När förväntningarna skaver

fyrverkeri_1

Jag gillar inte nyår. Den högtiden sitter inte bra med mig. Den skaver, och skaver, och skaver. Trots att det egentligen bara är så dumt. Problemet är samhällets förväntningar av vad denna dag ska innebära. Och det dumma är att dessa förväntningar inte ens är något jag tycker om. Min mardröm vore att behöva gå på en superstor glammig fest, där jag knappt känner någon, och där man knappt kan prata för att ens öron fylls med dundrande dansmusik. Så när jag spenderar nyår med att inte fira känns det trots allt inte rätt, bra, eller skönt. Det känns sorgligt, som om jag missat något. Och det går bara inte ihop! För om jag skulle fira med ”super festen” så skulle jag ha ångest, men om jag gör på mitt sätt så gör det ändå ont. Sen på toppen av allt detta är fyrverkerierna, som får mig att känna som en soldat som återvänt hem med PTSD. Dessutom är det meningen att man ska lyckas njuta av ovan nämnda fyverkerier när man håller på att frysa ihjäl. Någon gång tänker jag åka bort över jul och nyår, och inte alls behöva tänka på alla förväntningar som kommer nedtryckta i samma paket som dessa firande dagar. Bort där man kan fylla dagarna med något helt annat än Tomten, Kalla Anka, julmat, konsumtionkonsumtionkonsumtion, och festen för att fira att året är över.

Men vad önskar jag då av 2014? Året då jag fyller 25? (Usch.) Jag vill skriva mer. Jag vill få känna mig kompetent. Jag vill se fler filmer, läsa fler böcker, kolla in fler pjäser. Jag vill lära mig mer. Jag vill träffa fler nya människor, och tycka om det. Jag vill resa någonstans spännande.

Jag har inte haft nyårslöften på åtskilliga år, eftersom det är tydligt hur otroligt kontraproduktiva de är, men förra året skrev jag en lista på 18 punkter om saker jag önskade av 2013, och 9 av dessa har gått igenom, eller varit något jag arbetat på – bland annat att genomgå utredningen, resa och fortsätta med mindre kreativa projekt. En del vad för stora, för svåra och som jag helt enkelt får fortsätta arbeta på under nästa år. Och jag tror att det är viktigt att båda ha små mål som man kan ro iland inom inte allt för lång tid (besöka Uppsala), och andra som kanske kan ta år (bli publicerad) för att ge lite balans, och en känsla av att man kan klara dem.

Hur som helst, gott nytt år hur du än firar, och imorgon har Sherlock säsong 3 premiär!

Vi gör ett litet filmquiz av SvD:s artikel om klassiska citat

Så vem sade (skådespelaren), och ifrån vilken film kommer följande citat (1 poäng per film, 2 om du kan skådisen, vilket gör maxpeängen 57!):

  1. ”You’re talking to me?”
  2. ”Fasten your seatbelts, it´s going to be a bumpy night”
  3. ”I’m big. It’s the pictures that got small”
  4. ”Yipee-ki-yay, motherfucker!”
  5. ”Det här livet äcklar mig till kräkningar”
  6. ”As long as they’ve got sidewalks, you’ve got a job”
  7. ”Round up the usual suspects”
  8. ”I’ll be back”
  9. ”Do I feel lucky today” (Ett citat, som ofta sägs fel)
  10. ”I do wish we could chat longer, but I’m having an old friend for dinner”
  11. ”I could’ve been a contender”
  12. ”Go ahead, make my day”
  13. ”You’re gonna need a bigger boat”
  14. ”Toto, I ‘ve a feeling we’re not in Kansas anymore”
  15. ”My father made him an offer he couldn’t refuse”
  16. ”As God is my witness, I’ll never be hungry again”
  17. ”Nobody puts Baby in a corner”
  18. ”Say hello to my little friend”
  19. ”Varför måste vi bo i fucking jävla kuk-Åmål?”

1. Rebort De Niro, Taxi Driver 2. ”Bette Davis, Allt om Eva 3. Gloria Swanson, Sunset Boulevard 4. Bruce Willis, Die Hard 5. Gunnard Björnstrand, Smultronstället 6. Joan Blondell, Footlight Parade 7. Claude Rains, Casablanca 8. Arnold Schwarzenegger, The Terminator 9. Clint Eastwood, Dirty Harry 10. Anthony Hopkins, När lammen tystnar 11. Marlon Brando, Storstadshamn 12. Clinst Eastwood, Sudden Impact 13. Rou Scheider, Hajen 14. Judy Garland, Trollkarlen från Oz 15. Al Pacino, Gudfadern 16. Vivien Leigh, Borta med vinden 17. Patrick Swayse, DirtyDancing 18. Al Pacino, Scarface 19. Alexandra Dahlström, Fucking Åmål 

Jag fick 43 poäng!

