Ett inlägg jag aldrig skrev färdigt.

Fredagen 29 oktober

Tredje tv-inslaget är nu klart och delkursen är så gott som avslutad, det är en liten hemtenta som ska in också, men inofficiellt har jag nu ledigt i 9 dagar (!). Tv har varit förvånansvärt kul, jag kan bara inte släppa det. Att filma var kul, att redigera var kul. Jag var inte beredd på det. I måndags hade vi en föreläsning med Korrespondenternas Saam Kapadia, men den gjorde mig inte jätte sugen ändå. Hans attityd till äldre var lite störande (och sorglig -> bara 60+ kollar på Rapport och Aktuellt enligt undersökningar och det betyder att de har dålig smak eftersom de fortsätter titta trots att inslagen inte är särskilt bra gjorda. Det tycktes vara hans uppfattning. Ett inslag om hemtjänst kan inte ha de äldre som huvudperson för de är icke aktiva, istället måste man gå via hemtjänstpersonalen. Sånt.) I fredags var det istället en föreläsning med Bo Lundqvist och Anna Nordbeck som var med och gjorde Dokument inifrån om Paolo Macchiarini (den går fortfarande att SVT här.). Det var en av de mest inspirerande föreläsningar jag varit på. Hade velat suttit för mig själv och smält allt de sagt en timme efter typ.

Två fredagar innan det var det ett annat event på skolan – Fredskonferensen med tema yttrandefrihet (!). Apropå inspirerande. Hade tyvärr seminarier på eftermiddagen så jag kunde inte se Anders Kompass prata, vilket känns så synd. Men det är filmat och finns att se . Såg istället bland andra Reportrar utan gränsers ordförande Jonathan Lindqvist och Dr Denis Mukwege (som grundat ett sjukhus för sjukhus för kvinnor i Kongo-Kingshasa).

Såhär ett tag efter kan jag nog säga att hemtentan gick bra (den var lätt!) och den här veckan drar Research-kursen igång. Jag vet i princip ingenting om kursen för kurs-pm:et är fortfarande inte uppe. Det enda jag vet är att jag ska till Bryssel, och jag vet knappt varför. Påminnelse till mig själv – måste mejla läraren. Jag stör mig verkligen på skolans oförmåga att ge ordentlig information…

Och helgen är så gott som över.

Medan jag skriver detta kollar jag på Toronto maple leafs mot Ottawa senators där Austin Matthews gjorde fyra mål. Upptäckte under Wold Cup att ha det på i bakgrunden medan jag pluggar eller skriver fungerar förvånansvärt bra.

De senaste veckorna har jag konstant lyssnat på Preoccupations och de två senaste Brand New plattorna. Påbörjade en recension av Preoccupations skiva som aldrig riktigt blev färdig, så jag kan väl inkludera den här istället för i ett eget inlägg. Båda dessa band fungerar perfekt när det är kallt och grått och höstigt väder.

Jag kände att det var dags att bryta trenden av smått deprimerande inlägg och eftersom jag inte kan sluta lyssna på Preoccupations tänkte jag att en recension vore trevligt.

Hur jag hittade detta band är lite ett bevis på hur knäppt min hjärna fungera ibland. På Youtube följer jag en musikrecensent, men jag brukar inte kolla på alla hans videos för det är bland annat mycket hip hop (musik som inte intresserar mig). Sen så såg jag hans senaste video, där han håller upp skivomslaget. Och utifrån detta och bandets namn tänkte jag: det där känns rätt post-punk. Till då sammanträffandet: det är ett band jag halvgillar Viet Cong som bytt namn (medlemmar från det bandet bildade även tidigare Women). Och ja – musiken är väldigt post-punk, men inte på ett sätt på påminner om Protomartyr eller iceage. För plattan är väldigt syntig, på ett ett sätt som gör att den känns som den var gjort på 80-talet. Jag skrev i ett tidigare inlägg att den istället påminner om just 80-tals and som Bauhaus och The Cure.

Skivan öppnas på ett väldigt försiktigt sätt med Anxiety, där det tar över en minut innan melodin faktiskt kommer in, med ett hypnotiskt malande i bakgrunden. Och det är den här låten som påminner oerhört om The Cure, typ Picture of you med dessa klara syntmelodi.

Orsaken till namnbytet från Viet Cong till Preoccupations har bandet själv sagt att namnet blev för kontroversiellt och stal uppmärksamheten från deras musik. Intressant, men det får mig att undra om det har hänt tidigare någon gång?

Jag har dessutom sett varenda avsnitt från den senaste säsongen av Great British Bake Off, och detta hann jag med på typ två dagar. Det var någonstans där jag höll på med ett reportage och skrev en hemtenta. Men nu är den delkursen över och vi har gått direkt på TV-journalistik. På något oväntat sätt är det roligare än radio (jag förstår verkligen inte). Jag trodde jag skulle hata tv och gilla radio. Det känns super knäppt, men istället var det kul att sitta och klippa inslaget om trafikproblem i Flemingsberg i Premiere och försöka få det att se bra ut. Den här veckan ska vi göra ett inslag själva, och det känns läskigt. Men ändå, vi enades om att vi inte skulle behöva vara ensamma när vi gör det. Moralisk support och sånt. Så det ska nog gå. Det trevligaste med den här delkursen är hur icke stressig den är. Jämfört med de tidigare är det avslappnat och man har faktiskt tid med annat.