Tankar efter TRIBUNAL 12

Var inte där speciellt länge, för vädergudarna hatade oss, vilket självklart ledde till dålig uppslutning (i alla fall tiden jag var där, hoppas att alla bara var på lunch eller nått.) Men det var intressant. Hade under lördag morgonen läst på om Russell-Tribunalen (eller, ännu hellre – Russell-Sartre-Tribunalen), och om man vill vara optimistisk kan man tänka såhär – Bertrand Russells tribunal ägde rum 1966, och det tog till 1975 innan Vietnamkriget tog slut, så… kanske lever vi i en värld utan gränser, där vi alla respekterar varandra och lever på lika villkor år 2021?

Dagen därpå (även kallat igår) läste jag igenom häftet som agerade teater program, och fastnade för en text skriven av den fantastiska Nobelpristagaren Elfriede Jelinek. Hon talar om psykologin bakom främlingförgentlighet, och hur vi fina, vita, rika människor (host-host) som menar att muslimerna inte går att integrera i vårt fina, vita samhälle. Men det som fastnade hos mig var tanken på vilken förändring det skulle kunna innebära om vi sket i nationsgränser, och istället försökte ta hand om varandra, vilket land det än må tillhöra, vilken Gud de än på tillbe, vilket språk de än må tala, vilket kultur de än må identifiera sig med.

Och jag kom då att tänka på Pjotr Kropotkin, rysk anarkist som levde under andra halvan av 1800-talet. En av hans teorier gick ut på att samhällen som tar hand om varandra, som håller ihop, är dem som evolutionsmässigt överlever. Alltså raka motsatsen till Darwins smått barbariska idéer om att de starkaste överlever, och att allt handlar om kampen för tillvaron. Istället SOLIDARITET! Kropotkin såg istället ömsesidig hjälp som evolutionens drivkraft.  Ett citat av denna man:

Där makten finns, finns ingen frihet.

Och när jag fortsatte läsa på föll några saker på plats för mig – för jag har dumt nog alltid ansett Dawvins ord som sanning, i detta sammanhang, och helt glömt bort att naturvetenskapliga sanningar, endast är sanningar tills en ny teori bättre förklarar ett fenomen (här evolutionen.) Dessutom har jag alltid haft så svårt för högerns grund filosofi, om att människan alltid får vad den förtjänar, och därför ska politiken också fungera på samma sätt, så om någon har förlorat jobbet, har denne alltså misslyckats, och har därför inte rätt till bidrag, eller några pengar, till personen kan bistå samhället igen. Det är ju väldigt Darwinistiskt egentligen.

Så nu måste jag bara ta och leta reda på några vetenskapsmän som sedan dess funnit bevis för Kropotkins filosofi (han var visserligen själv naturforskare.) Men hur som helst, fint och uppmuntrande att se att inte alla vetenskapsintresserade trott att starkast vinner, utan att det istället handlar om att ta hand om de svaga, och att de samhället som gjort detta bäst, också klarar sig bäst. Kanske finanskrisen skulle kunna föra fram några bra exempel på detta?

Annonser