Stephen Fry talar, och Cameron svarar

Höll nästan på att glömma att skriva om detta, för en vecka sedan publicerade Stephen Fry ett öppet brev till David Cameron och den Olympiska Kommitén, för att be om en bojkott mot Vinter-OS i Sochi, Ryssland. Detta är texten han skrev (så om du har en timme över, rekommenderar jag varm att läsa den):

Dear Prime Minister, M Rogge, Lord Coe and Members of the International Olympic Committee,

I write in the earnest hope that all those with a love of sport and the Olympic spirit will consider the stain on the Five Rings that occurred when the 1936 Berlin Olympics proceeded under the exultant aegis of a tyrant who had passed into law, two years earlier, an act which singled out for special persecution a minority whose only crime was the accident of their birth. In his case he banned Jews from academic tenure or public office, he made sure that the police turned a blind eye to any beatings, thefts or humiliations afflicted on them, he burned and banned books written by them. He claimed they “polluted” the purity and tradition of what it was to be German, that they were a threat to the state, to the children and the future of the Reich. He blamed them simultaneously for the mutually exclusive crimes of Communism and for the controlling of international capital and banks. He blamed them for ruining the culture with their liberalism and difference. The Olympic movement at that time paid precisely no attention to this evil and proceeded with the notorious Berlin Olympiad, which provided a stage for a gleeful Führer and only increased his status at home and abroad. It gave him confidence. All historians are agreed on that. What he did with that confidence we all know.

Putin is eerily repeating this insane crime, only this time against LGBT Russians. Beatings, murders and humiliations are ignored by the police. Any defence or sane discussion of homosexuality is against the law. Any statement, for example, that Tchaikovsky was gay and that his art and life reflects this sexuality and are an inspiration to other gay artists would be punishable by imprisonment. It is simply not enough to say that gay Olympians may or may not be safe in their village. The IOC absolutely must take a firm stance on behalf of the shared humanity it is supposed to represent against the barbaric, fascist law that Putin has pushed through the Duma. Let us not forget that Olympic events used not only to be athletic, they used to include cultural competitions. Let us realise that in fact, sport is cultural. It does not exist in a bubble outside society or politics. The idea that sport and politics don’t connect is worse than disingenuous, worse than stupid. It is wickedly, wilfully wrong. Everyone knows politics interconnects with everything for “politics” is simply the Greek for “to do with the people”.

An absolute ban on the Russian Winter Olympics of 2014 on Sochi is simply essential. Stage them elsewhere in Utah, Lillyhammer, anywhere you like. At all costs Putin cannot be seen to have the approval of the civilised world.

He is making scapegoats of gay people, just as Hitler did Jews. He cannot be allowed to get away with it. I know whereof I speak. I have visited Russia, stood up to the political deputy who introduced the first of these laws, in his city of St Petersburg. I looked into the face of the man and, on camera, tried to reason with him, counter him, make him understand what he was doing. All I saw reflected back at me was what Hannah Arendt called, so memorably, “the banality of evil.” A stupid man, but like so many tyrants, one with an instinct of how to exploit a disaffected people by finding scapegoats. Putin may not be quite as oafish and stupid as Deputy Milonov but his instincts are the same. He may claim that the “values” of Russia are not the “values” of the West, but this is absolutely in opposition to Peter the Great’s philosophy, and against the hopes of millions of Russians, those not in the grip of that toxic mix of shaven headed thuggery and bigoted religion, those who are agonised by the rolling back of democracy and the formation of a new autocracy in the motherland that has suffered so much (and whose music, literature and drama, incidentally I love so passionately).

I am gay. I am a Jew. My mother lost over a dozen of her family to Hitler’s anti-Semitism. Every time in Russia (and it is constantly) a gay teenager is forced into suicide, a lesbian “correctively” raped, gay men and women beaten to death by neo-Nazi thugs while the Russian police stand idly by, the world is diminished and I for one, weep anew at seeing history repeat itself.

“All that is needed for evil to triumph is for good men to do nothing,” so wrote Edmund Burke. Are you, the men and women of the IOC going to be those “good” who allow evil to triumph?

The Summer Olympics of 2012 were one of the most glorious moments of my life and the life of my country. For there to be a Russian Winter Olympics would stain the movement forever and wipe away any of that glory. The Five Rings would finally be forever smeared, besmirched and ruined in the eyes of the civilised world.

