast innebär varken jetlag eller 10 timmars flyg. Men så kan jag aldrig sova ordentligt borta heller; tältsängens gnisslande hjälpte nog inte heller.

St Petersburg och Ryssland var häftigt, men märkligt. Det kändes på något mer foreign än Marocko – det är ändå rätt märkligt. Blev smått besatt av Decendents innan jag åkte så det var deras tidiga skivor jag spelade igen och igen när jag behövde känna mig hemma. Och läste ut Don Delillos Zero K under resan dit och hem. Konstig bok, så som jag gillar det i och för sig – men ändå bland de märkligaste eftersom huvudkaraktären kände en sådan distans till allt, vilket jag bar med mig hela resan, vilket kanske inte direkt hjälpte i ett främmande land där knappt någon pratade engelska, .

Mer om resan kommer, när min hjärna har hunnit vila upp sig lite.

Annonser

Bryssel resan.

Så hur vad Bryssel då? Mycket, överväldigande och så fruktansvärt kul. Jag är själv förvånad över hur mycket jag gillar den staden. Jag och en tjej från klassen åkte dit kvällen innan alla andra, så vi kunde få (i princip) en hel dag av turism innan EU-schemat drog igång. Har jag ens berättat om kursen? Det är alltså Research, och resan har varit en del av Gränsöverskridande research. Researchen i fråga rörde sig till en början om personresearch av Sveriges 20 EU-parlamentariker. Ebba (tjejen som jag åkte ned tillsammans med) och jag valde ekonomi – löner, Rot- och Rut-avdrag, liksom om de betalat sin tv-licens. Förr förra måndagen presenterade det vi fått fram, fick se vad de andra hittat och såg då hela bilden av de 20 personerna. Sen skulle vi utifrån detta välja ett ämne till en reportageidé som skulle bli den slutliga produkten. Ebba och jag valde Malin Björk, eftersom vi fått reda på att hon bott i Belgien under väldigt många år – och då är ju frågeställningen: Kan man representera det svenska folket i EU om man inte bott i landet på 18 år? Jag hade redan innan bokat in en halvtimmes intervju med henne under torsdagen.

Direkt efter fem fyllspäckade timmar om detta åkte vi raka vägen till Arlanda med pendeln. Jag tror vi landade i Bryssel vid 20-tiden och med vissa problem med vart vi skulle av med flygbussen kom vi fram till vandrarhemmet vid Rogier (Sleep well hostel) och var nog i säng innan halv elva. Morgondagen drog igång tidigt och tog en Hop on hop off buss runt staden, för att gå av i närheten av Grand place. Jag hade ju egentligen bara en sak jag ville se – och det var konstmuseet Musées royaux des beaux-arts de Belgique. Dit gick Ebba och jag efter bussen, och jag älskade verkligen museet. Det var enormt! I klass med Louvren. Sen vidare till ett möte med hela Bryssel-gruppen och Corporate Europe som är en intresseorganisation som jobbar med att öka medvetandet om lobbying i EU, och påvisa vilken makt lobbyorganisationer har när det gäller beslutsfattandet där. Det var en ögonöppnare, speciellt när det gäller våra svenska parlamentariker och kommissionärer. Sen middag på en restaurang med mer belgisk meny, där det inte visade sig vara så lätt att hitta alternativ som vegetarian, eftersom pommes frites var friterade i beef drippings.

Dagen efter var det EU dag ett, med tidig start som började med att få press ackreditering (min första!). Sen var det heldag med Cecilia Wikström och hennes pressekreterare Linda Aziz, besök på EU-museet och som avslutades med en presskonferens med just liberalernas parlamentariker Wikström. Och så tog dagen slut i ett antiklimax; vi skulle få en grundföreläsning om EU:s strukturer, men kvinnan från den neutrala presstjänsten kom dit, sa att hon hade hållit den här föreläsningen tre gånger redan den dagen, sa ”men ni som journalistsstudenter kan väl det här redan?” och vi fick ställa frågor istället. Hon skällde ut mig lite smått när jag blandade ihop OPEC med OECD, och sen kom Aziz in med pengarna. I ett kuvert. €500 och €200 euro sedlar, där vi behövde dela pengarna mellan oss. Och när vi väl fått dem visade det sig att vi var klara. Bara sådär. Sen var jag hur trött som helst, men kunde omöjligen slappna av. Vi åkte tillbaka till vårt varandrarhem, vilade, kollade internet och gjorde lite mer research om Björk inför dagen därpå. Sen gick vi ut och åt hela gruppen igen, på ett bar/hamburgerställe med supergod vegetarisk burgare. När vi ätit upp gick vi till byggnaden mittemot som var en gammal marknad som hade gjorts om till ett ställe för drinkar och samtal. Ebba och jag stannade inte så länge, eftersom vi dagen därpå hade vår huvudintervju.

Sista dagen i Bryssel. Vi strukturerade upp vår intervju medan vi lunchade på ett trevligt ställe som låg nära parlamentet (som kändes helt malplacerad där och istället borde ligga vid ett universitet typ), för att sen avsluta med en belgisk våffla. Dagens första lustiga sammanträffande var när vi försökte bestämma träff med Julia som också skulle intervjua Björk, och det visade sig att hon satt vid bordet bakom mig. Intervjun med Björk gick sen rätt bra och det var kul att kolla i korridoren på vänster/grön-gruppen. Sen hämtade vi våra redan packade väskor från vandrarhemmet och åkte mot flygplatsen. När vi steg av flygbussen och gick in mot flygplatsen kom var en annan klasskamrat där – Christian. Så märkligt, vi hade flera såna när vi väl var inne och väntade på flyget. Men att komma hem sen var väldigt skönt.

