En boksamling i expansion

Har två nya böcker (båda från second hand)!

• Svensk dikt. Från Trollformler till Lars Norén, en antologi sammanställd av docent Lars Gustavsson 
• Om könens uppkomst. Hur kroppen blev kvinnlig och manlig, av Thomas Laqueur (som efter en snabb googling visar sig ha yrket sexolog.)

Dess baksidetext berättar detta:

Det finns ingen ren och entydig biologisk sanning om kroppen – allt vi säger är genomsyrat av kulturella och sociala föreställningar eller fördomar. Fram till 1700-talet var kvinnans kropp en något mindre fulländad version av mannens kropp. Men gränserna var flytande: en kvinna som ägnade sig åt manlig aktiviteter kunde fysiskt sett bli en man. -hennes slida var en inåtvänd, spegelvänd penis. Mannens och kvinnans skelett var identiska.

Under 1700-talet förändrades synsättet fullkomligt: nu blir varje detalj av kvinnans kropp radikalt annorlunda mannens. Hennes skelett är i alla annorlunda. Gränserna mellan könen dras mycket skarpt. De två könen är efter 1800-talet helt enkelt fullständigt ojämförbara.

Men det nya synsättet blir kvinnan, till skillnad från mannen, en slav under sin anatomi – vilket männen kartlägger och definierar i en anmärkningsvärd men allt annat än slumpmässig likhet med tidens fördomar.

Dessutom har den en notapparat på 80 sidor och en drös av intressant och roliga bilder föreställande den historiska idéen om mänsklig anatomi, bland annat denna charmiga:

Från Juan del Valverdes Anatomia del corpo umano från 156o

Morgondagen innehåller en föreläsning, ett besök till tvättstugan, samt till filmstaden Söder för att se Ang Lees senaste Beättelsen om Pi. Har dessutom planer på att sätta upp ytterligare två hyllor, så att jag kan få plats med fler böcker. För man kan aldrig ha för många böcker. Och någon gång i framtiden ska jag också se till att gå ned i källaren, och gå igenom mina två och en halv flyttkartonger med böcker, för att hämta upp de volymer som jag saknar allt för mycket.

The jubilee

(Bob Dylan – Hurricane)

För exakt två år sedan, i mitt rum i Göteborg, det var natt och jag kunde inte somna. Hur mycket jag än försökte. Hur mycket jag än behövde vara pigg dagen därefter – för en föreläsning i litteraturvetenskap. Hur mycket jag än vred och vände på mig, under flera lager filtar och rosablommiga lakan. Och jag började fundera, tills jag inte kunde sluta. Då kom jag på att jag skulle starta en blogg. För jag ville skriva, och helst om sånt som betyder så hiskligt mycket för mig –  böcker, skivor, kultur och till viss del också politik. Efter att ha vridit och vänt på mig lite mer, startade jag igång min laptop och skapade mig ett medlemskap på blogger. Jag kom fram till att jag ville döpa min blogg till Does angels bleed crimin blood? ett favoritcitat av den franske författaren Jean Genet, där han filosoferar om änglar. Och istället för inlägg om luncher, med arrangerade bilder och dagens outfit, så ville jag istället föra in kultur tips och vackra citat.

Jag är väldigt glad att jag för en gångs skull lyckats gå emot den del av min personlighet som har svårt att fullfölja projekt. Jag hoppas också att jag skriver ännu mer om två år till.

Project Ophelia, in pictures, part II

 

Bob Dylan – Desolation Row

They’re selling postcards of the hanging
They’re painting the passports brown
The beauty parlor is filled with sailors
The circus is in town
Here comes the blind commissioner
They’ve got him in a trance
One hand is tied to the tight-rope walker
The other is in his pants
And the riot squad they’re restless
They need somewhere to go
As Lady and I look out tonight
From Desolation Row

Cinderella, she seems so easy
‘It takes one to know one,’ she smiles
And puts her hands in her back pockets
Bette Davis style
And in comes Romeo, he’s moaning
‘You Belong to Me I Believe’
And someone says, ‘You’re in the wrong place, my friend
You better leave’
And the only sound that’s left
After the ambulances go
Is Cinderella sweeping up
On Desolation Row