I am begging you to resist the pressures of pragmatism, of money, of the oily cowardice of diplomats and to stand up resolutely and proudly for humanity the world over, as your movement is pledged to do. Wave your Olympic flag with pride as we gay men and women wave our Rainbow flag with pride. Be brave enough to live up to the oaths and protocols of your movement, which I remind you of verbatim below.

Rule 4 Cooperate with the competent public or private organisations and authorities in the endeavour to place sport at the service of humanity and thereby to promote peace

Rule 6: Act against any form of discrimination affecting the Olympic Movement

Rule 15 Encourage and support initiatives blending sport with culture and education

I especially appeal to you, Prime Minister, a man for whom I have the utmost respect. As the leader of a party I have for almost all of my life opposed and instinctively disliked, you showed a determined, passionate and clearly honest commitment to LGBT rights and helped push gay marriage through both houses of our parliament in the teeth of vehement opposition from so many of your own side. For that I will always admire you, whatever other differences may lie between us. In the end I believe you know when a thing is wrong or right. Please act on that instinct now.

Yours in desperate hope for humanity

Stephen Fry

Tyvärr svarade Cameron kort därefter till Fry på Twitter: ”Thank you for your note @stephenfry. I share your deep concern about the abuse of gay people in Russia ”… ”However, I believe we can better challenge prejudice as we attend, rather than boycotting the Winter Olympics.”

Och jag förstår bara inte hur han tänker. En vit, medelålders man, heterosexuell, och övre medelklass, som inte har den blekaste om hur det är att leva i en minoritet, vill skicka den brittiska OS-truppen, en trupp som med största sannolikheten, en idrottare eller fler med en ”minoritetssexualitet” till ett land som förföljer HBTQ-personer, ett land som förbjuder ”propaganda” kring ökad sexuell frihet, ett Ryssland som till och med har varit pedantiska noggranna med att klargöra att denna lag även inkluderar besökande OS-idrottare. Hur som helst, denna premiärminister tycker att det bästa man kan göra av situationen är att skicka idrottarna till ett land, där de riskerar fängelse om de kysser sina partners? (Det är fortfarande ganska oklart vad de exakt menar med ”propaganda”, med teorin med störst trovärdighet är att det handlar om något i stil med USA:s gamla ”don’t ask, don’t tell”, lika med att folk inte visa sin kärlek offentligt.) Mer om Camerons svar här i en artikel i The Telegraph. Det är pinsamt, fegt och politiskt sett tandlöst. Att utöva bojkott mot ett annat land riskerar ofta deras diplomatiska relationer, och när det gäller ett land som Ryssland, anser de nog med största säkerhet att det vore en större förlust än vinst. Åh, ytterligare en orsak att starkt ogilla Tory-regeringen.

Annonser

Det är vackert när Stephen Fry, med sin vältalighet, beskriver sin ösäkerhet

För sakens skull – Leonard Cohen:

Och så Morrisesy:

För livet blir en smula enklare när du inser att du inte är ensam, och den första personen som behövt överleva något extra mardrömslikt. Vi behöver alla ibland en påminnelse om detta. Och låt därför någon som Morrissey vara din bästa vän när du genomlever något mörkt och traumatiskt. Lyssna igenom varenda Smiths och Cohen-skiva, och överdosera, vad andra kallar, deprimerande poesi. De allra mörkaste tankarna är inte något som ofta diskuteras, vare sig i vid en familjemiddag eller i tidningskrönikorna, men jag kan lova att det är något de flesta människor lever med. Problemet med att vi så sällan pratar om våra rädslor och svagheter är att det gör oss extra ensamma när man väl tvingas konfrontera dem. När när man grävt igenom det första lagret av kulturell verksamhet finner du utan svårigheter dessa teman. Försök finn glädje i det. För du är aldrig ensam. 

But heavens knows I’m miserable now…

Lördag, och 1 till 5

(The Clash – The Right Profil, om ingen mindre än Montgomery Clift)

1. Det blev en ofrivillig paus, har haft svårt att finna orden. I vilket medium det än gällt tyvärr. Trots att jag haft en massa saker som jag velat skriva om. Fick höra att nästa vecka är ju en ny vecka, och jag har aldrig riktigt trott på sånt. För det är ju samma lurendrejeri som med nyårslöften, i alla fall ser jag det så. Men jag kom att tänka på att veckan, dagen, månaden därpå kan bli bättre så länge man aktivt ändrat dess förutsättningarna. Så jag ska väl försöka med det.

