2018 – ny start och all sån där skit.

Hur vet man om man verkligen håller på att bli förkyld, eller om det bara är brist på sömn som gör att det känns som om huvudet är fyllt med bomull och allting värker? Bara att skriva kräver hjärnkraft jag inte har, när allting känns dimmigt.

Men min andra c-uppsats är i alla fall inne!

”När kvinnligheten tynar bort i form av feminism finns det ingen att tända gnistan i männen” – En studie om Sverigedemokraterna och Nordiska motståndsrörelsen bild av den samtida kvinnan

Igår kväll kändes det rätt bra, i morse när jag gjorde det sista kändes det rätt bra – men nu 12 timmar senare vågar jag inte titta på den med risk för att hitta misstag eller komma på saker jag borde ha skrivit. Det är också svårt att inte jämföra denna skrivprocess men den i våras. Generellt så skulle jag nog inte rekommendera att skriva två c-uppsatser på ett år. I våras låg jag mer i fas, fick mer gjort tidigt men oroade mig mer då, och kände mig istället (relativt) avslappnad inför handledningarna. Denna gång kändes skrivprocessen långsamt och seg – jag hade ingen motivation eller energi i november, men vad då inte stressad – den kom istället från andra veckan i december och framåt. Plågsamt, till och med den sista veckan då jag på något magiskt sätt känt mig rätt lugn.

Opponeringen är nästa vecka. Men här är abstractet:

The purpose of this essay was to analyse the way two Swedish parties, The Swedish Democrats and the Nordic Resistance Movement, represent women in articles written for members of their parties. The qualitative analysis was done on a small number of articles using Norman Faircloughs Critical Discourse Analysis and with the theoretical framework of mainly Frank Ankersmits aesthetic representation, but also metapolitics and red and blue pill. The main questions that has been answered are how women are represented in the articles, i.e. what roles they are given, and how this is motivated, including also how women can be attracted to these discourses. The result of this essay has shown that the discourses uses by the two parties are connected in a way, to support each other, instead of putting forth other arguments. The role of the woman as mother and wife works because as a part of it, her role is also to support men. Without that he cannot be the man he is supposed to be, and the woman cannot either, because feminism is destroying that possibility.

Jag vill bara att det ska gå bra, eller åtminstone okej.

Annonser

Sheeps are counting me.

I’m so tired – Fugazi

Jag skrev klart hemtentan vid 21-tiden efter att ha suttit nio timmar med den, med pauser bara för mat. Äh, den blev okej. Det är nog mina sämsta svar, men till slut fanns det varken energi eller ord kvar att förbruka, så det får duga. Vilket är något jag inte tänkt tidigare, vilket alltid är något – typiskt bara att denna attityd tycks ha infunnit säg i slutet på ett treårs program.

Men då och då när jag skrev fylldes jag av ett obehag. En känsla som klamrat sig fast efter en typ body horror mardröm jag hade inatt. I min mening är den (body horror genren, men visst mardrömmar också) som värst när den är närmast verkligheten. På min näsa har jag svarta prickar, black spots kallas det tydligen, men jag bryr mig inte om dem. Men i drömmen hade jag något medel på, men det gjorde ingenting. Sen hade jag en skrubb och kunde se större gråa fläckar på både näsområdet och hakan, så jag fortsatte skrubba tills de gråa löstes upp och under vara det som stora kratrar i mitt ansikte, 0,5 cm djupa och breda. Det var som om benen och brosket i mitt ansikte lösts upp. Jag kom ihåg den här drömmen i morse först när jag hade på min ansiktskräm. Men fy fan, känslan från drömmen försvinner inte.

Som bly i fingertopparna, och fötterna och innanför pannbenet.

Överallt ser jag #metoo, det tycks vara det enda som diskuteras. Mår illa varje gång jag ser någons berättelse, eller när någon kulturperson försvarar övergreppen. Mer än så orkar jag inte skriva.

