Ett Stockholm utan rulltrappor

Att släpa på en ryggsäck fylld till bristningsgräsen med laptop och en massa böcker blir ett mindre träningspass i ett Stockholm utan fungerande rulltrappor (vid typ alla stationer jag varit på den senaste veckan). Vid Zinkensdamm delar de ut vatten till dem som pallrat sig upp för rulltrapporna. Kanske borde gymmen hänga på, och säga till en när man kommer ut ”Hej, jag ser att du är andfådd – vet du hur det är med din kondition? Om du går med i vårt gym kan du få bättre kondition, och få ett starkare och friskare liv. Gå med för bara halv kostnaden de första tre månaderna.”

 

Annonser

Det skrivna ordet

Jag nämnde i inlägget om Manic Street Preachers och Placebo att jag inte skrivit något under en längre tid. Det har varit väldigt förvirrande för mycket av min identitet har jag bundet till skrivandet, och utan det vet jag inte riktigt vem jag är. Jag tog också upp i inlägget att vad jag behöver är nog lite tvångsåtgärder och låten Yes på högsta volym. Så här, bara några dagar senare, kan jag inte komma fram till om jag hade rätt eller fel. Så jag skulle åka buss idag till en grej, och jag är fånigt förtjust i att åka buss och lyssna på musik. Det är avslappnade, och man kan kolla på människor utan att behöva umgås med dem. Jag satt och tänkte på den kommande Sara Stridsberg pjäsen som ska ha premiär på Dramaten. Om Joy Division, eller i alla fall med deras översatta texter, Kärleken kommer att skilja oss åt. I en smått egomanisk stil störde det mig, för det kändes som en idé jag borde ha haft redan. Det hade kunnat vara någon jag skrivit. Biljetterna till den pjäsen släpps den 6:e november (men premiären är inte förrän i maj), och jag vill trots detta vill jag ju väldigt gärna se den, för jag älskar allt jag läst av Stridsberg, och hon är i mina ögon Sveriges bästa och mest egensinniga författare. (Om man vill ha mer Joy Division så har det nu släppt en bok med Ian Curtis dagboksanteckningar och texter, redigerad av rockjournalisten Jon Savage, So This Is Permanence: Ian Curtis, Joy Division Lyrics and Notebooks.) Musiken jag lyssnade på var en punk-spellista på Spotify, och jag tittade ut genom fönstret på Stockholms gator. En skrividé slog mig. Och jag började skriva. Skrev ned en lista på punklåtarna och plasterna jag ville omnämna. Stream of consciousneess, som en intern dialog, under en busstur genom Stockholm, där delar av de (översatta) låttextern blir en del av tankarna och observationerna. Jag fortsatte att åka längre än vad jag behövde för att få mer tid att fundera över min idé och hur jag ville formulera den. Det blev väl 6 sidor när jag väl steg av bussen. Väldigt lösa och långt ifrån klar. Men det är en idé och jag har skrivit. Bubblan är nu spräckt och jag har hittat tillbaka till skrivandet. Det svåraste är över, att hitta orden och formulera en idé. Det blev på det stora hela en väldigt lyckad busstur.

Ps, en lustig grej. Hade igår klistrat in tre stycken artiklar från Rookie magazine i en worddokument om just skrivande och skrivkramp, som jag hade tänkt skriva ut. Men, det hann jag ju inte. Planerat att skriva ut dem ändå. Här är de tre artiklarna hur som helst:

1. Getting unstuck

2. Epress yourself  

3. Ten rules for writers 

Världens längsta bokbord, 2014

Skrivet under gårdagen

Känner mig alldeles tömd på energi. För varje år ser jag fram emot bokborden på Drottninggatan, och allt kul man kan hitta där. Men samtidigt gör det mig alltid lika trött att trängas bland folk i flera timmar. Jag brukar inte vara ute efter något speciellt, utan mer hålla ögonen öppna för luckor i min boksamling, eller facklitteratur som matchar mina intresse. Problemet är att det alltid är så fruktansvärt mycket folk, och det är ju inte som Drottninggatan normalt sett brukar vara lugnt och folktomt – det är liksom bara värre. Man får stå framför boklådorna och trängas, och hoppas att personen till höger eller vänster vill byta plats med dig, så du kommer framåt. Sen kanske det står någon bakom sig dessutom, och kollar på böckerna över axeln. Sen ligger alla böckerna i sån oordning, upp och ner och osorterade. Älskar bokförsäljarna som inte har lådor, utan låter böckerna ligga/stå direkt på borden, liksom de som har en någorlunda ordning. Jag kom därifrån med 1 vinylskiva – Soft Cells debut Non-Stop Erotic Cabaret, 1 inbunden roman och några pocketböcker.