Now the moon is almost hidden
The stars are beginning to hide
The fortunetelling lady
Has even taken all her things inside
All except for Cain and Abel
And the hunchback of Notre Dame
Everybody is making love
Or else expecting rain
And the Good Samaritan, he’s dressing
He’s getting ready for the show
He’s going to the carnival tonight
On Desolation Row

Now Ophelia, she’s ‘neath the window
For her I feel so afraid
On her twenty-second birthday
She already is an old maid
To her, death is quite romantic
She wears an iron vest
Her profession’s her religion
Her sin is her lifelessness
And though her eyes are fixed upon
Noah’s great rainbow
She spends her time peeking
Into Desolation Row

Einstein, disguised as Robin Hood
With his memories in a trunk
Passed this way an hour ago
With his friend, a jealous monk
He looked so immaculately frightful
As he bummed a cigarette
Then he went off sniffing drainpipes
And reciting the alphabet
You would not think to look at him
But he was famous long ago
For playing the electric violin
On Desolation Row

Dr. Filth, he keeps his world
Inside of a leather cup
But all his sexless patients
They’re trying to blow it up
Now his nurse, some local loser
She’s in charge of the cyanide hole
And she also keeps the cards that read
”Have mercy on his soul”
They all play on penny whistles
You can hear them blow
If you lean your head out far enough
From Desolation Row

Across the street they’ve nailed the curtains
They’re getting ready for the feast
The Phantom of the Opera
In a perfect image of a priest
They’re spoonfeeding Casanova
To get him to feel more assured
Then they’ll kill him with self-confidence
After poisoning him with words
And the Phantom’s shouting to skinny girls
”Get outta here if you don’t know
Casanova is just being punished for going
To Desolation Row”

Now at midnight all the agents
And the superhuman crew
Come out and round up everyone
That knows more than they do
Then they bring them to the factory
Where the heart-attack machine
Is strapped across their shoulders
And then the kerosene
Is brought down from the castles
By insurance men who go
Check to see that nobody is escaping
To Desolation Row

Praise be to Nero’s Neptune
The Titanic sails at dawn
And everybody’s shouting
”Which side are you on?”
And Ezra Pound and T.S. Eliot
Fighting in the captain’s tower
While calypso singers laugh at them
And fisherman hold flowers
Between the windows of the sea
Where lovely mermaids flow
And nobody has to think too much
About Desolation Row

Yes, I received your letter yesterday
About the time the door knob broke
When you asked how I was doing
Was that some kind of joke?
All these people that you mention
Yes, I know them, they’re quite lame
I had to rearrange their faces
And give them all another name
Right now I can’t read too good
Don’t send me no more letters no
Now unless you mail them
From Desolation Row

Vinyl

Goda nyheter när det gäller vinylförsäljningen i Storbritannien – under förra året så ökade försäljningen med 70% (detta meddelar NME). Det är helt sjukt, och hur jäkla kul som helst. Så när CSN bestämmer sig för att sluta söla, tänkte i alla fall jag fira den nyheten med en inköp av en ny, trevlig platta.

1 till 4, en kompromiss

(If You Tolerate This Then Your Children Will Be Next – hur många listettor kan du ge exempel på som handlar om spanska inbördeskriget?)

Jag har tydligen drabbats av viss beslutsångest. Har under de senaste dagarna skrivit en rad inlägg, men inte publicerat nått – så därför kompromissar jag och ger er en kombinationslista:

1. Jag har smått besatt lyssnat igenom alla avsnitt av Cabin Pressure. Jag rekommenderar varm att lyssna på det när ni åker kollektivtrafik eller dylikt, för övningen i att försöka skratta/le/fnissa så tyst och diskret man kan, gör det hela ännu roligare.

2. If You Tolerate This, Then Your Children Will Be Next, på På spåret. Behöver jag säga mer?

3. Mailade SVT förra vecka för att ta reda på om de hade några planer på att köpa in den BBC-procuderade, och kritikerrosade Parade´s End. De hade de inte. Idioter. Den har beskrivits som en intelligent Downton Abbey. Och även fast jag gillar Julian Fellows serie, så tycker jag ju att plotten är lite väl såpig, och för romantiskt drama över den. Parade´s End är istället baserad på den modernistiska tertalogin skriven av Ford Madox Ford. Och modernistiska klassiker är alltid så trevliga, fyllda med kritik mot människans meningslösa existens och alienation i ett samhälle efter industrialismens utbrott. Åh, och manuset är skrivet av Tom Stoppard. Tyvärr finns inte böckerna på biblioteken i Stockholm ännu, men jag kan meddela att de precis köps in. Andra verk av Ford finns dock.