Men jag är i en period där jag känner mig så trött. Trött när jag vaknar, trött när jag åker till skolan och ännu mer trött på eftermiddagen, men sover ändå rätt bra. Utom i natt, hade den märkligaste sömnen i natt. Bisarrt, förstår ingenting i efterhand. Ibland tänker jag att jag borde be om en remiss till en sömnutredning (men har tänkt det i typ 10 år). Trots allt detta lyckas jag få gjort allt jag behöver få gjort. Utom att skicka in praktikansökan, för det ger mig sån ångest att jag inte förmått mig skriva klart den. Men, har satt en deadline till mig själv, annars rinner tiden iväg allt för mycket, det är redan risk för det. Suck, försöker också ta reda på vart ansökningarna ska skickats – allt har blivit extra krångligt eftersom vi inte blev inbjudna till informationsdagens med olika nyhetsmedier (eftersom skolan ju gav oss fel information…)

Men sen har jag ju fotokursen till och med juni. Och – som back up plan ska jag också söka till Projekt skriv-kursen på Jakobsbergs folkhögskola. Som just handlar om större skriv projekt, det vill säga, Hennes leende sprack. Varför är brevet dit så mycket lättare att skriva än personlig brev till jobb? Sen ska man skicka in ett utdrag. Och man ska även ha en referens också, men vem sjutton kan jag ha där? De är tydligen inte så petiga, men ändå liksom, någon för att visa att man är pålitlig och sånt.

Annars fortsätter Comparative European politics kursen, den på engelska. Men den är hyfsat enkel ändå måste jag säga, till den utsträckning att mycket av det jag läser är saker jag känner igen från tidigare stats-terminer. Och sen ska vi skriva hemtenta på engelska också, men jag oroar mig inte.

Men spenderar allt för mycket tid med att oroa mig för allting annat istället. Samtidigt som jag försöker jobba på fyra olika saker samtidigt. Det positiva är väl att jag i alla fall har hittat ny musik att lyssna på, Protomartyr släppte sin nya skiva i slutet på september, Relatives in Descent. Gillar den, men vet inte ännu om jag älskar den, förutom vissa låtar, typ Here is the thing (kan den låta mer Nick Cavig?) och The Chuckler. Har också upptäckt ett nytt (gammat) band som heter Cursive. De bildades i mitten på 90-talet, och splittrades efter en skiva eller två, för att återbildades i början på 2000-talet och då släppte de flera skriver som jag verkligen har fastnat för, bland annat The Ugly Organ. De låter lite som en blandning av Bright Eyes (kommer också från Nebraska och delade skivbolaget Saddle Creek) med La Dispute/Mewithoutyou.

Och fortsättningen följer fortfarande.

En föreläsning om conceptual history (begreppshistoria) på engelska mellan 15-17 har lämnat min hjärna alldeles dimmig.

Så… Statsvetenskap c har dragit igång. Det är intressant, men har känt mig så splittrad de senaste två veckorna, där jag slitits mellan att hänga med på föreläsningarna och seminariet, fixa det sista med c-uppsatsen (den är nu slutgiltigt inne!) och i fredags åkte jag ut till Sigtuna folkhögskola, för jag ska nämligen gå på en fotokurs på distans där i ett år! Hade tänkt att söka dit förra våren men missade sökdatumet när prakten höll på – men denna gång var jag på hugget. Vi var ett gäng kvinnor i olika åldrar och med olika bakgrunder som har hittat till fotandet, men som alla vill få ut lite olika av kursen. Det ska blir riktigt kul!

