En SvD ledare om Palestina erkännandet

När det gäller morgontidningar brukar jag läsa SvD och ETC. Att jag älskar SvD kanske är en smula förvånande för vissa, men orsaken är att deras kultursidor slår DN:s kulturdel (även om jag fortfarande stör mig på att SvD gjorde sig av med sin.) Jag läser sällan ledarsidorna dock, för de gör mig bara upprörd och arg. Jag vet vad högerfolk tycker, och hur de motiverar sina ideologier. Hur som helst, idag bläddrade jag lite medan jag försökte koka ett ägg (med betoning på försökte, eftersom jag misslyckades, och det blev för löskokt… ) och såg rubriken Fel att erkänna Palestina nu skriven av Per Gudmundson. Återigen, ja vet vad högerfolk tycker i Israel-Palestina frågan, och att de har kopplingar med relationen med USA, respektive Israel, som premieras, och därför kan man bortse från de inhumana förhållanden som det palestinska folket lever under. Det var inte många ord i den här lilla ledaren, men jag lyckades dock störa mig på så gott som varenda. Det måste vara något typ av rekord. Först var det denna mening ”Det räcker med att titta på Margot Wallströms motiveringar för att inse det. Å ena sidan försöker hon påskina att beslutet är fullt normalt, genom att betona att 134 stater redan erkänner Palestina. Å andra sidan säger hon att Sverige går före. Hur ska hon ha det?” Han gör det irriterande felet att tro att två motstridiga teser inte kan vara sanna samtidigt – vilket ju är en översimplifiering. Ja, 134 stater har redan erkänt, men få västerländska stater (väst Europa, Nordamerika, Oceanien) och det vore ju alltså dessa länder Sverige skulle gå före.

Sen fortsätter han direkt med ”Vi ska vara tacksamma att vi inte ingår i den grupp stater som har erkänt Palestina tidigare. Den består nästan till hälften av medlemsstater i Arabförbundet och Islamiska konferensorganisationen – stater som enbart undantagsvis erkänt staten Israel. Det andra stora blocket utgörs av kommuniststater samt forna kommuniststater.” Låt oss kolla på en karta över vilka länder som erkänt Palestina:

Det måste alltså betyda att denne man tror att hela Sydamerika, Afrika och Asien består 50% av kommunister och 50% proaraber/muslimer. Återigen, översimplifiering för att stärka sin ståndpunkt. Sen har jag också problem med att han även räknar in före detta kommuniststater – att stora delar av Östeuropa har lämnat diktatoriska styrelseskick för demokratiska räcker inte, faktumet att de varit odemokratiska tidigare gör dem till ”ondskefulla stater” vi inte vill förknippas med. Och det är också något jag tycker att han antyder, eller som ofta finns som en undermening när man pratar om diktatoriskt styrda stater – att de är ”ondskefulla.” Faktumet att en mycket liten skara har all makt gör dem onda, och den ”ondskan” gör att alla beslut de tar är påverkade av den ondskan. Ingenting gott kan ske i dessa typer av länder, och även om bra beslut skulle ske, beror det på ondskefulla avsikter, som en dold andemening. Det handlar ju faktiskt inte om ondska, om vi nu ens låsas som att det existerar. Det handlar om människor. Bara människor, men med andra åsikter, värderingar och ideologier. Dessa människor kan göra onda gärningar, det är helt sant, med det gör inte dem onda – som en serietidningsskurk (tänk bara på hur media har beskrivit bin Ladin.)

Gudmundson skriver sedan ”Föreställningen om att Sverige går främst bygger i sin tur på att någon annan följer efter. Mycket lite tyder på det.” Och detta är ju bara förnekelse från hans sida. Det brittiska parlamentet röstade ja (dock ej bindande) för att erkänna Palestina, och en debatt har nu väckts i länder som Frankrike, Spanien och Irland, om de inte också skall göra det. Debatten är igång i Europa, och visst, USA lär ju knappast följa efter någon gång snart, men det är inte poängen. Han fortsätter att poängtera de vidriga gärningar som begåtts i Palestiniernas namn, men man måste kunna se att båda sidorna har begått omänskliga handlingar. Den ena är inte värre än den andra. Att erkänna Palestina är något som görs för folket skull, inte för dem som med våld försöker tvinga fram en tvåstatslösning. Det kommer alltid finnas personer som tror att våld är svaret, som menar att man kan får det man vill via våld. Att i denna situation bara vara passiv är som att vänta ut att två barn ska slåss färdigt själva. Och i den här frågan är betyder det att folket utnyttjas något enormt.

 

Hen, SvD debatt och tankar

De tre sista styckena är personliga tanken som jag försökte sortera genom att skriva ned dem, det är inte något jag är ”klar” med.

