The perks of being a wallflower.

Bildresultat för the perks of being a wallflower

Så jag kollade på The perks of being a wallflower på Netflix, äntligen. Jag har för mig att jag läste Stephen Chboskys bok i gymnasiet (passande eller hur?) och gillade den. När jag ser filmen så här flera år senare minns jag knappt handlingen, förutom att huvudpersonen är känner sig ensam och blyg (tystlåten kanske är ett bättre ord). När eftertexten rullat tror jag ändå att man uppfattning om filmen är liknande den jag hade om boken. Jag gillar verkligen ämnena som tas upp, även karaktärerna, men kanske hade det kunnat hanteras lite mer subtilt. Lite mer delikat, för när slutet kommer hade jag inte minne av vad som hänt honom. Jag var inte alls beredd på det. Det borde ha funnits ledtrådar, som man kunnat plocka upp och pusslat ihop efteråt. Det vore mest intressant så. Men gud, det är ändå så fruktansvärt sorgligt. Först efter hela grejen med Mary Elizabeth, och sen när han inser att hans vänner snart är borta. Och efter det. Det är svårt att inte känna igen sig (inte det tack och lov). Även slutet hade kunnat hanterats bättre. Istället är han bara fixad, eller i alla tillräckligt frisk för att komma hem, från en minut till en annan, utan att på något sätt visa den kamp som krävs för att komma dit. Som om den kampen är betydelselös. Slutet känns lite för hoppfullt med tanke på vilka teman som utforskas. Jag påminns varför jag så sällan ser eller läser saker som i är grunden är sorgliga, för jag hatar verkligen att gråta. Min hud gör ont där tårarna runnit och det är så svårt att dra sig loss från den känslan som limmar sig fast efteråt. Jag vet att det kommer vara kvar där imorgon. Soundtracket var ganska bra, även om det var en del som inte stämmer överens med min musiksmak. Dessutom missade jag på något sätt scenen där Temptation med New Order är med. Jag kan väl säga så här i efterhand att jag misstänker att jag gillade boken så mycket då antagligen berodde i alla fall delvis på att Charlie (huvudpersonen) vill bli författare. En annan sak som stör en smula, att läraren ger honom sin exemplar av Catcher in the Rye, för det är ju inte alls förutsägbart? Jag såg inte ens först att det var den boken, men kunde ändå gissa det. För hela handlingen känns ju ändå väldigt inspirerat därifrån.

Två filmer som faktiskt utforskar de teman som filmen och boken tar upp på ett bättre sätt (i min mening): Prozac nation och Mysterious Skin.

Annonser