 

Jag har en del bilder, men jag kanske kommer lägga upp det sen. Tyvärr hade jag en del problem med kameran, och när jag fotade med ett långt skärpedjup blev det istället ofta ingen större skärpa alls i bilden. Har fått radera en massa av de jag tog, för jag såg inte att de blev dåliga förrän jag kunde se dem på en större skärm. På måndag ska jag fota en kille till ett personporträtt och jag hoppas verkligen att min kamera kommer att vara snäll då.

Marocko resan del 2

Marocko är ett underbart land, väldigt annorlunda från Sverige på det bästa sättat, och jag skulle gärna vill åka dit igen. Det vi såg mest utav var ju Essauoira – som ju var vår huvudord, vi spenderade även några timmar Marrakech som var så häftigt, och dit vill jag gärna åka – dock under en annan säsong. En dag åkte vi ut med en turisttaxi för att se området runt Essauoira och lite natur (det kommer i nästa inlägg). Men en sak som var väldigt trevlig (på ett litet negativt sätt i och för sig) var alla gatukatter och hundar. Det bokstavligen vimlade av dem. Först tänkte jag att det nog var bäst att hålla sig på ett avstånd till dem – med alla sjukdomar de kan sprida, det efter några timmar där var det svårt att hålla sig borta. Allra helst då man satt ute och åt, och katterna svassade mellan stolsbenen för att fånga en bit mat. Tills man märkte att andra restauranggäster kastade dem små matbitar, och som kattälskare var det ju då omöjligt att inte göra samma sak. Men efter en dag eller två där märkte man också att katterna var väldigt sociala och (i olika grad självklart) älskade att bli klappade och kliade under hakan. En av de mest sociala katterna höll sig ofta kring torget precis där vi bodde. Så varje gång man gick förbli gosade man lite med honom. En dag fikade vi vid detta torg, och då hoppade katten upp på bänken bredvid mig, lade sig halv i mitt knä och fick bara inte nog av gos. Det är ett trevligt minne. Här är ett urval av de söta katterna vi såg, inklusive en hund och två av de gulligaste kor jag sett i hela mitt liv (de såg vi vid Sidi Kaouki).

IMG_1057 IMG_1083 IMG_1086 IMG_1094 IMG_1110 IMG_1098 IMG_1114 IMG_1115 IMG_1129

Marocko resan del 1

Den 15:e juli kom jag hem från att ha varit i Essaouira, Marocko i en vecka. Att jag just ville åka till Marocko kom jag fram till förra sommaren då dagen innan jag åkte till Barcelona så Jarmusch Only Lovers Left Alive som delvis utspelar sig i Tangier, och det såg bara så häftigt ut.  Resan dit blev lite krånglig och inkluderade en mellanlandning i Genéve på 14 timmar. Den natten spenderades på ett hotell som låg på den franska sidan, och jag tror jag fick två timmars sömn. Låg och såg ut genom fönstret och försökte se stjärnor (återkommer till detta). Vi landade i Marrakech, och möttes av väldigt otrevliga passkontrollanter och fick mig första passtämpel! Orsaken till att Essauoria var resemålet, och inte Marrakech berodde mest på att staden är runt 45 grader varm under juli månad, vilket är en sådan temperatur jag bara inte klarar av. Essauoria däremot ligger vid Atlantkusten och är känt för sina svalare temperatur och vindar. För att komma fram krävdes det en busstur på 2,5 timmar utan AC, vilket var lagom trevligt. Som tur var lyckades jag distrahera mig med bok nummer ett som jag tagit med – Dan Josefssons Mannen som slutade ljuga. Boken var… perfekt. Inspirerande, och bara hur bra som helst. Har läst förvånansvärt få böcker skrivna av journalister – Wallraff och Shibbey/Persson är de enda två jag kan komma på just nu. Jag har haft dåligt koll på hela situationen kring Berwall/Quick, det känns som om jag kommit in på slutet, och därför missat det mesta och haft svårt att få en klar bild över vad det är som hänt. Det var ju 2002 han frigavs för det första mordet och då var jag ju 13, och hade inget större medieintresse. Jag bokstavligt slukade boken under första halvan av redan. Den var rolig, fruktansvärt sorglig, otroligt informativ och man blir bara så arg när man läser historien om var som faktiskt hände. Just nu ligger Hannes Rådstams bok på nattygsbordet (men jag borde ha läst den först) och hittade dessutom hans tredelade dokumentär på Youtube. Jo, jag blev ganska besatt av detta fall. Men för att återkomma till resan. Hotellet (om man vill kalla det så) var en riad, vilket är ett traditionellt hus som är byggt runt en gård i mitten, med em fontän. Det var väldigt fint där, och jag ångrar att jag inte tog fler bilder.

IMG_1080     IMG_1078

Det var vackert mönstrade tyger, kakel och porslin i klara färger, mörka trämöbler i kontrast mot de vita väggarna. Vackra lampor i metall och färgat glas, och en del av fönstren var också i färgat glas, vilket är så vackert. Huset (Hotel Jade) ligger i Medianan, det äldsta området i Essaouira och väldigt nära dess huvudgata, som består av meter efter meter av all möjlig sorts försäljning, som vare dag tycks byta plats – det ser väldigt annorlunda ut på morgonen, eftermiddagen och kvällen. Eftersom vi var där under ramadan bestod försäljningen på kvällen mest av mat och olika desserter (i efterhand önskar jag att vi stannat under fredagen och fått uppleva ramadans slut för det hade varit så häftigt).

IMG_1054 IMG_1089 IMG_1107IMG_1088