Sheeps are counting me.

I’m so tired – Fugazi

Jag skrev klart hemtentan vid 21-tiden efter att ha suttit nio timmar med den, med pauser bara för mat. Äh, den blev okej. Det är nog mina sämsta svar, men till slut fanns det varken energi eller ord kvar att förbruka, så det får duga. Vilket är något jag inte tänkt tidigare, vilket alltid är något – typiskt bara att denna attityd tycks ha infunnit säg i slutet på ett treårs program.

Men då och då när jag skrev fylldes jag av ett obehag. En känsla som klamrat sig fast efter en typ body horror mardröm jag hade inatt. I min mening är den (body horror genren, men visst mardrömmar också) som värst när den är närmast verkligheten. På min näsa har jag svarta prickar, black spots kallas det tydligen, men jag bryr mig inte om dem. Men i drömmen hade jag något medel på, men det gjorde ingenting. Sen hade jag en skrubb och kunde se större gråa fläckar på både näsområdet och hakan, så jag fortsatte skrubba tills de gråa löstes upp och under vara det som stora kratrar i mitt ansikte, 0,5 cm djupa och breda. Det var som om benen och brosket i mitt ansikte lösts upp. Jag kom ihåg den här drömmen i morse först när jag hade på min ansiktskräm. Men fy fan, känslan från drömmen försvinner inte.

Annonser

Stresshantering.

Känner mig nu ganska så super stressad inför Radio-kursen som börjar den 2 januari och som kommer löpa samtidigt som slutet på Tidskriftsprodukation-kursen. Jag vill gilla radio, jag vill älska radio, men har inte fått de bästa förutsättningarna.

Men en märklig sak hjälper; jag vet att allt är över till och med den 14 januari. För då är höstterminen slut. Jag har alltså en sån tydlig deadline på min oro och stressperiod. Och vet att efter det så kommer det bli lugn. 7,5 hp teori och 7,5 hp metod, sen 15 hp c-uppsats. Det är 12 dagar, exklusive helgen. Sen kan mitt hjärta och min hjärna få vila och hela jag kan få komma ikapp energimässigt. Av någon anledning för det mig lugnare. Eller kanske är det inte konstigt. För vanligtvis brukar det ju inte finnas såna deadlines på det man oroar sig och stressas över. Livet brukar ju inte vara så enkelt. Så försöker ha skygglapparna på. Göra så mycket jag kan över jullovet trots att jag kanske borde ta mer ledighet, och sen ta en dag i taget när den 2 januari väl är här.

Snart så.

Ett inlägg jag aldrig skrev färdigt.

Fredagen 29 oktober

Tredje tv-inslaget är nu klart och delkursen är så gott som avslutad, det är en liten hemtenta som ska in också, men inofficiellt har jag nu ledigt i 9 dagar (!). Tv har varit förvånansvärt kul, jag kan bara inte släppa det. Att filma var kul, att redigera var kul. Jag var inte beredd på det. I måndags hade vi en föreläsning med Korrespondenternas Saam Kapadia, men den gjorde mig inte jätte sugen ändå. Hans attityd till äldre var lite störande (och sorglig -> bara 60+ kollar på Rapport och Aktuellt enligt undersökningar och det betyder att de har dålig smak eftersom de fortsätter titta trots att inslagen inte är särskilt bra gjorda. Det tycktes vara hans uppfattning. Ett inslag om hemtjänst kan inte ha de äldre som huvudperson för de är icke aktiva, istället måste man gå via hemtjänstpersonalen. Sånt.) I fredags var det istället en föreläsning med Bo Lundqvist och Anna Nordbeck som var med och gjorde Dokument inifrån om Paolo Macchiarini (den går fortfarande att SVT här.). Det var en av de mest inspirerande föreläsningar jag varit på. Hade velat suttit för mig själv och smält allt de sagt en timme efter typ.

Två fredagar innan det var det ett annat event på skolan – Fredskonferensen med tema yttrandefrihet (!). Apropå inspirerande. Hade tyvärr seminarier på eftermiddagen så jag kunde inte se Anders Kompass prata, vilket känns så synd. Men det är filmat och finns att se . Såg istället bland andra Reportrar utan gränsers ordförande Jonathan Lindqvist och Dr Denis Mukwege (som grundat ett sjukhus för sjukhus för kvinnor i Kongo-Kingshasa).

Såhär ett tag efter kan jag nog säga att hemtentan gick bra (den var lätt!) och den här veckan drar Research-kursen igång. Jag vet i princip ingenting om kursen för kurs-pm:et är fortfarande inte uppe. Det enda jag vet är att jag ska till Bryssel, och jag vet knappt varför. Påminnelse till mig själv – måste mejla läraren. Jag stör mig verkligen på skolans oförmåga att ge ordentlig information…

När ångesten försöker äta upp en inifrån.