4. På onsdag ska vi på studiebesök med skolan, först till Stockholms stadsarkiv, och sen till Arbetarrörelsens arkiv. Och jag älskar arkiv. Tyvärr var skolan noga med att påpeka att det kan förekomma ändringar av schemat, även mitt i terminen, och det gör ju en, en smula paranoid.

Från skolstart och vidare

(Ebba Grön – Flyktsoda)

1. Så har man börjat skolan (igen.) Åkte ut till Södertörn igår för registrering och annat tråkigt, och på måndag drar studierna igång. Ser väldigt mycket fram emot det. Jag hade missuppfattat en del, och trott att varje inriktning i journalistikprogrammet var en klass, alltså 30 (cirka) elever, men vi är istället fem från varje inriktning som tillsammans bildar en klass på 35. Och jag ska alltså studera med inriktning historia (och jag har verkligen saknat historia.)

2. Har hittat den bästa boken (ha!): Marxist-Leninistisk grundkurs för Kommunistiska Partiet, utgiven 1981 av Proletär kultur, och verkar helt oläst. 5 kronor på second hand. Den inkluderar texter av folk som Marx och Lenin, och hela Kommunistiska manifestet. Är också väldigt nöjd över följande fynd: Germaine Greers Den kvinnliga Enucken – en feministisk klassiker som jag velat läsa en mindre evigheter (men måste medge att jag blev lite besviken när hon deltog i brittiska Big Brother – jag menar, vad i hela världen?)

3. I mars kommer ett av mina favoritband – Black Rebel Morotcycle Club, att släppa en ny platta. Äntligen!

4. Och nu har både BAFTA och Oscars nomineringarna släppts, och personligen ser jag fram emot dessa filmsläpp under året 2013:

• Lincoln, med Daniel Day-Lewis i huvudrollen
• The Master, med flera bra skådisar och av regissören som gjorde Magnolia och There Will Be Blood
• Kill Your Darlings, mer nyfiken på den – med Elizabeth Olsen och Daniel Radcliffe, och en handling centrerade till Beat-författarna, regissördebut
• Twelwe Years A Slave, av Steve McQueen, och med Brad Pitt, Michael Fassbender och Benedict Cumberbatch

5. Har nu fastnat för en radioserie från BBC som kallas Cabin Pressure, som spelas på BBC4 och idag var det avsnitt 2, säsong 4. Den handlar om ett väldigt litet flygbolag, men ett plan, två piloter, bolagets ägare och hennes smått korkade son. Och det hela är väldigt, väldigt roligt. Efter att ha lyssnat på några avsnitt, tog jag en paus och lyssnade istället på Hancock’s Half Hour från 50-talet, där med brittiska stjärnkomikerna Tony Hancock och Sid James medverkade, och i avsnittet jag lyssnade på var Laurience Olivier cameogäst (avsnittet The Fete)

 6. Har hittat ytterligare ett ganska udda halsband som jag fastnat för, nämligen detta:

Ett anatomiskt korrekt hjärta. Det går att köpa här, och de säljer även andra ”kroppsdelar”, bland annat hjärnan.

En mänsklig rättighet: att få känna sig trygg

Hade tänkt att skriva om detta den 1:a januari egentligen, men glömde bort det, och spenderade istället hela dagen trött (så går det när man frångår sina sovtider…) Men saken var det att när jag åkte hem från Hallunda till Söder under nyårsnatten så slogs jag av en grej – hela tunnelbaneresan kände jag mig smått förbannad. Orsakerna var dessa: min första tanke var, då jag ensam började gå mot tunnelbanestationen, att jag kunde i alla fall skatta mig lycklig att jag var iklädd långbyxor, skjorta som var knäppt ända upp, en tröja över det och kängor = ingenting som kan anses sexuellt provocerande. Sen var jag också glad att jag gick och släpade på ett tungt brädspel, för om något skulle hända, som tror jag att det skulle göra rejält ont att bli slagen med det. Också det att jag blev väldigt medveten om mitt kroppsspråk, där i tunnelbanevagnen med fulla tonåringar, sänkt blick, inte svara om någon pratar med mig etc. Dessutom vågade jag inte lyssna på min musik.

