Världens längsta bokbord, 2014

Skrivet under gårdagen

Känner mig alldeles tömd på energi. För varje år ser jag fram emot bokborden på Drottninggatan, och allt kul man kan hitta där. Men samtidigt gör det mig alltid lika trött att trängas bland folk i flera timmar. Jag brukar inte vara ute efter något speciellt, utan mer hålla ögonen öppna för luckor i min boksamling, eller facklitteratur som matchar mina intresse. Problemet är att det alltid är så fruktansvärt mycket folk, och det är ju inte som Drottninggatan normalt sett brukar vara lugnt och folktomt – det är liksom bara värre. Man får stå framför boklådorna och trängas, och hoppas att personen till höger eller vänster vill byta plats med dig, så du kommer framåt. Sen kanske det står någon bakom sig dessutom, och kollar på böckerna över axeln. Sen ligger alla böckerna i sån oordning, upp och ner och osorterade. Älskar bokförsäljarna som inte har lådor, utan låter böckerna ligga/stå direkt på borden, liksom de som har en någorlunda ordning. Jag kom därifrån med 1 vinylskiva – Soft Cells debut Non-Stop Erotic Cabaret, 1 inbunden roman och några pocketböcker.

Och böckerna jag nu måste finna någon plats för i mina hyllor är:

  • Den unge Törless förvillelser av Robert Musil, utgivet av 1900:001 förlag. Inbunden. Hade aldrig hört talas om författaren eller romanen, men den beskrivs som en av de viktigaste modernistiska författarna, samt om romanen ”Driven av nyfikenhet och ett viss mått av rädsla och grymhet kommer han att bli delaktig i misshandeln av en yngre kamrat. Den andliga och själsliga nöden hos några sökande pubertetspojkar övergår i psykiskt våld och sexuella övergrepp.” Liksom denna korta mening: ”Det är en utmärkt introduktion till ett av 1900-talets märkligaste författarskap.” Böcker som undersöker vad mänsklig ondska är skulle kunna beskrivas som en av mina favoriter.

  • Alive B. Toklas självbiografi skriven av Gertrude SteinToklas och Stein var livskamrater och medlemmar i det Parisiska avant-gardet under 1900-talets första hälft. Stein gjorde det smått omöjliga att skriva en självbiografi om någon annan, men som egentligen handlar om henne själv. Gertrude Steins salong var en av mittpunkterna för de kreativa själar som rörde sig genom Paris, och det är synd och skam att hennes roll förminskades så i Woody Allens Midnight in Paris. Har velat läsa denna sen gymnasiet, men den är ganska svår att hitta.

  • Från Penguin Plays, Sweet Bird of Youth, A Streetcar Named Desire and The Glass Mnagerie av Tennessee Williams. Älskar hans pjäser. Älskar de uppsättningar av hans pjäser jag sett. Älskar de gamla filmatiseringarna av hans pjäser.

  • Fallet av Albert Camus. En av mina favorit böcker av Camus. Sartre har beskrivit den som en av de vackraste, men mest missförstådda av författarens verk.  Camus tredje och sista roman. En slags stream of consciousness (monolog) där en man vid namn Jean-Baptiste Clemence berättar/erkänner sitt eget motsvarande syndafall för en respekterad främling. Alla känner till eller har läst Främlingen, men denna tillsammans med det filosofiskt undersökande verket Myten of Sisyfos är de mest intressanta, i alla fall enligt mig.

  • Avslutningsvis två romaner av Zadie Smith som jag velat läsa väldigt länge. Hennes debut Vita tänder, samt On Beauty. Kommer antagligen inte behålla Vita tänder eftersom det är en svensk översättning, och jag är allergisk mot att läsa på svenska om boken är skriven på engelska. On beauty hörde jag talas om när den nominerades till Man Booker Prize, 2005 (!) och jag har pinsamt nog inte kommit mig för att köpa/låna den tills nu. Ser hur som helst väldigt mycket fram emot att dyka in i den. Den är inspirerad av E.M. Forsters Howard’s End (har inte läst… borde ha läst…)

Sen hände något lustigt när jag kom hem och klagade över hur jag skulle få plats med böckerna, och mamma lade en till bok i min hög. En bok som hon köpt till mig, när jag fyllde år (19 mars) för 5 månader sedan.

