Världens längsta bokbord, 2014

Skrivet under gårdagen

Känner mig alldeles tömd på energi. För varje år ser jag fram emot bokborden på Drottninggatan, och allt kul man kan hitta där. Men samtidigt gör det mig alltid lika trött att trängas bland folk i flera timmar. Jag brukar inte vara ute efter något speciellt, utan mer hålla ögonen öppna för luckor i min boksamling, eller facklitteratur som matchar mina intresse. Problemet är att det alltid är så fruktansvärt mycket folk, och det är ju inte som Drottninggatan normalt sett brukar vara lugnt och folktomt – det är liksom bara värre. Man får stå framför boklådorna och trängas, och hoppas att personen till höger eller vänster vill byta plats med dig, så du kommer framåt. Sen kanske det står någon bakom sig dessutom, och kollar på böckerna över axeln. Sen ligger alla böckerna i sån oordning, upp och ner och osorterade. Älskar bokförsäljarna som inte har lådor, utan låter böckerna ligga/stå direkt på borden, liksom de som har en någorlunda ordning. Jag kom därifrån med 1 vinylskiva – Soft Cells debut Non-Stop Erotic Cabaret, 1 inbunden roman och några pocketböcker.

Och böckerna jag nu måste finna någon plats för i mina hyllor är:

  • Den unge Törless förvillelser av Robert Musil, utgivet av 1900:001 förlag. Inbunden. Hade aldrig hört talas om författaren eller romanen, men den beskrivs som en av de viktigaste modernistiska författarna, samt om romanen ”Driven av nyfikenhet och ett viss mått av rädsla och grymhet kommer han att bli delaktig i misshandeln av en yngre kamrat. Den andliga och själsliga nöden hos några sökande pubertetspojkar övergår i psykiskt våld och sexuella övergrepp.” Liksom denna korta mening: ”Det är en utmärkt introduktion till ett av 1900-talets märkligaste författarskap.” Böcker som undersöker vad mänsklig ondska är skulle kunna beskrivas som en av mina favoriter.

  • Alive B. Toklas självbiografi skriven av Gertrude SteinToklas och Stein var livskamrater och medlemmar i det Parisiska avant-gardet under 1900-talets första hälft. Stein gjorde det smått omöjliga att skriva en självbiografi om någon annan, men som egentligen handlar om henne själv. Gertrude Steins salong var en av mittpunkterna för de kreativa själar som rörde sig genom Paris, och det är synd och skam att hennes roll förminskades så i Woody Allens Midnight in Paris. Har velat läsa denna sen gymnasiet, men den är ganska svår att hitta.

  • Från Penguin Plays, Sweet Bird of Youth, A Streetcar Named Desire and The Glass Mnagerie av Tennessee Williams. Älskar hans pjäser. Älskar de uppsättningar av hans pjäser jag sett. Älskar de gamla filmatiseringarna av hans pjäser.

  • Fallet av Albert Camus. En av mina favorit böcker av Camus. Sartre har beskrivit den som en av de vackraste, men mest missförstådda av författarens verk.  Camus tredje och sista roman. En slags stream of consciousness (monolog) där en man vid namn Jean-Baptiste Clemence berättar/erkänner sitt eget motsvarande syndafall för en respekterad främling. Alla känner till eller har läst Främlingen, men denna tillsammans med det filosofiskt undersökande verket Myten of Sisyfos är de mest intressanta, i alla fall enligt mig.

  • Avslutningsvis två romaner av Zadie Smith som jag velat läsa väldigt länge. Hennes debut Vita tänder, samt On Beauty. Kommer antagligen inte behålla Vita tänder eftersom det är en svensk översättning, och jag är allergisk mot att läsa på svenska om boken är skriven på engelska. On beauty hörde jag talas om när den nominerades till Man Booker Prize, 2005 (!) och jag har pinsamt nog inte kommit mig för att köpa/låna den tills nu. Ser hur som helst väldigt mycket fram emot att dyka in i den. Den är inspirerad av E.M. Forsters Howard’s End (har inte läst… borde ha läst…)

Sen hände något lustigt när jag kom hem och klagade över hur jag skulle få plats med böckerna, och mamma lade en till bok i min hög. En bok som hon köpt till mig, när jag fyllde år (19 mars) för 5 månader sedan.

  • England’s Dreaming. Anarchy, Sex Pistols, Punk Rock and Beyond av musikjournalisten – och författaren Jon Savage som jag älskar och såg föreläsa i London, kopplat till en fotoutställning på National Portrait Gallery. En utmärkt bokkompanion till Please Kill Me, och när min andre favorit musikjournalist – och författare Greil Marcus uttrycker sig följande om en bok, vet man att den är något att ha ”This is a very long book, crammed with details, twists, turns, and fabulous stories, is over far too soon – just like the moment in the chronicles. This is it – no one else has come close.”

Annonser