The Hobbit: 2, och problemen

MV5BMzU0NDY0NDEzNV5BMl5BanBnXkFtZTgwOTIxNDU1MDE@._V1_SX640_SY720_

Det var jätte trevligt att gå på bio igår, och allt det där, men när man ser såna där breda, kommersiella filmer finns det alltid vissa saker som kommer ligga kvar och skava efteråt, exempel:

  1. En kvinnlig karaktär. EN. Tauriel. I en film på 2, 41 min. Även känt som the smufette principle. Och såklart måste hennes karaktärs plot innehålla en kärlekshistoria. Duh. (Bards döttrar gills inte riktigt.)
  2. Det här med att göra ”innan”-historien efter. Alltså, att The Hobbit kronologiskt utspelas innan Lord of the Rings, det förstör en del. För det betyder bland annat att varken Bilbo eller Gandalf kan dö, hur  mycket våld och stridigheter de utsätts för. Och Bilbo kan inte ge bort, eller tappa ringen.  Och de tankarna dyker upp lite då och då under filmens gång – som när Bilbo tappar ringen på marken bland spindelbona, och jag tänker: åh, han kommer ju såklart hitta den igen.
  3. Boston terriern, eller mopsen hos människorna. Jag vet inte, men det kändes bara fel.
  4. De olika språken som talas, och hur orcherna hela tiden talar icke-engelska, människorna och hoberna ”engelska” och alverna växlar fram och tillbaka – trots att de talar med varandra. 
  5. Ibland glömde jag bort att Bilbo trots allt har huvudrollen. Det känns som han får mindre tid här än i förra filmen. Förresten, har han ens huvudrollen, eller får jag bara för mig det på grund av titeln – eller är det egentligen Theorin? Hur som helst, Gandalf och Bard får nog tidsmässigt lika stort utrymme här.
  6. Filmen heter The Desolation of Smaug, men det tog över halva filmen innan de nådde till Smaugs ”ödemark”.

Men bortom allt detta så var filmen väldigt underhållande, och de nästan tre timmarna flög förbi. Mikael Persbrandt kan inte ha varit så dålig, om jag inte ens tänkte på att han var med i den förrän vid eftertexten, och jag fick då  kolla upp vem han spelade. Jag älskar McKellen som Gandalf, nästan ännu mer efter att Damian Lewis skämde ut sig själv. Och efter att ha älskat Legolas när jag var typ 14 blir det så tydligt att Orlando Bloom inte har så mycket att komma med skådespelarmässigt. Stephen Fry var roligt, men det kändes lite som en parodi (jag kan bara inte komma på vem han spelar, vem parodin är på.) Dessutom borde Benedict Cumberbatch  spendera resten av sin karriär med roller där den rösten får komma fram.

Nyss var det jul igen, men nu är det över

Jag säger som jag misstänker att jag sade förra året – julen är inte min favorithögtiden. Jag gillar förberedelserna – att baka småkakor (i år fyra sorter; schackrutor, hasselnötskakor, kolakakor och sockerkringlor), göra julgodis, slå in julklappar, samt täcka alla ytor av saker som lyser (stjärnor, stakar, ljusslingor och värmeljus.) Själva dagen är mest jobbig. Men kvällen/natten är trevlig. Kollade på Tomten är far till alla barnen med familjen, och slutet på Love Actually – båda trevliga och roliga. Sen mysa i sängen iklädd en ny sidenpyjamas (gillar looken av en 50-tals herrpyjamas) och läsa någon av årets julböcker (alltså julklapp, i år: alla tre delarna av Torka aldrig tårar utan handskar, Grundämnen: Ett bildlexikon över universums alla kända atomer och min senaste favoritpjäs Equus av Peter Shaffer – återkommer till den ett senare tillf’lle), valet blev Gardell del 1.

Åh. Och detta skrivs från min sprillans nya och perfekt fungerande dator. Så jag hoppas kunna uppdatera lite oftare nu. Det gäller att komma in i det igen.

Imorgon är det dags för den obligatoriska julbiobesöket – en liten familjetradition där vi i familjen väljer en film som alla kan acceptera att se, tidigare var det Lord of the Rings-delarna, och nu har det gått över till The Hobbit, så imorgon ska vi se del 2: The Desolation of Smaug. Och på lördag ska balett upplevas, via Bio Rios visning av Törnrosa. Det ska bli intressant! 

Hatar annars lite smått juldagen, på grund av dess brist på morgontidning, det är irriterande.

Vi avslutar med den enda bra jullåten i min mening:

En offentlig (för sen) ursäkt har betydelse, och därför borde Modernaterna erkänt sitt fel när de vägrade södja bojkotten av det lagligt segrigerade Sydafrika

Enigma codebreaker Alan Turing recieves royal pardon.

Turing receives royal pardon
Mathematician lost his job and was given experimental ‘chemical castration’ after being convicted for homosexual activity in 1952.

Alan Turing, the second world war codebreaker who took his own life after undergoing chemical castration following a conviction for homosexual activity, has been granted a posthumous royal pardon 59 years after his death.

The brilliant mathematician, who played a major role in breaking the Enigma code – which arguably shortened the war by at least two years – has been granted a pardon under the Royal Prerogative of Mercy by the Queen, following a request from the justice secretary, Chris Grayling.