———-

Har en märklig förtjusning i SvD:s opinions debatter de har på sin hemsida. Nu senaste var det om order ”hen” och dess inklusion i Saol. Jag känner så väldigt få konservativa människor att det blir intressant att se hur de upplever världen, och försöka förstå deras värderingar – även om jag verkligen inte håller med. Med ord som hen blir det väldigt tydligt.

Det finns främst två argument mot: 1. Vi har redan könsneutrala ord som exempelvis ”den”, ”vederbörande” etc. Det här argumentet gör mig arg för jag älskar ord, och jag kan bara inte förstå hur man kan säga att vi inte behöver nya ord, för vi har redan andra. Sen när finns det en gräns på hur många ord svenska språket bör innehålla? Dessutom känns det mer som en svepskäl, för om ordet inte hade så starkt stöd från feministiskt vänsterhåll skulle det ju inte vara problem. Problemet är inte att vi redan har tillräckligt många ord i svenska språket, problemet de politiska undertoner som ordet förknippas med. Men i och för sig är förändring något som anses farligt/onödigt.

Argument 2: Att ordet är förvirrande med dess två olika betydelser, den ena som ett könsneutralt ord som inkluderar både hon och han, som kan användas i juridiska texter eller journalistik, men också för personer som inte identifierar sig med könsbundna pronomen. Men senaste gången jag kollade innehöll svenska språket en hel hög med ord som har mer än en betydelse, så återigen, svepskäl/ursäkt etcetera.

Skrev dessutom att det är en bra början inför den dag Sverige juridiskt kommer tillåta ett tredje kön. För det behövs, av den enkla anledningen att personer identifierar sig så – och det är väl verkligheten som Sveriges lagar borde spegla? Men – är det en ”extrem vänder åsikt” eller? för den biten kom aldrig med bland debattinläggen.

Har personligen funderar väldigt mycket över det här med könsidentifikation. Om jag förstått det rätt så finns det i engelska språket två olika ord – ”sex” som betyder fysiskt kön och ”gender” som betyder den mentala identifikationen. I svenskan blir det krångligare med 1. biologiskt kön, 2. könsidentitet, 3. socialt kön, 4. juridiskt kön. Och jag vet inte ens om jag kan formulera vad ”jag” finns i alla dessa ord. För mellan Asperger’s syndrom och borderline blir identitet något väldigt förvirrat och otydligt. Men ändå, jag gillar att svenskan är mer specifik, för det gör det lite lättare.

Men vad jag vet är: Jag gillade inte tanken i tonåren att växa upp och bli ”kvinna”, det känns knäppt och det gör det fortfarande. Jag identifierar mig inte med den bild av kvinnlighet som 99% av fallen presenteras i media och populärkultur. Jag känner mig inte kvinnlig, även om jag jag ”kvinnliga” saker och attribut, men jag gillar dem inte för att de anses kvinnliga. Att jag har kvinnliga könsorgan har jag inga problem med, att jag socialt ses som kvinna har jag heller inga problem med, men det vore kul att experimentera lite på ett med medvetet sätt. Att det står kvinna i mitt pass och på mitt leg är också okej. Men när jag funderar över om jag identifierar mig som kvinna fastar jag alltid redan på fråga ett. För hur sjutton känns det då att vara kvinna? Hur ska jag kunna svara på frågan när jag inte förstår den? Kan man definiera det? (Om någon har någon som helst slags definition av hur det känns att vara kvinna, skriv gärna, för jag vill verkligen vet.) Men det måste väl de flesta, med tanke på vår samhälle, debatter och definitioner av kvinnligt och manligt. Men det betyder inte att jag mer identifierar mig som man. Den tanken är bara absurd, och får mig alltid att skratta.

Det så svåra och förvirrande tankar, men det är ungefär så här långt jag kommit. Men jag har också insett att det inte  spelar så stor roll för mig. Jag tycker det är rätt ointressant vad folk identifierar sig med för kön, och har ofta skrivit skönlitterär med könsneutrala formuleringar eller helt frånvarande av pronomen. Kön är oviktigt, om man bortser från att vi inte har ett samhälle som tycket likadant. När vi istället lever i en värld där inte alla tillåts, där de som identifierar sig bortom manligt och kvinnligt inte ens existerar juridiskt sett. Jag tycket att det är ointressant var folk kommer ifrån, vem de har sex med, och om det överensstämmer mellan vad de har mellan benen och bilden i hjärnan. Men det blir viktigt tills den dag då vi faktiskt har ett samhälle som är inkluderande, accepterande och solidariskt.

Hur som helst – tankar.

