En boksamling i expansion

Har två nya böcker (båda från second hand)!

  • Svensk dikt. Från Trollformler till Lars Norén, en antologi sammanställd av docent Lars Gustavsson 
  • Om könens uppkomst. Hur kroppen blev kvinnlig och manlig, av Thomas Laqueur (som efter en snabb googling visar sig ha yrket sexolog.)

Dess baksidetext berättar detta:

Det finns ingen ren och entydig biologisk sanning om kroppen – allt vi säger är genomsyrat av kulturella och sociala föreställningar eller fördomar. Fram till 1700-talet var kvinnans kropp en något mindre fulländad version av mannens kropp. Men gränserna var flytande: en kvinna som ägnade sig åt manlig aktiviteter kunde fysiskt sett bli en man. -hennes slida var en inåtvänd, spegelvänd penis. Mannens och kvinnans skelett var identiska.

Under 1700-talet förändrades synsättet fullkomligt: nu blir varje detalj av kvinnans kropp radikalt annorlunda mannens. Hennes skelett är i alla annorlunda. Gränserna mellan könen dras mycket skarpt. De två könen är efter 1800-talet helt enkelt fullständigt ojämförbara.

Men det nya synsättet blir kvinnan, till skillnad från mannen, en slav under sin anatomi – vilket männen kartlägger och definierar i en anmärkningsvärd men allt annat än slumpmässig likhet med tidens fördomar.

Dessutom har den en notapparat på 80 sidor och en drös av intressant och roliga bilder föreställande den historiska idéen om mänsklig anatomi, bland annat denna charmiga:

large_Valverde_1586_skinnet

Från Juan del Valverdes Anatomia del corpo umano från 156o

Morgondagen innehåller en föreläsning, ett besök till tvättstugan, samt till filmstaden Söder för att se Ang Lees senaste Beättelsen om Pi. Har dessutom planer på att sätta upp ytterligare två hyllor, så att jag kan få plats med fler böcker. För man kan aldrig ha för många böcker. Och någon gång i framtiden ska jag också se till att gå ned i källaren, och gå igenom mina två och en halv flyttkartonger med böcker, för att hämta upp de volymer som jag saknar allt för mycket.

The jubilee

(Bob Dylan – Hurricane)

type_color_large

För exakt två år sedan, i mitt rum i Göteborg, det var natt och jag kunde inte somna. Hur mycket jag än försökte. Hur mycket jag än behövde vara pigg dagen därefter – för en föreläsning i litteraturvetenskap. Hur mycket jag än vred och vände på mig, under flera lager filtar och rosablommiga lakan. Och jag började fundera, tills jag inte kunde sluta. Då kom jag på att jag skulle starta en blogg. För jag ville skriva, och helst om sånt som betyder så hiskligt mycket för mig –  böcker, skivor, kultur och till viss del också politik. Efter att ha vridit och vänt på mig lite mer, startade jag igång min laptop och skapade mig ett medlemskap på blogger. Jag kom fram till att jag ville döpa min blogg till Does angels bleed crimin blood? ett favoritcitat av den franske författaren Jean Genet, där han filosoferar om änglar. Och istället för inlägg om luncher, med arrangerade bilder och dagens outfit, så ville jag istället föra in kultur tips och vackra citat.

Jag är väldigt glad att jag för en gångs skull lyckats gå emot den del av min personlighet som har svårt att fullfölja projekt. Jag hoppas också att jag skriver ännu mer om två år till.

Project Ophelia, in pictures, part II

tumblr_lm2uew3qye1qdhy5do1_400_large tumblr_mb4y4nzf7r1rbptdko1_500_large tumblr_lvxxd0vcpD1qjiz8bo1_1280_large tumblr_m1nq5wV47o1r55sxjo1_500_large 4719932459_93d60cc1c6_z_large tumblr_m7ocs9jNBW1r5pkjuo2_500_large tumblr_l5gfymNCUM1qag89po1_400_large tumblr_lvr5kaKuiw1r5i0jro1_500_large tumblr_m6kufxz1QU1qcwhbgo1_500_large 20090519145723_large 6637565649_8227f2b548_z_large tumblr_mbn4sxbMAS1qmzwnpo1_1280_large galliano_large tumblr_l4g2jihYZB1qzwfwxo1_500_large

Bob Dylan – Desolation Row

They’re selling postcards of the hanging
They’re painting the passports brown
The beauty parlor is filled with sailors
The circus is in town
Here comes the blind commissioner
They’ve got him in a trance
One hand is tied to the tight-rope walker
The other is in his pants
And the riot squad they’re restless
They need somewhere to go
As Lady and I look out tonight
From Desolation Row

Cinderella, she seems so easy
‘It takes one to know one,’ she smiles
And puts her hands in her back pockets
Bette Davis style
And in comes Romeo, he’s moaning
‘You Belong to Me I Believe’
And someone says, ‘You’re in the wrong place, my friend
You better leave’
And the only sound that’s left
After the ambulances go
Is Cinderella sweeping up
On Desolation Row