Och en annan sak som pockar på min uppmärksamhet och håller mig vaken om natten med oro för framtiden – den långa praktiken. Fick veta precis innan sommaren skulle börjar att den studieplanen jag hade inte kommer att funka – för att studie- och karriärvägledarens ord har inte stämt, i alla fall enligt den person som hoppade in när hon var sjuk. Nu har ingen koll på någonting och jag vet inte riktigt vad som kommer att hända. Planen var – statsvetenskap a+b, journalistik a+b+c och sen har vi en valfri termin -> c-kursen på inriktningsämnet/långpraktik/utrikesstudier. Men enligt studievägledaren så skulle det gå att välja c-kursen nu och skjuta på långpraktiken till nästa termin – men enligt de som jobbar nu så ska det inte vara möjligt att välja redaktionell journalistik praktik eftersom vi inte längre går på journalistikprogrammet, utom måste istället välja en plats inom PR och kommunikation. Det känns som en mardröm och jag orkar bara inte med detta. Vill bara planera min c-uppsats och inte bry mig. Men jag är orolig och rädd för vad som kommer att hända. Jag vill inte jobba inom PR och kommunikation (det är typ det värsta jag kan tänka mig) och det är ju så viktigt med långpraktiken för att få en chans att få in en fot på en riktigt nyhetsredaktion.

Aja, vi får väl se. Men fy fan, hatar stressen.

Och uppsatsen är inne…

Jag har helt glömt bort att skriva att jag fick in uppsatsen i tid (kvällen innan) och det hela var bara underbart (om man bortser från faktumet att jag skev intersektionellt istället för intersektionell på framsidan…) Det var den bästa känslan någonsin att ladda upp den på kurswebben. Men trots detta kunde jag inte sova den natten, tror jag kunde somna tillslut vid 4, för att gå upp tidigt för att lämna in ett fysiskt ex. Min hjärna alltså… Men överlag är jag väldigt nöjd med den, även om vissa saker hade kunnat varit bättre. Idag har jag börjat förbereda opponeringen, och har verkligen funderat hur jag kan göra schemat så bra som möjligt för min hjärna. Jag har opponering mot min uppsats 9:30, sen opponerar jag mot en uppsats om kursfrågan i svensk media (intressant!) en timme senare. Tänker att jag kan typ smälta allt efter i en halv timme, och sen förbereda mig den sista halvtimmen inför den jag ska göra. Sen fortsätter jag bara och kör kommentering på tre uppsatser till direkt efter. Vilket gör mig klart vid 13. Tror min hjärna borde klara det. Försöker att inte tänka på vad för kritik jag kan få, och allting sånt.

Det känns väldigt märkligt att journalistiken snart ska börja, ibland känns det istället som om jag ska skriva en c-uppsats nu (vilket jag egentligen vill göra, istället för att hacka upp statsvetenskapen, det stör lite). Men, men. Nu kan termin tre börja!

Mitten av oktober

Vi har nu hunnit fram till mitten av oktober, och jag fryser redan varenda gång jag ska till skolan och sitta i den där utkylda föreläsningssalen. Varje höst undrar jag om jag kommer att frysa ihjäl den här vintern (för så känns det).

Den värsta paniken har släppt kring den nuvarande delkursen i alla fall, för den som undrar. Jag tror det blev lite kortslutning i min hjärna när jag insåg att jag inte skulle kunna få in ett färdigt PM, eftersom jag hela förra terminen i princip (undermedvetet) väntade på att jag skulle misslyckas med studierna igen, och det har funnits med även denna termin – just eftersom jag påbörjat en b-kurs som jag aldrig klarade att fortsätta (litteratur b) och på något sätt trodde jag att jag aldrig skulle komma längre än så heller. Jag vet, super dumt. Men nu kan jag ju faktiskt se att läget ser helt annorlunda ut, och jag fick igår veta att jag fått VG på förra delkursen (Politisk filosofi).

Sen blev jag så besviken igår igen – hade bokat biljetter för att se Barbicans uppsättning av Hamlet, med Benedict Cumberbatch i huvudrollen, på Bio Rio ikväll – men upptäckte att man skulle betalat för biljetterna två veckor efter man bokat dem (så såg inte reglerna ut när jag såg Frankenstein där). Jag hade bokat dessa biljetter i slutet av juni, och jag hade sett fram emot att se den, speciellt nyligen när de positiva recensionerna kommit in, och nu var den fullbokat. Suck. Men så upptäckte jag att de hade flera ”frukostvisningar” varav en hade en del biljetter kvar, faktiskt. Det hjälpte i alla fall.