Och böckerna jag nu måste finna någon plats för i mina hyllor är:

  • Den unge Törless förvillelser av Robert Musil, utgivet av 1900:001 förlag. Inbunden. Hade aldrig hört talas om författaren eller romanen, men den beskrivs som en av de viktigaste modernistiska författarna, samt om romanen ”Driven av nyfikenhet och ett viss mått av rädsla och grymhet kommer han att bli delaktig i misshandeln av en yngre kamrat. Den andliga och själsliga nöden hos några sökande pubertetspojkar övergår i psykiskt våld och sexuella övergrepp.” Liksom denna korta mening: ”Det är en utmärkt introduktion till ett av 1900-talets märkligaste författarskap.” Böcker som undersöker vad mänsklig ondska är skulle kunna beskrivas som en av mina favoriter.

  • Alive B. Toklas självbiografi skriven av Gertrude SteinToklas och Stein var livskamrater och medlemmar i det Parisiska avant-gardet under 1900-talets första hälft. Stein gjorde det smått omöjliga att skriva en självbiografi om någon annan, men som egentligen handlar om henne själv. Gertrude Steins salong var en av mittpunkterna för de kreativa själar som rörde sig genom Paris, och det är synd och skam att hennes roll förminskades så i Woody Allens Midnight in Paris. Har velat läsa denna sen gymnasiet, men den är ganska svår att hitta.

  • Från Penguin Plays, Sweet Bird of Youth, A Streetcar Named Desire and The Glass Mnagerie av Tennessee Williams. Älskar hans pjäser. Älskar de uppsättningar av hans pjäser jag sett. Älskar de gamla filmatiseringarna av hans pjäser.

  • Fallet av Albert Camus. En av mina favorit böcker av Camus. Sartre har beskrivit den som en av de vackraste, men mest missförstådda av författarens verk.  Camus tredje och sista roman. En slags stream of consciousness (monolog) där en man vid namn Jean-Baptiste Clemence berättar/erkänner sitt eget motsvarande syndafall för en respekterad främling. Alla känner till eller har läst Främlingen, men denna tillsammans med det filosofiskt undersökande verket Myten of Sisyfos är de mest intressanta, i alla fall enligt mig.

  • Avslutningsvis två romaner av Zadie Smith som jag velat läsa väldigt länge. Hennes debut Vita tänder, samt On Beauty. Kommer antagligen inte behålla Vita tänder eftersom det är en svensk översättning, och jag är allergisk mot att läsa på svenska om boken är skriven på engelska. On beauty hörde jag talas om när den nominerades till Man Booker Prize, 2005 (!) och jag har pinsamt nog inte kommit mig för att köpa/låna den tills nu. Ser hur som helst väldigt mycket fram emot att dyka in i den. Den är inspirerad av E.M. Forsters Howard’s End (har inte läst… borde ha läst…)

Sen hände något lustigt när jag kom hem och klagade över hur jag skulle få plats med böckerna, och mamma lade en till bok i min hög. En bok som hon köpt till mig, när jag fyllde år (19 mars) för 5 månader sedan.

  • England’s Dreaming. Anarchy, Sex Pistols, Punk Rock and Beyond av musikjournalisten – och författaren Jon Savage som jag älskar och såg föreläsa i London, kopplat till en fotoutställning på National Portrait Gallery. En utmärkt bokkompanion till Please Kill Me, och när min andre favorit musikjournalist – och författare Greil Marcus uttrycker sig följande om en bok, vet man att den är något att ha ”This is a very long book, crammed with details, twists, turns, and fabulous stories, is over far too soon – just like the moment in the chronicles. This is it – no one else has come close.”