Now the moon is almost hidden
The stars are beginning to hide
The fortunetelling lady
Has even taken all her things inside
All except for Cain and Abel
And the hunchback of Notre Dame
Everybody is making love
Or else expecting rain
And the Good Samaritan, he’s dressing
He’s getting ready for the show
He’s going to the carnival tonight
On Desolation Row

Now Ophelia, she’s ‘neath the window
For her I feel so afraid
On her twenty-second birthday
She already is an old maid
To her, death is quite romantic
She wears an iron vest
Her profession’s her religion
Her sin is her lifelessness
And though her eyes are fixed upon
Noah’s great rainbow
She spends her time peeking
Into Desolation Row

Einstein, disguised as Robin Hood
With his memories in a trunk
Passed this way an hour ago
With his friend, a jealous monk
He looked so immaculately frightful
As he bummed a cigarette
Then he went off sniffing drainpipes
And reciting the alphabet
You would not think to look at him
But he was famous long ago
For playing the electric violin
On Desolation Row

Dr. Filth, he keeps his world
Inside of a leather cup
But all his sexless patients
They’re trying to blow it up
Now his nurse, some local loser
She’s in charge of the cyanide hole
And she also keeps the cards that read
”Have mercy on his soul”
They all play on penny whistles
You can hear them blow
If you lean your head out far enough
From Desolation Row

Across the street they’ve nailed the curtains
They’re getting ready for the feast
The Phantom of the Opera
In a perfect image of a priest
They’re spoonfeeding Casanova
To get him to feel more assured
Then they’ll kill him with self-confidence
After poisoning him with words
And the Phantom’s shouting to skinny girls
”Get outta here if you don’t know
Casanova is just being punished for going
To Desolation Row”

Now at midnight all the agents
And the superhuman crew
Come out and round up everyone
That knows more than they do
Then they bring them to the factory
Where the heart-attack machine
Is strapped across their shoulders
And then the kerosene
Is brought down from the castles
By insurance men who go
Check to see that nobody is escaping
To Desolation Row

Praise be to Nero’s Neptune
The Titanic sails at dawn
And everybody’s shouting
”Which side are you on?”
And Ezra Pound and T.S. Eliot
Fighting in the captain’s tower
While calypso singers laugh at them
And fisherman hold flowers
Between the windows of the sea
Where lovely mermaids flow
And nobody has to think too much
About Desolation Row

Yes, I received your letter yesterday
About the time the door knob broke
When you asked how I was doing
Was that some kind of joke?
All these people that you mention
Yes, I know them, they’re quite lame
I had to rearrange their faces
And give them all another name
Right now I can’t read too good
Don’t send me no more letters no
Now unless you mail them
From Desolation Row

1 till 4, en kompromiss

(If You Tolerate This Then Your Children Will Be Next – hur många listettor kan du ge exempel på som handlar om spanska inbördeskriget?)

Jag har tydligen drabbats av viss beslutsångest. Har under de senaste dagarna skrivit en rad inlägg, men inte publicerat nått – så därför kompromissar jag och ger er en kombinationslista:

1. Jag har smått besatt lyssnat igenom alla avsnitt av Cabin Pressure. Jag rekommenderar varm att lyssna på det när ni åker kollektivtrafik eller dylikt, för övningen i att försöka skratta/le/fnissa så tyst och diskret man kan, gör det hela ännu roligare.

2. If You Tolerate This, Then Your Children Will Be Next, på På spåret. Behöver jag säga mer?

3. Mailade SVT förra vecka för att ta reda på om de hade några planer på att köpa in den BBC-procuderade, och kritikerrosade Parade´s End. De hade de inte. Idioter. Den har beskrivits som en intelligent Downton Abbey. Och även fast jag gillar Julian Fellows serie, så tycker jag ju att plotten är lite väl såpig, och för romantiskt drama över den. Parade´s End är istället baserad på den modernistiska tertalogin skriven av Ford Madox Ford. Och modernistiska klassiker är alltid så trevliga, fyllda med kritik mot människans meningslösa existens och alienation i ett samhälle efter industrialismens utbrott. Åh, och manuset är skrivet av Tom Stoppard. Tyvärr finns inte böckerna på biblioteken i Stockholm ännu, men jag kan meddela att de precis köps in. Andra verk av Ford finns dock.

4. På onsdag ska vi på studiebesök med skolan, först till Stockholms stadsarkiv, och sen till Arbetarrörelsens arkiv. Och jag älskar arkiv. Tyvärr var skolan noga med att påpeka att det kan förekomma ändringar av schemat, även mitt i terminen, och det gör ju en, en smula paranoid.