Vi gör ett litet filmquiz av SvD:s artikel om klassiska citat

Så vem sade (skådespelaren), och ifrån vilken film kommer följande citat (1 poäng per film, 2 om du kan skådisen, vilket gör maxpeängen 57!):

  1. ”You’re talking to me?”
  2. ”Fasten your seatbelts, it´s going to be a bumpy night”
  3. ”I’m big. It’s the pictures that got small”
  4. ”Yipee-ki-yay, motherfucker!”
  5. ”Det här livet äcklar mig till kräkningar”
  6. ”As long as they’ve got sidewalks, you’ve got a job”
  7. ”Round up the usual suspects”
  8. ”I’ll be back”
  9. ”Do I feel lucky today” (Ett citat, som ofta sägs fel)
  10. ”I do wish we could chat longer, but I’m having an old friend for dinner”
  11. ”I could’ve been a contender”
  12. ”Go ahead, make my day”
  13. ”You’re gonna need a bigger boat”
  14. ”Toto, I ‘ve a feeling we’re not in Kansas anymore”
  15. ”My father made him an offer he couldn’t refuse”
  16. ”As God is my witness, I’ll never be hungry again”
  17. ”Nobody puts Baby in a corner”
  18. ”Say hello to my little friend”
  19. ”Varför måste vi bo i fucking jävla kuk-Åmål?”

1. Rebort De Niro, Taxi Driver 2. ”Bette Davis, Allt om Eva 3. Gloria Swanson, Sunset Boulevard 4. Bruce Willis, Die Hard 5. Gunnard Björnstrand, Smultronstället 6. Joan Blondell, Footlight Parade 7. Claude Rains, Casablanca 8. Arnold Schwarzenegger, The Terminator 9. Clint Eastwood, Dirty Harry 10. Anthony Hopkins, När lammen tystnar 11. Marlon Brando, Storstadshamn 12. Clinst Eastwood, Sudden Impact 13. Rou Scheider, Hajen 14. Judy Garland, Trollkarlen från Oz 15. Al Pacino, Gudfadern 16. Vivien Leigh, Borta med vinden 17. Patrick Swayse, DirtyDancing 18. Al Pacino, Scarface 19. Alexandra Dahlström, Fucking Åmål 

Jag fick 43 poäng!

P1, Medierna, Klarar medierna att beskriva vetenskapen? och så vidare…

Dead Boys – Ain’t it fun?

Först och främst – jag har fått tid för att den neuropsykiatriska utredningen och den 29:e maj drar det hela igång! (Efter 7 månaders kötid.) Kan inte säga mycket annat än äntligen, och att jag hoppas  sommaruppehållet inte blir för långt.

1. Ett väldigt intressant avsnitt av Medierna, som tar avstamp från SvD:s vetenskapsartikel ”Hjärnan visar vem som kan bli våldsam” – Klarar medierna att beskriva vetenskapen? Om huruvida media klarar av att på ett opartiskt sätt göra vetenskapen begriplig, trots en krympande budget och allt sämre siffror för papperstidningarna. Väldigt intressant. Och när det gäller SvD:s artikel så handlar kritiken om en allt för bokstavlig tolkning, och simplifiering – då artikeln berättar att ett tydligt veck på handen och lågt sittande öron är tecken på våldsbenägenhet, och hur journalisten Henrik Ennart glömmer bort att nämna att vetenskapsmannen Adrian Raine (vars teorier artikeln behandlar) är högst kontroversiell.

2. All min kunskap om Star Trek är andra hand, men trots detta kunde jag varenda fråga i fredagens korsord i ämnet. Vad fan? Men efter att till och med Stephen Fry erkänt att han är en trekkie har jag i alla fall tänkt försöka med den senaste tolkningen av J.J. Abrams. Lovar att uppdatera om hur min smak faller sig,

4. Såg om filmen Mysterious Skin av Gregg Araki (med bland andra …) Älskar den filmen. Hade bara sett den en gång innan, och kunde redan då klassa den som en av mina favorit filmer. Arakis filmer är annars väldigt annorlunda från de post-modernistiska, färgstarka och humoristiska. Den här är mindre färgstark, mer allvarlig och behandlar ett av de svåraste ämnen – sexuellt utnyttjande av barn – och hur barnen sedan förhåller sig till övergreppen när de blir äldre (här – den ena pojken tolkar det det besök av utomjordingar, och den andre, Joseph Gordon-Levitt som här är utomordentlig, blir prostituerad.)

5. Uppskattar varm kritiken mot American Apparels sexistiska reklam och hur den senaste Disney-prinsessans omvandlas till en sexig och stereotyp förebild för unga flickor och pojkar (höll på att skriva ”och pojkar” inom parentes, men det finns det väl ingen orsak till?)

6. Har upptäckt BBC:s humoristiska vetenskapsprogram Dara Ó Brian’s Science Club (går att hitta på nätet) och är just nu fast. Det leds av den irländske stand-up komikern Dara Ó Brian (med en examen i matematik och teoretisk fysik, och är ofta gäst på QI.) Rekommenderar! Allrahelst avsnitt 5, The Brain.