Jag har märkt en lustig sak, jag har börjat förknippa vissa delkurser med det band, eller skiva som jag lyssnat extra mycket på, när jag åker till skolan, eller speciellt under tentaperioden. Strax innan jag tentapluggade till förvaltningsdelkursen hade jag upptäckt Afghan Whigs, så då lyssnade jag på Congregation, under de sista dagarna med tentaplugg för Internationell politik fastnade jag för Nail med Foetus, under politisk filosofi fastnade jag i Nine Inch Nails The Downwards Spiral igen – och nu under Stat, marknad och välfärds har jag lyssnat på mer samtida band, det kanadensiska Dilly Dallys Sore och Protomartyrs The Agent Intellect.

Dessutom har jag de senaste dagarna fastnat i Firefly (äntligen!) Försökte komma in i den för ett halv år sedan, men jag lyckades inte riktigt. Men nu så! Har sett 7 avsnitt, så jag har bara hälften av serien kvar – snyft!

Jaha, så nu är det sommar

Jag skickade in terminens sista tenta igår vid 18-tiden. Det var en sådan lättnad att bli klar. Jag har inte skrivit något alls här om den sista delkursen Internationell politik sedan den började. Det bara blev så. Har haft väldigt lite energi den här månaden, allrahelst de sista två veckorna, vilket varit lite oroande. Lite så att det började smyga mot depressions hållet. Kursen har hur som helst varit väldigt intressant, det det har också varit första gången vi fått använda oss av teorierna vi lärt oss, att faktiskt få göra eget beskrivande av utrikespolitiska händelser med hjälp av olika teorierna. Händelsen jag beskrev var Palmes jultal 1972. Det var intressant. Denna gång fick vi faktiskt en hel vecka med heltentan – alltså behövde jag inte ens be om med tid. Vi fick den på eftermiddagen i förra torsdagen, men jag började inte ens då. Sammanlagt satt jag bara fem dagar med den, men jag märker att ju längre på terminen jag kommit desto mer effektiv blir jag. Eller så förstår jag mer, eller känner mig själv bättre. Lyckades till och med skriva de två senaste seminarieuppgifterna hemma istället för på biblioteket (minus en dag typ), något som aldrig skulle ha gott i början på terminen. Att få känna att jag faktiskt klarar av studierna var en av sakerna jag önskade av detta år, och det har gott så bra, och försöker ta mig tid att faktiskt känna mig stolt över mig själv – tre delkursen med högsta betyg, och nu är det bara att vänta på det sista. Jag har ju till och med lyckats klara av salstentor, med råge.

Började misstänka att jag kanske helt enkelt mådde sämre för att det är sommar, vilket var något som brukade ske förut. Sommardepressionen, något som inte är lika vanligt som vinter versionen. Men med bättre insikt och en Asperger diagnos kan jag väl se att än av orsakerna är väl att jag förlorar den rutin jag hunnit bygga upp de senaste månaderna, vilket känns jobbigt.

Men sommaren är ju trots allt inte så långt (är jag den enda personen som tröstar mig med detta)? B-kursen kommer att dra igång om inte allt för lång tid, och jag får tillbaka mina rutiner. Hoppas trots allt hinna läsa mer i sommar, liksom att faktiskt se filmer. De två senaste månaderna har jag bara lyckats läsa kurslitteratur, och jag har inte har något vilja att se långfilmer, istället några dokumentärer och tv-serier – Gilmore Girls, Elementary, Daredevil, Crimianl Minds, och just nu Grey’s Anatomy. När man är trött och stressad, och har mycket i huvudet är det lättare att sätta sig framför ett avsnitt eller två där man känner till storylinen och alla karaktärerna, och  man vet vad man kan förvänta sig.