1 till 3, en måndag

1. Besökte idag Sös återigen för att lämna ifrån mig den jäkla EGK-mannicken. Det första jag gjorde när jag vaknade var att slita loss de kliande klisterlapparna, och nu smyckas min bröstkorg istället av röda kliande utslag. Tack så mycket. Sen vidare till sjukhus nummer 2 för dagen, och Danderyd där jag träffade min förträffliga läkare. Började med att ta upp att jag ville byta från sömnmedel till melatonin, som jag planerat, och hon håller med och tycker att mina argument är rimliga. Sen tar hon upp tyngdtäcken, innan jag ens hinner. Det gjorde mig himlans glad. Så har nu recept på Circadin, och ytterligare en remiss är skickad, denna gång till en arbetsterapeut. Det ska bli spännande! (Egentligen var ett tredje sjukhusbesök inbokat – denna gång till Huddinge, man det ställde jag in. Någon måtta får det vara.)

2. Har nu ändra om lite här hemma, så att alla mina älskade böcker är i samma rum (utan de två kartongerna i källaren *host-host*), och även sorterade i färgordning. Det hela gör mig gladare, och med fridfull. Allting borde egentligen sorteras i färg, inte bara M&M…

3. Ifall jag glömmer det på lördag/inte orkar skriva, så är lördagen 1 november den internationella Aids-dagen (också Worlds Aids Day).

Annonser

1 till 6, en helg i november

(The Strokes – Machu Pichu)

1. Var och hälsade på Sös igår. Vet roligare saker att göra en fredag. Satt nervös i ett väntrum. Bläddrade i gamla tidningar. En kvinna med trevligt utseende ropade in mig i undersökningsrummet. Bad att jag skulle klä av mig på överkroppen, även BH:n. Gjorde detta motvilligt. Det var iskallt i rummet och jag skulle lägga mig på bristen. Damen kollade mitt hjärta med ett tillfälligt EKG, och därmed satte fast iskalla plattor på min bröstkorg. Försökte att komma ihåg hur man andas normalt, istället för att hyperventilera. Sen var det dags för de sex plattor som jag nu kommer ha klistrade mot min bröstkorg de kommande 3 dagarna. Dessa plattor är med sladdar kopplade till en dosa, stor som en smartphone, som likt en midjeväska sitter fastspänd. Hade som tur var framförhållning och hann be min läkare om att få sömntabletter utskrivna. Hade ju nog svårt att lära mig sova med mitt armbandur. Och det kliar något fruktansvärt. Jag som kan få en dag förstörd av en lapp i tröjan som irriterar…

2. Besökte city idag med min mor. Tyvärr var det mest fruktansvärt. Hade lovat att följa med för att besöka herrdagiset Claes Olsson för inhandling till hennes jobb, vilket misslyckades – hittade istället en ljusslinga till balkongen i blått. Hur fint som helst! Men annars: för mycket folk, för mycket ljud, för mycket intryck. När jag kom hem sov jag en timme innan maten. Har börjat lära mig att tillåta mig sånt. Att det faller under begreppet ”att ta hand om sig”. Så jag fortsätter öva.

3. Imorgon: Fotografiska museet, för att utställningen med Christer Strömholm. Yay.

4. På måndag måste jag tillbaka till Sös för att lämpa av EKG-utrustningen. Fick en blå påse med mig som jag ska lägga den i och lämna i receptionen. Mellan 08:00-09:00 av något outgrundlig och ondsint anledning. Klockan ett har jag ett läkarbesök på Danderyd. Eftersom jag nu är fri från depression, för första gången på flera år, vill jag fråga om det skulle kunna fungera att byta ut insomningtabletter och sömnmedel, mot det naturliga sömnhormonet melatonin. Har alltid haft halvt omöjligt att somna, depression eller inte, men ett mer naturligt val kanske vore möjligt nu. Dessutom har jag läst en del om kognitiva hjälpmedel, och vill be min läkare (som jag tycker himlans mycket om!) om en remiss till en arbetsterapeut – för jag är väldigt nyfiken på dessa kors – eller bolltäcken. Tror det vore något för mig. Och får höra vad hon tänker om den neuropsykiatriska undersökningen. Skrev en lista på 4:a A4 om olika AS-symtom som stämde in på mig, och min psykolog skulle ge den till min läkare.

5. Så någon på På spåret igår? Är så glad att det är tillbaka. Nu känns det som det är vinter på riktigt. Hejar personligen på paret Jessica Gedin (som är en förebild) och Hans Rosenfeld (som är hysteriskt roligt och väldigt intelligent.)

