Tenta nr 2 avklarad

Har precis kommit hem från att ha gjort tenta nr 2, och jag tror faktiskt att det gick relativt bra. Har suttit de senaste 6 dagarna på Medis bibliotek och pluggat, men det var bra mycket svårare att plugga för den här tentan än förra. På delkursen Politiska system var huvuddelen av det man behövde få in begrepp och dess betydelse, och det var ju i jämförelse relativt lätt. Men nu var det vara större teorier, system och perspektiv. Igår började det kännas som att det inte skulle gå. Hade bara så svårt att få in så mycket fakta, och innan jag gick och lade mig hade jag accepterat om jag får U, och det behövs en omtenta. Men så i morse (tentan var inte förrän 15) så insåg jag hur dumt det var. Att i förväg sikta in sig på att göra omtenta när jag faktiskt suttit så mycket och pluggat. Så jag började med målvisualisering (vilket kändes helt knäppt för att vara mig, men) så jag försökte se framför mig hur jag satte mig vid borde och får se tentan, och upptäcker att jag ju faktiskt kan frågorna. Så det gjorde jag hela dan till jag väl var framme vid Södertörn. Har också kommit fram till att jag föredrar klockan 10 som tenta tid, än 15. Och väl där var inte frågorna så helt omöjliga, och när jag väl gick därifrån hade jag svarat på alla fyra frågor, var nöjd med 2 av dem, och de andra två var okej till bra. Så jag tror jag får G, och skulle vara så sjukt nöjd med det, men det är heller inte helt omöjligt att jag får VG, så – ha. Nu är det bara minst två veckor till av väntan framför mig. På måndag börjar nästa delkursen med Internationell politik, som ska bli väldigt kul, och sen är jag klar med Statsvetenskap A, vilket känns märkligt. Jag väljer att avsluta här, för nu måste jag äta något.

De bra eller dåliga nyheterna först?

Var hos ögonläkaren igår och besöket tog 2 timmar (!). Det var tidigt på morgonen, och jag var där 25 minuter för tidigt, så jag måste blir bättre på att beräkna tid. Det var inte bara min ögonläkare Britta utan även en student, vilket ju var en av orsakerna varför det tog sånt tid – men aja, de måste ju lära sig så… Jag fick ha på mig de där glasögonen där de sätter in en massa olika linser, där jag skulle läsa saker, kolla på saker, se vitt/rött ljus, se ett kors eller bara sträck. Sen fick jag sitta ute i väntrummet med de där charmiga, super tunga specialglasögonen på mig, medan de tog ut och satte dit olika linser, medan jag skulle sitta och läsa (passade på att få in lite plugg, läste om förvaltning och FN). Jag satt nog där i 30-40 minuter, och blev mer och mer rastlös. Sen fick jag min slutliga dom – svår skelning, översynthet och astigmatism. Vilket ju känns en smula absurt när jag har ”bra syn”, men aja, översyntheten har ju inte påverkat min syn än (även om den troligtvis kommer göra det i framtiden), men det förklarar ju varför jag blir trött och får ont i ögonen om jag suttit och pluggat (läst eller skrivit) i 4+ timmar. Astigmatism har jag verkligen försökt läsa på och förstå, men det går bra inte. Men jag vet redan nu vad för typ av glasögon jag vill ha…