Från skolstart och vidare

(Ebba Grön – Flyktsoda)

1. Så har man börjat skolan (igen.) Åkte ut till Södertörn igår för registrering och annat tråkigt, och på måndag drar studierna igång. Ser väldigt mycket fram emot det. Jag hade missuppfattat en del, och trott att varje inriktning i journalistikprogrammet var en klass, alltså 30 (cirka) elever, men vi är istället fem från varje inriktning som tillsammans bildar en klass på 35. Och jag ska alltså studera med inriktning historia (och jag har verkligen saknat historia.)

2. Har hittat den bästa boken (ha!): Marxist-Leninistisk grundkurs för Kommunistiska Partiet, utgiven 1981 av Proletär kultur, och verkar helt oläst. 5 kronor på second hand. Den inkluderar texter av folk som Marx och Lenin, och hela Kommunistiska manifestet. Är också väldigt nöjd över följande fynd: Germaine Greers Den kvinnliga Enucken – en feministisk klassiker som jag velat läsa en mindre evigheter (men måste medge att jag blev lite besviken när hon deltog i brittiska Big Brother – jag menar, vad i hela världen?)

3. I mars kommer ett av mina favoritband – Black Rebel Morotcycle Club, att släppa en ny platta. Äntligen!

4. Och nu har både BAFTA och Oscars nomineringarna släppts, och personligen ser jag fram emot dessa filmsläpp under året 2013:

  • Lincoln, med Daniel Day-Lewis i huvudrollen
  • The Master, med flera bra skådisar och av regissören som gjorde Magnolia och There Will Be Blood
  • Kill Your Darlings, mer nyfiken på den – med Elizabeth Olsen och Daniel Radcliffe, och en handling centrerade till Beat-författarna, regissördebut
  • Twelwe Years A Slave, av Steve McQueen, och med Brad Pitt, Michael Fassbender och Benedict Cumberbatch

5. Har nu fastnat för en radioserie från BBC som kallas Cabin Pressure, som spelas på BBC4 och idag var det avsnitt 2, säsong 4. Den handlar om ett väldigt litet flygbolag, men ett plan, två piloter, bolagets ägare och hennes smått korkade son. Och det hela är väldigt, väldigt roligt. Efter att ha lyssnat på några avsnitt, tog jag en paus och lyssnade istället på Hancock’s Half Hour från 50-talet, där med brittiska stjärnkomikerna Tony Hancock och Sid James medverkade, och i avsnittet jag lyssnade på var Laurience Olivier cameogäst (avsnittet The Fete)

 6. Har hittat ytterligare ett ganska udda halsband som jag fastnat för, nämligen detta:

anatomically-correct-heart-necklace

Ett anatomiskt korrekt hjärta. Det går att köpa här, och de säljer även andra ”kroppsdelar”, bland annat hjärnan.

En mänsklig rättighet: att få känna sig trygg

Hade tänkt att skriva om detta den 1:a januari egentligen, men glömde bort det, och spenderade istället hela dagen trött (så går det när man frångår sina sovtider…) Men saken var det att när jag åkte hem från Hallunda till Söder under nyårsnatten så slogs jag av en grej – hela tunnelbaneresan kände jag mig smått förbannad. Orsakerna var dessa: min första tanke var, då jag ensam började gå mot tunnelbanestationen, att jag kunde i alla fall skatta mig lycklig att jag var iklädd långbyxor, skjorta som var knäppt ända upp, en tröja över det och kängor = ingenting som kan anses sexuellt provocerande. Sen var jag också glad att jag gick och släpade på ett tungt brädspel, för om något skulle hända, som tror jag att det skulle göra rejält ont att bli slagen med det. Också det att jag blev väldigt medveten om mitt kroppsspråk, där i tunnelbanevagnen med fulla tonåringar, sänkt blick, inte svara om någon pratar med mig etc. Dessutom vågade jag inte lyssna på min musik.

Det är så jäkla sjukt, att bara för att man är en ung kvinna, så ska man inte kunna känna sig säker när man reser hem själv sent. För det borde ju vara en rättighet. Och man borde få vara klädd hur fan man vill, utan att behöva fundera över hur andra (främst fulla män) kanske uppfattar ens klädsel. Bara för att man är ung kvinna som reser själv på natten, så ska man inte behöva fundera på att ta lektioner i självförsvar. För tanken att lära sig självförsvar tror jag inte är helt ovanligt bland andra kvinnor, men så jäkla fel – bara för att man föds till det muskelmässigt svagare könet, son enligt sociala regler, inte spenderar raster i mellanstadiet med att brottas, så ska man inte behöva ens fundera på hur man bäst knäar någon i skrevet.

En ung kvinna, eller vilken kvinna som helst, har lika stor rättighet som alla andra att känna sig trygga, och det ska inte spela någon roll om klockan är efter två på natten.

(Jag är förkyld, så detta inlägg skrivs iklädd sidenunderställ, de mjukaste kläder jag har, nedkrypen under täckte, och med elfilten.)