6. Fick låna en väldans intressant bok: Aspergirls, av en av tjejerna som gick i min grupp (när du startar din blogg lovar jag att länka!) Den beskriver tydligt och grundligt skillnaderna mellan Aspergers syndrom hos tjejer och killar. För det forskningsmaterial bakom diagnosen idag står fortfarande Hans Asperger för, och de patienter han använde för forskningen var endast av manligt kön, vilket har gjort diagnostiseringen idag väldigt steriotyp, även gällande DSM-IV. För att ta ett exempel: specialintressena – då pojkar ofta får diagnosen när föräldrarna misstänker att någonting kan vara ”fel” då sonen vid fem års ålder är besatt av tågmodeller, men när en tjejs om ägnar all sin tid åt hästar tycker ingen det är konstigt… Och just på grund av att tjejers specialintressen oftare är mer ”normala” startas ingen utredning, samt det hemska faktumet att om en tjej är blyg anses inte det som något konstigt, utan hon fortsätts bara att uppmuntra satt räcka upp handen mer under lektionerna. Så hon bli förbisedd, och får istället en diagnos i 20-30-års åldern, efter problem att bibehålla ett arbete en längre tid, eller då hon får barn som genomgår en utredning. Så jäkla sorgligt. Och i vår kommer ju diagnosen Asperger inte ens finnas kvar, utan allt kommer istället kommer allt räknas inom paraplytermen autismspektrat

Ett till fyra, lördag

1. Att undvika för framtiden:

– Innan det är dags att släcka lamporna och krypa ned under täcket, googla inte om nazisternas koncentrationsläger för att du inte kommer på vad de använde för gas i gaskamrarna, i koncentrationslägrerna (kolmonoxid och zyklon b/vätecyanid för den som undrar…)

– Börja inte följande morgon med att återvända till En liten bok om ondska, av Ann Heberlein, för lite lättsam läsning om bland annat Engla-modet och Fritz. (Men rekommenderar varmt att läsa den, bara alla andra tider på dygnet.)

2. I DBT:n har vi en färdigheter som heter ”göra lemonad av citroner”, som ju är en direktöversättning från det engelska ordspråket. Och Sös visade sig bli ett ypperligt tillfälle att öva, eftersom sjukhus inte är de mest underhållande av platser = skit långtråkigt. Så jag bad föräldrar att ta med sig högar (smått överdrift) av populärvetenskapliga tidskrifter i historia, naturvetenskap och psykologi. Och lånade några fler Forskning och framtid från sjukhusbiblioteket. Så har lärt mig om allt från prosopagnosi, Hitlers hantlangare, shell shock (vad kallas det på svenska?), ja – och om alla nya Nobelpris såklart…

3. Ut till landet med fina Matila med pojkvän. Kattungar. Får. Kalvar. Hästar och ridning. Frosten täcker gräs och löv i sina kristaller. Värmande te. Att vakna utsövd. Hälsa på ett gammalt par, dricka saft och äta kakor. När de två studerade flitigt med en kopp värmande te, arbetade jag på Projekt Ofelia-inspiration. Bara att öppna den sidan i blocket nu… Börjar allt mer känns mig till freds på landet. Med tystnaden och tomheten. Det slår inte bara över mot panik, utan kan ge mig en fridfullhet, så det kanske bådar gott för framtiden då. Åh, och har också med mig hem en ny hög med blommor och löv för pressning och torkning.

4. Innan Sös arbetade jag på att överdosera Sherlock. Det var filmatiseringarna med Rathbone från 40-talet, som också utspelade sig under tiden de spelades in, istället för slutet av 1800-talet, bland annat så arbetar Sherlock mer att ta ifrån några slags bombplaner från Moriarity, som här arbetar för Nazityskland, tror denna släpptes ´42. Har också sett några stycken av de med Jeremy Brett i huvudrollen som spelades in 1980-´90, de är ju också hur bra som helst. Allt detta ledde hur som helst till att jag fick lov att se om Guy Richies filmatisering med Downey Jr och Jude Law, såg ju den första på bio i London. Det är ett trevligt minne. Jag gillade den, gillade kemin mellan skådisarna, men ville somna under slow motion fight-scenerna. Onödiga, trots att jag vet att de är regissörens signum, men så gillar jag ju egentligen inte regissören så… Påbörjade även uppföljaren, men tror jag orkade 20 minuter in, innan jag gav upp. Ska nog ge den en andra chans, någon gång. Mest bara för att. Och för att jag älskar Downey Jr! Bad min far att släpa med sig Conan Doyle-tegelstenen till Sös, där jag kände mig tvingad att läsa om två av de viktigaste novellerna i the canon- The Final Problem och The Adventure of the Empty House. För den som sett den senaste, moderna, brittiska Sherlock-filmatiseringen, men trots detta ändå inte vet novellerna i frågas handling, kan jag ge en pik mot det tredje och sista avsnittet av säsong 2, och vad som kommer att bli första avsnittet av säsong 3. Kan inte vänta!