Det är så jäkla sjukt, att bara för att man är en ung kvinna, så ska man inte kunna känna sig säker när man reser hem själv sent. För det borde ju vara en rättighet. Och man borde få vara klädd hur fan man vill, utan att behöva fundera över hur andra (främst fulla män) kanske uppfattar ens klädsel. Bara för att man är ung kvinna som reser själv på natten, så ska man inte behöva fundera på att ta lektioner i självförsvar. För tanken att lära sig självförsvar tror jag inte är helt ovanligt bland andra kvinnor, men så jäkla fel – bara för att man föds till det muskelmässigt svagare könet, son enligt sociala regler, inte spenderar raster i mellanstadiet med att brottas, så ska man inte behöva ens fundera på hur man bäst knäar någon i skrevet.

En ung kvinna, eller vilken kvinna som helst, har lika stor rättighet som alla andra att känna sig trygga, och det ska inte spela någon roll om klockan är efter två på natten.

(Jag är förkyld, så detta inlägg skrivs iklädd sidenunderställ, de mjukaste kläder jag har, nedkrypen under täckte, och med elfilten.)

Fredag, och 1 till 4

(Jamie T – Sticks n Stones)

1. Skrev ju att jag emottagit den väldigt fina presenten som var Tove Lundins bok Handbok för psykon. Att leva med ADHD och bipolär sjukdom som nog måste vara den mest ärliga bok jag läst om ”psykisk ohälsa” (som det ju så fint kallas.) För att inte tala om hur totalt jäkla befriande den var att läsa. Hennes totala ärlighet blandat med en sådan humor som gör att den inte alls är deprimerande att läsa. Tänk dig själv bara – en rolig bok om att leva med psykisk sjukdom!

Hon rekommenderar bland annat bra sätt att ändra negativa eller destruktiva beteenden hos en själv: positiv förstärkning, i form av att ge sig själv en belöning när man gjort någon som man tycker är extra jobbigt. Om funktionell mat och hur att vara ett psyko kan vändas till att vara en fördel (kommer återkomma till det senare här.) Hur mycket enklare livet blir om man ser till att följa nedskrivna listor så som: kom-ihåg-lista, att-göra-lista och pinsamma-rutin-listan. Och hur man faktiskt man ge sig själv en moralist riktig tjänst genom att ljuga. Lundin beskriver hur det kan vara försvarbart att ljuga till chefen om varför man varit sjukskriven (officiellt migrän – inofficiellt psykos, mani eller ångest.) Hon beskriver fler situationer där det kan ses som en akt av självrespekt att ljuga. Blev först förbannad, för jag förespråkar annars ärlighet, ärlighet, ärlighet (i perioder då jag inte är livrädd för att andra människor kanske ogillar mig.) Men ja, efter att ha läst igenom kapitlet förstår jag bättre. Kanske till och med helt och hållet. Visst, ärlighet är generellt (till typ 99 %) det bästa, men om någon vän till en vän, eller bara bekant frågar vad du gör, du svarar: är sjukskriven, och människan fortsätter att fråga: varför då? Jag inser nu att du inte har den minsta lilla gnutta skyldighet att svara ärligt på den frågan (i den situationen), utan har all rätt i världen att svara något i stil med: gått in i väggen, eller valfri fysisk åkomma. Som sagt – det är otroligt befriande läsning.

2. Vill ganska desperat mycket ha detta halsband föreställande en serotoninmolekyl (även känt som signalsubstansen som har att göra med depression och antidepressiv medicin):

Någon gång. I framtiden.