Det var den värsta ångesten på riktigt länge. Så där förlamande att jag knappt kunde göra något. Skruvade upp Preoccupations skiva och lät den överrösta tankar och känslor. Har väl haft en stress som funnits där i bakgrunden ett tag. Det har varit flera olika uppgifter som vi behövt jonglera samtidigt – personporträtt, krönika och reportage, liksom allt arbete som hör till det (research, respons och opponering). Skulle skriva om den tredje och slutliga versionen på personporträttet och kom bara ingenstans. Ville slänga datorn i väggen eller skita i den tredje versionen. Jag hatade allt jag skrivit, och såg kritiken från läraren som ett bevis på att det ändå inte spelar någon roll. Hatade Indesign. Jag vet inte varför jag får såna där blockeringar ibland. Det tog mig 24 timmar innan jag lyckades få ordning på texten, och kunde skicka in den. Och jag vill verkligen inte skriva det här reportaget just nu.

Tror att det är dags att ta tag i mindfullness/ meditationsapparna igen. Och skivan hjälpte verkligen. Favoritlåtarna därifrån är Anxiety, ZodiacDegrated och Stimulation. Överlag så känns den väldigt postpunkig och 80-tal, med influenser från bland andra Bauhaus, The Cure, Echo and the Bunnymen och The Jam.

September är på väg mot sitt slut.

Har flera gånger tänkt att skriva. Skolan har dragit igång och första delkursen är redan slut. Är glad att schemat är relativt tomt lektionsmässigt; fördelar tiden mellan personporträttslayout, reportageresearch och krönikeskrivande (det vill säga skolarbete) med World cup hockey matcher. Har spenderat dagen med att göra research för och skriva två krönikor (den första visade sig inte funka – vår kändiskultur och psykiatrin) och upptäckte att sorlet från hockeyn i bakgrunden var förvånansvärt ickedistraherande. Oväntat.

Just nu är det tre böcker jag väldigt gärna vill köpa: Gellert Tamas om de apatiska flyktingbarnen (skolrekommentation), Pol Pots leende (-ll-) och Bret Easton Ellis och de andra hundarna (SVT:s Babel). Den sistnämnda känns passande efter att ha läst (om) Lunar Park och American Psycho efter varandra.

En möjligt lösning.

Det ser ut som om det kan lösa sig. Har var i kontakt med sekreteraren på journalistikprogrammet, men hennes svar drog ut så mycket på tiden. Kontaktade då läraren för Radio-kursen (han är lätt favorit läraren här på journalistiken) och han berättade att det finns möjlighet att få dispens, gå vidare till b-kursen och sen ta igen den missade delkursen i höst. Kontaktade vidare den personen som hade hand om det – och hon sade i princip rakt ut att utifrån mina omständigheter så ger hon alltid dispens. Älskar personer som kan vara så raka och tydliga. Det är fascinerande när jag berättar för vissa lärare om min Asperger diagnos och de fortsätter vara så super luddiga. De kanske inte har någon koll helt enkelt om vad det innebär.

Men det känns så skönt att nu konstant slippa oroa mig för hur det ska gå. Har lämnat in banketten, så det finns inte så mycket mer jag kan göra. Känner mig redan så mycket lättare.

Annars? Jag väntar på svar om min förstärkare.

Och det är redan juni.

Jag önskar bara att den här terminen ska ta slut, även om jag inte riktigt vet vad det kommer att innebära. Radio-kursen har varit en totalt fiasko – men försöker att inte se det som ett sådant. Men eftersom jag fortfarande inte har fått alla svar, så vet jag helt enkelt inte. Super vagt formulerat, men jag orkar inte skriva om det förrän jag vet. Problemet är att jag får ångest bara av att titta på kursbeskrivningen. Eller läsa på Facebook om hur bra det gått för alla andra på praktiken. Det är inte ens avundsjuka, de förtjänar allt gott som det får – det är snarare att jag känner mig otillräcklig och värdelös för att jag inte nått lika långt, lyckats på samma sätt, etc. Helt enkelt – att jämföra sig är aldrig bra och jag vill bara att terminen ska ta slut (men snälla svara på mig asap). Jag hade hoppats gå en fotokurs nästa termin också men missade att anmäla mig i tid, det blev på nått sätt blev det inte inskrivet i kalendern i mobilen. Mer ångest för det. Men jag beslöt mig då för att betala för Emily Dahls online fotokurs. Bättre än ingenting antar jag, eller hoppas jag. Men det jag behöver är kritik, snarare än någonting annat. Fick ju foton publicerade till artiklarna på NT, men ingen riktig förklaring varför just det fotot var bäst (även om det var just ett som jag tänkt det om innan). Jag vet inte. Helt enkelt.

Något positivt? Har en ny super söt katt som just nu gömmer sig under soffan – har döpt henne till Blixa, vilket är en slags omgörning av hennes tidigare namn. Har också spelat ganska mycket vinylskivor de senaste månaderna, tills min förstärkare inte ville vara med längre, så nu är den på lagning. En dag när jag var på super dålig humör så gick jag förbi bokhandeln på Götgatspuckeln Söderbokhandeln och kom därifrån med tre dyra böcker. Lovar att skriva om dem framöver, men just nu har jag svårt att släppa Richard Hells samlade essäer på olika ämnen, Massive pissed love, nonfiction 2001 – 2014. Hell är ju en av mina favoritpersonen så det är kul att ha dessa artiklar samlade i en bok, jag har tidigare bara läst en del av dem från hans hemsida.