Sen upptäckte jag att den kursansvarige äntligen (!) hade lagt upp betygen, och – VG! Är absurt nöjd med det. Trots salstenta och allt, det jag trodde skulle vara min akilleshäl med minnet och allting som det innefattar. Det känns verkligen absurt (på det bästa sättet) för det kändes som att jag inte spenderade ”tillräckligt” med tid att plugga veckan innan, 3-6 timmar per dag, gånger 7 dagar. Jag tänkte hela tiden att jag ”borde” plugga 8 timmar, men jag orkade aldrig det. Ändå fick jag VG. Vilket faktiskt påminner mig om att ”självständigt tänkande” och ”röd tråd” (alltså VG kriterierna typ) kommer ganska naturligt för mig, även om det är kämpigt att väl komma dit. Det är en otrolig lättnad att veta det inför salstenta nr 2 som närmar sig att det inte är en omöjlighet att klara av den examensformen med min hjärna. Det var en av punkterna på min ”Saker jag önskar av 2015”-lista ”Få studierna att fungera. Känna att jag klarar av det.” Och det det verkar ju faktiskt gå, mycket annat kan man ju inte säga efter två delkurser, och VG i båda. Nu gäller det bara att komma igenom den offentliga förvaltningen, och tro mig, jag skulle vara väldigt nöjd med G här. Ska hämta ut ett PM jag skrev förra veckan, och jag oroar mig väldigt för dess kvalité, för jag var verkligen inte nöjd med den (om man bortser från faktumet att jag faktiskt fick klart den). Så vi får se, och jag fortsätter hålla tummarna.

När blev det mitten av april?

Jag hatar att behöva förbereda mig för salstenta nr 2, när vi inte ens fått in betyget för förra, hatar den stressen och oron som hela tiden finns med i bakhuvudet. Det är visserligen två veckor dit, men den tiden inkluderar ett till grupparbete och en läsningsspäckad föreläsning. Har dessutom tid med ögonläkaren imorgon igen, så vi får väl se vad som hände då. Annars då? Försöker klämma in lite läsning här och var – varvar Flowers of Algernon (typ scifi-ish) med Roxane Gays Bad Feminist, har äntligen börjat kolla på tredje säsongen av Elementary (älskar Kitty!), och hittat två nya band jag gillar: brittiska Yak (låten Smile) och det amerikanske indie/punkbandet Titus Andronicus. Försöker också lyssna på en timme EN innan jag går och lägger mig (det tycks vara det mest passande tillfället), och har dessutom gjort upptäckten att man faktiskt kan få deras låtar på hjärnan. Ha! Mer specifikt Z.N.S. och Der Tod Ist Ein Dandy. Försöker hålla mig från att googla tyska ord, eftersom det inte är den informationen jag måste fylla huvudet med just nu, utan det är istället saker som New public management, neopatrimonialism, demokrati-, ekonomi- och rättssäkerhetsvärden, kommunala trender, ledarstilar, samt instrumentella-, kultur- och mytperspektiv…

Klagosång

Jag måste tillåtas få klaga lite på den nya kursen – Offentlig förvaltning. Varje gång jag börjar läsa blir det med ett visst motstånd för det är så tråkigt ämne, och känns nästan mer komplicerat än EU. Dessutom, till skillnad från EU, har jag väldigt lite förkunskaper på detta ämne, vilket visar sig väldigt irriterande, för generellt sett har jag ganska bra koll på politik. Efter bara 2,5 föreläsningar (två vanliga plus en introduktion) ska vi skriva en text på runt 2000 ord om kommuner. Åh gud så tråkigt det är att läsa inför det, men jag har åtminstone börjat skriva idag. Sen en annan sak som verkligen stör mig – vi har fått denna skrivuppgift att göra under påskhelgen, jag firar inte direkt så för mig spelar det ingen roll om jag behöver plugga då, men problemet är att biblioteken är stänga till och med måndag. Det ger en dag (tisdagen) då jag kan plugga på bibliotek. Vilket visar sig vara väldigt jobbigt för jag kan knappt koncentrera mig hemma, det är verkligen 100 gånger bättre på stadsbiblioteket. Det känns inte sjyst eller rättvist, för till och med skolbiblioteket är ju stängt. Hemma är det så mycket som distraherar, och är mycket enklare att spendera en timme på en helt onödig syssla istället för att plugga. På biblioteket är man omgiven att andra som också pluggar, och man är liksom avskuren från vardagen och allt som kan pocka på ens uppmärksamhet (bortsett från andra, intressanta böcker).