Turing was considered to be the father of modern computer science and was most famous for his work in helping to create the ”bombe” that cracked messages enciphered with the German Enigma machines. He was convicted of gross indecency in 1952 after admitting a sexual relationship with a man.

He was given experimental chemical castration as a ”treatment”. His criminal record resulted in the loss of his security clearance and meant he was no longer able to work for Government Communications Headquarters (GCHQ), where he had been employed following service at Bletchley Park during the war. He died of cyanide poisoning in 1954, aged 41..

Announcing the pardon, Grayling said: ”Dr Alan Turing was an exceptional man with a brilliant mind. His brilliance was put into practice at Bletchley Park during the second world war, where he was pivotal to breaking the Enigma code, helping to end the war and save thousands of lives.

”His later life was overshadowed by his conviction for homosexual activity, a sentence we would now consider unjust and discriminatory and which has now been repealed.

”Dr Turing deserves to be remembered and recognised for his fantastic contribution to the war effort and his legacy to science. A pardon from the Queen is a fitting tribute to an exceptional man.”

David Cameron described Turing as a ”remarkable man”. The prime minister added: ”His actions saved countless lives. He also left a remarkable national legacy through his substantial scientific achievements, often being referred to as the father of modern computing.”

There had been a long campaign to clear Turing’s name, including a private member’s bill. In 2009, an ”unequivocal apology” was issued by then prime minister Gordon Brown. An e-petition calling for a pardon received 37,404 signatures when it was closed in November last year. The request was declined by the then justice minister Lord McNally on the grounds that Turing was properly convicted of what at the time was a criminal offence.
A pardon is normally granted only when the person is innocent of the offence and where a request has been made by someone with a vested interest, such as a family member. On this occasion, a pardon has been issued without either requirement being met.
There was mixed reaction to the announcement. Iain Standen, chief executive of the Bletchley Park Trust, said Turing was ”a visionary mathematician and genius whose work contributed enormously both to the outcome of the war and the computer age”.

He added: ”The pardon gives further recognition for his outstanding contribution not only to second world war codebreaking but also the development of computing.”
Dr Andrew Hodges, tutorial fellow in mathematics at Wadham College, Oxford, and author of the acclaimed biography Alan Turing: The Enigma, said: ”Alan Turing suffered appalling treatment 60 years ago and there has been a very well intended and deeply felt campaign to remedy it in some way. Unfortunately, I cannot feel that such a ‘pardon’ embodies any good legal principle. If anything, it suggests that a sufficiently valuable individual should be above the law which applies to everyone else.

”It’s far more important that in the 30 years since I brought the story to public attention, LGBT rights movements have succeeded with a complete change in the law – for all. So, for me, this symbolic action adds nothing.
”A more substantial action would be the release of files on Turing’s secret work for GCHQ in the cold war. Loss of security clearance, state distrust and surveillance may have been crucial factors in the two years leading up to his death in 1954.”

Writer David Leavitt, professor of English at Florida University and author of The Man Who Knew Too Much: Alan Turing and the Invention of the Computer (2006), said it was ”great news”. The conviction had had ”a profound and devastating” effect on Turing, Leavitt said, as the mathematician felt he was being ”followed and hounded” by the police ”because he was considered a security risk”.

”There was this paranoid idea in 1950s England of the homosexual traitor, that he would be seduced by a Russian agent and go over to the other side,” Leavitt said. ”It was such a misjudgment of Alan Turing because he was so honest, and was so patriotic.”

With the situation in Russia regarding LGBT rights, and the recent decision by the supreme court in India to reinstate the criminalisation of homosexuality, ”for this to come from the Queen, is going to send a really important message, especially to the Commonwealth”, Leavitt added.Prof S Barry Cooper, professor of mathematical logic at the University of Leeds and chair of the Turing Centenary Advisory Committee, said: ”There was a slight worry that the private member’s bill had got slightly bogged down. So this is fantastic. And a sign of the growing reputation of Alan Turing, a growing sense of what he did for this country and what so many other people at Bletchley Park did.”

Liberal Democrat peer Lord Sharkey, who introduced the private member’s bill in the House of Lords, said: ”This has demonstrated wisdom and compassion. It has recognised a very great British hero and made some amends for the cruelty and injustice with which Turing was treated.
”It’s a wonderful thing, but we are not quite finished yet. I will continue to campaign for all those convicted as Turing was, simply for being gay, to have their convictions disregarded. That will be a proper and fitting and final end to the Turing story.”

Gay rights campaigner Peter Tatchell said the royal pardon was long overdue, but also due to ”another 50,000-plus men who were also convicted of consenting, victimless homosexual relationships during the 20th century”.
Though an inquest recorded a verdict of suicide, Turing’s mother and others maintained his death was accidental.
Turing made highly significant contributions to the emerging field of artificial intelligence and computing. After the war, he worked at many institutions, including the University of Manchester, where he worked on the Manchester Mark 1, one of the first recognisable modern computers.

Caroline Davies, Tis 24 Dec, 2013