  • England’s Dreaming. Anarchy, Sex Pistols, Punk Rock and Beyond av musikjournalisten – och författaren Jon Savage som jag älskar och såg föreläsa i London, kopplat till en fotoutställning på National Portrait Gallery. En utmärkt bokkompanion till Please Kill Me, och när min andre favorit musikjournalist – och författare Greil Marcus uttrycker sig följande om en bok, vet man att den är något att ha ”This is a very long book, crammed with details, twists, turns, and fabulous stories, is over far too soon – just like the moment in the chronicles. This is it – no one else has come close.”

Annonser

Vecka 7, 1 till 6

1. I onsdags  när jag åkte hem från Flemmingsberg så tänkte jag att jag kanske äntligen har hittar rätt. Vilket är en sådan lättnad. Idag ar första gången vi journalistelever träffades för första gången i ett leksionssammanhang. Vi diskuterade Benedictus XVI avgång, kvinnan som råkade köra tåget in i ett hus, journalisten som festade med makten, och mer allmänt om papperstidningarnas framtid. Och det var så jäkla kul. I Östra hade vi något liknande, en grupp skulle presentera veckans nyheter, och leda en diskussion. Det bästa är känslan när hjärnan går på högvarv och försökte pussla ihop, analysera, granska. Sen komma till någon slutsats. Till exempel hur hade medias rapportering sett ut om den unga kvinnan istället hade varit en ung man? Hade de framställt denne som en vandal, eller faktiskt sett till att ställa fler frågor och faktiskt gräva, istället för att bara acceptera Arrivas uttalande om att kvinnan slutit tåget. Jag kommer att se fram emot onsdagsförmiddagarna vid ojämna veckor.

2. Två till rekommendationer som jag glömde i förra inlägget:

Jeremy_Brett

Herr Brett som Mister Holmes

3. I tisdags var det biobesök på agendan, nämligen Hitchcock. Den var fin, herr Hopkins var otroligt porträttlik, och frun var hur kul som helst. Och nu måste jag se om Psycho.

4. Torsdag och fredag handlade mest om att börja avsluta ett grupparbete om kvinnors fängelsetid på Långholmens fängelse, främst ur ett socioekonomiskt perspektiv (herregud, bara jag skriver om det här ämnet så blir mitt språk allt mer torrt…) Detta gjordes på det fantastiska Riksarkivet vid Västerbron. Nästa vecka är det bara inlämningar och presentationer av arbetet, och nästa delkurs börjar veckan därpå; Människans försörjning. Men att sitta här på arkivet får mig att se fram emot b-uppsats och sånt som ligger i framtiden. Och tror faktiskt att jag börjar närma mig någon slags idé om vad jag vill skriva om – något om kvinnohistoria, gärna ur ett mediaperspektiv, och gärna en slags diskursanalys av medias rapportering av perioden under 20-talet när kvinnor började få de rättigheter som vi så länge saknat.

På Riksarkivet kan man dessutom arbeta med sånna här roliga texter (man tvingas till och man bära vita bomullshandskar…)

DSCN2846

5. Månadens mest meningslösa löpsedel: Molly stöttar Danny genom Melodifestivalen. Först: varför är det viktigt för mig att få veta som individ, men också – vem fan är Molly?!

Men positiv nyhet från Estland där all buss – och pendeltågstrafik ska bli avgiftsfri för resenärerna. Hur vore det inte om Sverige lär sig inspireras en smula, istället för att fortsätta höja och höja priserna, och låta politikerna visa avgrundsdjupet ned till oss vanliga människor genom att referera till chipspåsar.

6. Och för att avsluta med något helt annat: paret Richard Burton och Elizabeth Taylor var nära vän med Jugoslaviens socialistiske diktator Josip Broz Tito (premiärminister mellan åren 1945-63.) Hm – hur förhåller man sig till att två av ens favoritskådisar någonsin hade nära och varma bland med en diktator? (Två favoritfilmer med de två aktörerna, Iguanernas natt med Burton, men även Ava Gardner och Deborah Kerr från 1964 – regi John Huston. Och Katt på hett plåttak med Tayor och Paul Newman i huvudrollerna, från ’58. Dessa två filmer är båda adapterade från pjäser skrivna av den fantastiske Tennessee Williams.)

the-night-of-the-iguana-in-puerto-vallarta-mexico images