En av frågorna på denna skrivuppgift (som ej är specificerad som ett PM – men jag vet inte, hela grejen med PM är så störande för alla säger olika) handlar om kommunerna själva ska få bestämma i flyktingfrågan, så ska man skriva fem argument för det och fem argument för varför staten borde bestämma. Det var ganska lätt att komma upp i fem argument till varför staten borde bestämma (för det är vad jag själv tycker, vissa rika, oroligt vita kommuner – typ Danderyd – borde inte få slippa undan), men den andra delen var svårare. Det ska bli intressant att se diskussionen på onsdag, och se om det går att antyda klasskamraters personliga åsikter i argumenten. Men lite oroande också, för det rördes upp en del obehagliga åsikter på förra seminariet, då vi kom in på just detta ämne.

Hur som helst, jag är nu färdig klagad.

Böcker jag köpt på bokrean och böckerna jag läst i mars

På bokrean i år köpte jag följande fem böcker:

– Röd självbiografi av den kanadensiske författaren Anne Carson, som lät super intressant, annorlunda, inspirerad av antika grekiska myter, det är en självbiografi skriven som poesi.

– The Quantum Man, Richard Feynmans Life In Science av Lawrence M. Krauss. En biografi om kvantfysikerna Feynman. Under andra världskriget medverkade han i Manhattanprojektet och 1965 fick han Nobelpriset i fysik.

– Neurorevolutionen av Lone Frank. Om hjärnforskning.

– The Picture Of Dorian Gray av Oscar Wilde. Denna klassiker har jag tidigare ägt på svenska, men eftersom de är en av mina favoritböcker bör exet jag har trots allt vara på rätt språk.

– Through The Looking-Glass av Lewis Carroll. Äger sedan tidigare Alice In Wonderland, så nu har jag båda delarna av Alice äventyr.

Böcker jag läst i mars:

– Den hemliga porten av Miroslav Acimovic

Skriven av en serbisk författare och jag kan knappt hitta någon information alls om varken boken eller författaren på internet. Lånade den från biblioteket. Den handlar om en man som är helt och hållet besatt av sin egen död, och de fysiska omständigheterna kring detta. Han anser att han måste begravas, aldrig kremeras och spenderar allt mer av sin tid kring detta. Lyckligt nog träffar han en man som just kan se till att han kan få en av de verkligen eftertraktade platserna på den gamla kyrkogården i staden. Det är nästan för bra för att vara sant. Boken innehåller även en hel del intressant filosofiska och metafysiska diskussioner om vad som händer efter döden. Jag gillade att man endast fick följa hela handlingen från hans vinkel , eftersom det tydliggjorde hans besatthet och oförmåga att se klart.

– I Dreamt I Was A Very Clean Tramp av Richard Hell

Jag hade helt missat att den här boken existerade, trots att den gavs ut förr förra året. Inte en enda svensk tidning verkar ha skrivit om den, trots att den har många likheter med Patti Smiths Just Kids. De båda var ju inblandade i punkscenen i New York i mitten på sjuttotalet, med samma litterära ambitioner i fast i den musikaliska formen. Hell var först med i bandet Television, där Patti Smith var tillsammans med deras sångare ett tag – Tom Verlaine. Sen startade Hell ett band tillsammans med New York Dolls Johnny Thunders och Jerry Nolan, för att sen starta ett eget band Richard Hell and the Voidoids (de spelade in punkklassikern Blank Generation.) Denna självbiografi handlar om Hells tid i musikbranschen, eftersom han väljer att avsluta historien efter att The Voidoids splittrats. Boken beskriver hans barndom då hans var besatt av cowboys och att rymma hemifrån, vidare tills han hoppat av high school och flyttat till New York och försöker hitta någonting meningsfullt att göra med sin tid. Boken beskriver hans litterära influenser, men också det som tillhör en musikbiografi – irriterande musikjournalister som aldrig förstår, skivbolag som inte beter sig sjyst och allt det där. Jag tyckte mycket om (delar av) boken, men tillslut blev jag trött på hur han beskrev kvinnorna i hans liv eller runt honom  – jag är inte intresserad av storleken på Patti Smiths bröst eller hur en kvinnas pubeshår ser ut, eller när groupies (som annars väldigt entusiastiskt har sex med) beskrivs som ”crazy” eller ”bitches”.