3. Även fast dagen varit lite för lång för min smak (minuterna var ovanligt långsamma), så har jag ändå fått mycket gjort. Beslutat mig för att ringa upp om ett missat läkarbesök för att meddela att jag vill ha en ny tid, och dessutom svarade jag när de ringde tillbaka för att erbjuda en lite senare. Trots att det var hemligt nummer! Det kanske inte låter som mycket, men lägg till en dos telefonfobi och… Så jag ska till Sös igen på måndag. (Och detta låter säkert hemskt – men skulle jag kunna få klaga bara lite på sjukvården? Om hur jag får tider allt för snabbt. För detta är tredje gången jag meddelas om en tid, fem dagar innan. Fem dagar! Och jag är så inte en person som är flexibel och spontan. Är istället väldigt tråkig, och vill gärna veta om jag ska göra något, helt ganska mycket i förväg. Men tillbaka till dagen.) Sedan ut till Danderyd på förmiddagen, det var inte den bästa gruppsessionen, men jag gick i alla fall. Sedan har jag fördrivit tid med att göra hallonsorbet, med sparade, frysta äggvitor och gula & röda hallon plockade i somras. Sedan hallongmaränger. Och vanliga maränger. Fixade sen ihop ett fin födelsedagskort till min far (som fyllde år), med kalligrafi och det vanliga. Fortsatte sedan med att försöka skapa ett tydligare system med mina gamla dagböcker (nu 16 stycken) inspirerad av denna bild:

”’

Detta för att försöka förenkla saker när jag exempelvis letar efter en recension jag vet jag klistrat in, vad den där författaren heter eller namnet på någon gammal klasskamrat. Så, om jag nu exempelvis letar efter namnet på vad den där killen hette som jag diskuterade Stephen Fry med i London, kan jag nu gå till den märkt ”2009” och leta upp månad januari. Börjar tro allt mer på att försöka förenkla ens vardag. Verkligen.

4. Rekommendation: läsning om fördomar och myter.

 

God jul, gott år, god fortsättning och allt den där skiten

1. Jag antar att det är nu man egentligen ska recensera året som passerat, och skriva om sin jul och nyår. Men när nu sånt är så trist att läsa om, varför skulle jag då vilja skriva om det? Året som gått var ju trots allt ganska mycket som året dess för innan, bara med mindre studier, en och samma stad och det roliga i att vara sjukskriven (sarkasm.) Julen då? Den inkluderade en klädd gran, julstjärnor i fönstren, gräslig julmusik, byta julklappar med varandra och en chokladask som inte är speciellt god. Och nej, julen är inte min favorithögtid. Förstår inte riktigt meningen med dess traditioner. Eller – jag föredrar att kolla på Love Actually och Fanny och Alexander, och lyssna på Fairytale of New York, och det hela räcker liksom där. Jo, kanske några tänka jul också. Nyår var också som den brukar, men den är i alla fall trevlig! Minus fyrverkerierna då. Hem till Mattlo som vanligt, pizza, brädspel och julmust. Tjejerna mot killarna. TP och Alias. Tjejerna vann!

2. Juste ja – i ett post julinlägg ska man ju också skriva om sina favoritjulklappar (ordet skall läsas i falsett och avslutas med ett tihi) För i övrigt börjar jag väl förstå min smått cyniska attityd genemot jul och sånt, jag gillar helt enkelt inte saker man gör bara för att. Visst, fortsätt fira jul ni bara, ni kristna, för ni gör det ju för Jesus. Vi icke kristna gör det för maten och presenterna, men har annars i princip exakt samma traditioner. Jag gillar när man bryter och hittar på egna traditioner, istället för att laga mat man egentligen inte gillar, och som efter dagen blir liggande i kylskåpet och sånt. Skit i vad man ska göra och ha lite fantasi istället, varför inte ta in ett helt annat slags träd i vardagsrummet? För vem har bestämt att det måste vara en gran? (Som dessutom lär barra sönder vardagsrummet…)

Men tillbaka till favoritjulklapparna: en elektrisk filt, Torka aldrig tårar utan handskar, Handbok för alla psykon av Tove Lundin, presentkort så att jag kan spendera våren i valfri biosalonger och en manchesterkavaj som för mina tankar till universitetsprofessorer.

3. Har upptäckt ett nytt band – Peace, de är från Birmingham och påminner om Foals och Wy Luf. De har ännu bara släppt en singlar och en EP.

Recension av EP:n Delicious, från NME

Officiell hemsida

Facebook

Guardians New Band of the Day

Wiki