2. Några rekommendationer som jag dykt på den senaste veckan:

  • Jeremy Irons har läst in talböcker, bland annat Nabokovs Lolita, sagor av Oscar Wilde och Brideshead Revisited.
  • Även Stephen Fry har läst in talböcker, och även han Wilde, men också Hitchhiker’s Guide to the Galaxy.
  • Moderna Museet i Stockholm har nu gratis inträde på fredagar mellan 18-20. Perfekt! (Skulle personligen kunna gå dit vareviga dag – om så än bara för att kolla på geten.)
  • Svenska biografer har många intressanta filmer att erbjuda just nu, vill personligen se The Master, Lincoln och Hitchcock.
  • Munch! På Theilska Galleriet. Nietzsche, Thiel och Nordens störste konstnär.
  • Nästa fredag är det final på På spåret.
  • BBC har nu äntligen börjat spela in säsong 3 av Sherlock!
  • Den 2:a säsongen av Girls.

3. Kan jag bara få klara lite på pendeltågen. Vanligtvis älskar jag kollektivtrafik, men herregud. Det är så inte gjort för mig. Det är oförutsägbart, när jag föredrar förutsägbart. Detta gör att jag måste se till att pricka in ett tåg långt i förväg. Vilket i sin tur gör att jag når Södertörn allt för tidigt, vilket också bara blir jobbigt, då jag är värdelös på att sitta och vänta. Men du kan ju gå till biblioteket i väntan, kanske någon tänker. Nej då, om jag är i fel byggnad blir jag i stället stressad, och övertygad om att jag inte kommer att finna rätt klassrum i tid.

4. För att vi journaliststudenter inte ska tappa bort vårt ämne, medan vi introduceras i vår inriktning (min = historia) ska vi varannan vecka ha en genomgång och diskussion av veckans nyheter varannan vecka. Det är något helt i min smak.

5. Om lite mer än en vecka ska jag träffa en arbetsterapeut för att diskutera tyngdtäcken. Är spänd och förväntansfull och hoppas att den processen kan bli relativt snabb. Har bara spenderat 23 år med dålig sömn. Men har ännu inte hört något om utredningen. Tålamod, tålamod, tålamod. Suck.

PS, geten i fråga:

images artstor_goat_crp

Rauchenbergs Monogram

Vad har hänt?

Så vad gör man när en förkylning, och lite annat sånt kul krockar med Sverige-matchen? Jo, jag spelade in matchen och börjar lördag-morgonen med lite Sverige-England. Och spolade stora delar av första halvleken, för att den var skittrist. Men jag överlever förlusten, för turligen är jag både anglofil och frankofil, så jag fortsätter att heja på gruppvännerna.

Igår publicerades ju också Sommar-pratarna, och den som jag mest ser fram emot är Daniel Sjölin. Jan Scherman kan nog också bli intressant, trots att jag finner honom ganska osympatisk, och herr Sangin som arbetar som IT – och – telekommunikationsminister i Afgahnistan – vilket låter som en väldigt intressant post. Åh, och Magdi Abdelhabi, som arbetat som utrikeskorrespondent för BBC.

Och efter att spenderat gårdagen med att streama avsnitt av den brittiska serien Who Do You Think You Are? (alltså Vem tror du att du är?), det var Martin Freeman, Jeremy Irons och Stephen Fry, och ska försöka att spendera lite av sommaren åt släktforskning, mest specifikt om min morfars familj, då han kom från statarbakgrund, något som han aldrig ska ha velat tala om, vilket säger en del. Och statarna är intressanta, om inte annat för hur historiskt bortglömda de är. Kommer inte ihåg vem det var som sade det, men denne kallade dem Sveriges slavar, vilket de ju var. Så varför läste vi inte en rad om det i skolhistorian?

Dessutom har jag inte kunnat släppa Sherlock Holmes riktigt, så lite fler avsnitt av den nya miniserien, vidare till några av novellerna här och där, såg om Downey Jr-Sherlock, men också några serie avsnitt med Jermey Brett i huvudrollen (en favorit.) Jag antar att det är därför Sherlock Holmes är så kul att upptäcka, för det finns så himlans mycket – så många noveller, och så många olika fimatiseringar.