– Hold Your Own av Kate Tempest 

En brittisk 28-årig poet, dramatiker och artist. Hon har tidigare skrivit poesisamlingen Brand New Ancients och släppet förra året sin första skiva Everybody Down. Hold Your Own är en poesisamling jag velat läsa ända sedan den släpptes, och den är en slags modern adaption av myten om Teiresias, den blinda siaren som bland annat medverkar i antika verk som Antigone och Odyssén. Denna berättelse går igenom några av hans kändaste ögonblick, då han förvandlades till kvinna, samt då han skulle avgöra år Zeus och Hera vilket av könen som njuter mest utav sex, varvid han svarade kvinnan, och detta kunde användas för att ursäkta mäns otrohet. Jag tyckte otroligt mycket om denna samling, den har en tydlig röd tråd, underbara formuleringen, och ett modernt språk, trots rimmen. Två av mina favoriter är dikterna Tiresias (som är den första dikten) och Age is a pervert. Youth is a fascist.

School

We wander into school, happy children;

kind and bright and interested in things.

We don’t yet know the horrors of the building.

The hatred it will teach. The boredom it will bring

Soon we’ll learn to disappear in public.

We’ll learn that getting by is good enough.

We’ll learn the way it feels to see injustice

and shut our mouths in case it comes for us.

We’ll learn to never think but copy blindly.

To ally with the mean and keep them near.

We’ll learn to not be talanted or clever,

and the most important lessions

for success in a career:

How to follow orders when you’re bordering

on nausea and you’re bored and

insecure and dwared by fear.

– Ett ljud som bara jag kan av Jila Mossaed 

En poet och författare som kom från Iran till Sverige 1986 och har skrivit både på svenska och persiska (denna är skriven på svenska). En del av referenserna i denna samling kommer från tusenåriga mytiska persiska traditioner som jag är helt ny till, men trots detta är dikterna ofta förankrade till vardagen, och är mycket vacker i sitt bildspråk.

Varje förälskelse ligger i en glasburk

med namn och datum på

De håller sig länge

Nästan hela livet

med förtrollande smak och doft

Man vågar inte öppna dem

Man vill bara bevara

De kan väcka stormiga vindar

De är hänsynslösa är de återkommer

och rör vid hjärtat

– How To Build A Girl av Caitlin Moran

Denna bok köpte jag för ganska länge sedan, läste hälften och kom sedan av mig. Men lyckades mana mig själv att läsa ut den andra halvan eftersom jag trots att tyckte den var hysteriskt kul att läsa (till den graden att jag skrattade högt när jag satt och läste den på bussen.) Man kan väl utgå från att den delvis är baserad på Morans eget liv – den fattiga barndomen, och att bli musikjournalist vid 17 års ålder, och i boken får följa huvudpersonen Johanna som är så fruktansvärt trött på sitt liv som bara en tonåring kan vara, att hon bestämmer sig för att bygga ett nytt jag och ett nytt liv – som en självsäker och världsvan Dolly Wilde, som har koll på all den coola musiken, som har haft sex, flugit flygplan och druckit alkohol. Någon svensk journalist menade att det var för många musikreferenser i boken – men när den handlar om en ung tjej som är musikjournalist och precis förälskat sig i rock n roll kan det väl knappat vara för många referenser? Boken var väldigt rolig, lättläst och med små feministiska visheter insprängda.

Jag har inte haft tid att läsa mycket alls i månaden mars, på grund av den krävande kursen. Det ledde till att jag i början av månaden läste 1/3 av Den hemliga porten, sen ingenting alls till och med kursen var klar i torsdags. Det är från torsdagen till och med måndagen jag har fått hela månadens läsning gjord.