7. Och apropå punkt 5 måste jag också nämna sidan 33 anledningar till varför feminism behövsNågra exempel på varför den här sidan är bäst:

3

6eng

10

15

26

8. Tre böcker som jag nu har beställt:

  • Vetenskap för nyfikna. 200 nyckelbegrepp förklarade på nolltid av Hazel Muir 
  • The Complete Guide to Asperger’s Syndrome av Tony Atwood
  • Att leva ett liv, inte vinna ett krig. Om acceptans av Anna Kåver (En av hemma DBT-böcker.)

Jäkla inskränkta människor!

Det började med en artikel, i veckan, i SvD, med rubriken ”Rätten att få gifta sig möter hårt motstånd”, om de överväldigande protesterna om att legalisera homoäktenskap i Frankrike. Sen i förr går skrev de om ”Revolt i KD-gruppen om sterilisering”, frågan gäller om beslutet från KD att slopa kravet på sterilisering för transpersoner.

Sen på onsdagens Rapport tog de upp hur abortmotståndarna i North Dakota kan få igenom sina galna och inskränkta åsikter, i och med att staten nu ska rösta om en lag som ska förbjuda abort efter att det går att höra hjärtslag (cirka 4 veckor in i graviditeten.) Jäkligt läskigt måste jag säga. I Fargo, North Dakota har de en abortklinik, där läkarna behöver skydd för att kunna ta sig till jobbet på grund av hotbilden mot dem. Där kliniken har tvingats installera säkerhetssystem. Där kristna demonstrerar utanför och läser missvisande bibelutdrag. De talar om ”syndfulla aborter”. En kvinna som arbetade på kliniken berättade att de flesta kvinnor inte ens upptäckt att de är gravida efter 3-4 veckor, eftersom de inte hunnit missa mensen ännu. Det hela är absurt. Men som sagt – mest läskiga. För abortmotstånd är ju trots allt en relativt populär åsikt i USA, och om de skulle få rätt här – och lagförslaget går igenom (som jag tror startades hos guvernören  kan det väcka liv i dessa rörelser i andra städer, eftersom deras trångsynta sätt att se världen bekräftas.

95c30/huch/1019/17 Feminism3

Och det är just det – alla dessa tre nyheter pekar mot en skrämmande trångsynthet, brist på empati och tro att man vet bäst, och med det har rätt att bestämma hur andra människor ska leva sina liv. Bara för att den kristna kvinnan utanför abortkliniken själv inte vill genomgå en abort, vad har hon för rätt att bestämma att andra inte ska ha den rätten? Eller de protesterande fransmännen, som inte tycks kunna förstå hur en kvinna kan förälska sig i en kvinna, eller hur två män kan älska varandra. Och samma sak med de revolterande KD-medlemmarna. Som om ens personliga åsikter nödvändigtvis måste omfatta hur alla andra människor ska få leva sina liv. Jag brukar säga det att politiker borde empatitestas innan de får komma in riksdagen, landstingen och kommunerna – och jag tror att dessa KD-medlemmar skulle må bra av det (liksom Tobias Billström, men det är en annan historia…) liksom den obehagliga guvernören i North Dakota. Om man inte kan se saken från en annan människas synvinkel, borde de heller inte ha rätt att få ta beslut över hur andra människor lever, och om denne andra människa hör hemma i spektret HBTQ eller vill ha rätt att bestämma över sin egen kropp (och abort) har egentligen ingen betydelse.

love is love images

Och medan jag skrev detta inlägg så hittade jag en länk till denna survey från the Republican Party, riktad till deras yngre väljare – och den är både tragisk och hysteriskt roligt. Å ena sidan är den fruktansvärt nedlåtande till den som faktiskt gör undersökningen, med frågor som Do support gay marriage? Do you think that a woman should be able to have an abotion? och Do you know anyone who is gay, lesbian, bisexual, or trangender? (verkligen en formulering som alienerar denna grupp.) Frågan: If you meet a candidate or elected official and they are really nice, would you vote for them juste because they are nice? Visst, idiotförklara möjliga väljare, det är alltid en smart politisk strategi. Generationsglappet känns verkligen tydligt. Pinsamt tydligt. Jag är glad att jag i alla fall inte bor i USA.

Nyinskaffade böcker

Matilda Roos Bli (recension av poesi, SvD, Längtan bort från ambivalensen)

Johanna Mo Få i mig mer liv än jag är van vid (recension, SvD, Mo skildrar vägen till synlighet)

Nanok Grammatica obscura (recension, Tidningen kulturen, Desamma är att tänka och vara)

Rose Lagercrantz Ofeliaetyderna (recension, GP, Ofeliaetyderna)

Simone de Beavoir De inbjudna