Självporträtt.

DSC02304

DSC02349

DSC02356_3

DSC02375

Svartvitt själv2

 

Annonser

Som bly i fingertopparna, och fötterna och innanför pannbenet.

Överallt ser jag #metoo, det tycks vara det enda som diskuteras. Mår illa varje gång jag ser någons berättelse, eller när någon kulturperson försvarar övergreppen. Mer än så orkar jag inte skriva.

Men jag är i en period där jag känner mig så trött. Trött när jag vaknar, trött när jag åker till skolan och ännu mer trött på eftermiddagen, men sover ändå rätt bra. Utom i natt, hade den märkligaste sömnen i natt. Bisarrt, förstår ingenting i efterhand. Ibland tänker jag att jag borde be om en remiss till en sömnutredning (men har tänkt det i typ 10 år). Trots allt detta lyckas jag få gjort allt jag behöver få gjort. Utom att skicka in praktikansökan, för det ger mig sån ångest att jag inte förmått mig skriva klart den. Men, har satt en deadline till mig själv, annars rinner tiden iväg allt för mycket, det är redan risk för det. Suck, försöker också ta reda på vart ansökningarna ska skickats – allt har blivit extra krångligt eftersom vi inte blev inbjudna till informationsdagens med olika nyhetsmedier (eftersom skolan ju gav oss fel information…)

Men sen har jag ju fotokursen till och med juni. Och – som back up plan ska jag också söka till Projekt skriv-kursen på Jakobsbergs folkhögskola. Som just handlar om större skriv projekt, det vill säga, Hennes leende sprack. Varför är brevet dit så mycket lättare att skriva än personlig brev till jobb? Sen ska man skicka in ett utdrag. Och man ska även ha en referens också, men vem sjutton kan jag ha där? De är tydligen inte så petiga, men ändå liksom, någon för att visa att man är pålitlig och sånt.

Annars fortsätter Comparative European politics kursen, den på engelska. Men den är hyfsat enkel ändå måste jag säga, till den utsträckning att mycket av det jag läser är saker jag känner igen från tidigare stats-terminer. Och sen ska vi skriva hemtenta på engelska också, men jag oroar mig inte.

Men spenderar allt för mycket tid med att oroa mig för allting annat istället. Samtidigt som jag försöker jobba på fyra olika saker samtidigt. Det positiva är väl att jag i alla fall har hittat ny musik att lyssna på, Protomartyr släppte sin nya skiva i slutet på september, Relatives in Descent. Gillar den, men vet inte ännu om jag älskar den, förutom vissa låtar, typ Here is the thing (kan den låta mer Nick Cavig?) och The Chuckler. Har också upptäckt ett nytt (gammat) band som heter Cursive. De bildades i mitten på 90-talet, och splittrades efter en skiva eller två, för att återbildades i början på 2000-talet och då släppte de flera skriver som jag verkligen har fastnat för, bland annat The Ugly Organ. De låter lite som en blandning av Bright Eyes (kommer också från Nebraska och delade skivbolaget Saddle Creek) med La Dispute/Mewithoutyou.

Fel från början till slut; jag är förbannad.

Ni vet en sån där dag då allt går fel? Det har varit min dag hittills. Det började redan igår kväll/natt. Skulle ha haft en föreläsning idag, som ställdes in, men det var också deadline för att lämna in hemtentan i pappersformat (för statsvetenskapslärarna kan tydligen inte skriva ut själva) – jag tänkte yes, jag slipper åka till skolan. Låg och läste, lyssnade på Chelsea Wolfes nya skiva, skrev lite och googlade fotografer. Sen gick jag och lade mig, höll på att somna, eller hade kanske till och med gjort det men vaknade upp – och kom på att jag behövde vara i skolan innan 10. Tände, kastade mig upp och fixade med väckarklockor. Vid det här laget var klockan 02:40. Fick visserligen hemtentan inlämnad idag, men ingenting på vägen dit funkade, från skrivare till ett månadsåkkort som tagit slut och en sur busschaufför som gjorde att jag fick gå till pendeltågsstationen.  Sen köpte jag en macka i skolan, med mozzarella för att fira inlämning. Åt en tredjedel, sen kändes pålägget plötsligt trådigt – då var det typ parmaskinka i. Suck. Sen läste jag att Sidney Crosby, den mest kända och bästa hockeyspelaren de senaste 8-10 åren, har försvarat lagets (Pittsburgh Penguins) beslut om att besöka Donald Trump i Vita Huset, efter att de vunnit Stanley Cup. Det känns så fruktansvärt fegt att jag blir förbannad. (Har ändrat citatet efter att jag hittade en längre version, som inte framställer honom som lika världsfrånvänd): “I still feel like we look at it as an opportunity,” Crosby told the Pittsburgh Post-Gazette. “We respect the office of the White House. I’m pretty aware of what’s going on . . . as a group, we decided to go. There hasn’t really been a whole lot of discussion about it.” Laget hade skickat ut ett pressmeddelande om besöket dagen efter Trumps tal där han sa att NFL-spelarna som protesterade borde sparkas och andra vidrigheter. Försöker istället fokusera på Josh Ho-Sang (New York Islanders) och Joel Ward (San Jose Sharks) som dock har stött protesterna. Sen såg jag hur Nina Rungs visat Paolo Robertos svar på jämställdhetsminister Åsa Regnér uppmaning om att män måste ta ansvar för hedersvåld.

nina rungs1

Och sen är det ju NMR:s demonstration imorgon i Göteborg.

Fy fan.

Allting, samtidigt.

DSC01961

Utsikt, bild på solnedgång från i maj som jag hittade på mitt minneskort

Måndag 25 september

Skriver hemtenta i ett förkylningstecken. Försöker dra paralleller mellan ett tal av Jean-Claude Juncker och en Shakespeare pjäs. Har köpt två böcker The Beauty och Hjärtat är bara en muskel, medan jag öppnade upp Drömfakulteten häromdagen och hittade en massa post it-lappar med intressanta och inspirerande citat på – med ett bokmärke två tredjedelar in blir jag osäker på om jag läste ut den någon gång, eller om jag fastnade under en omläsning. Såg skräckfilmen The cabin in the woods härom kvällen, intressant men inte en tillräckligt läskig eller genomarbetad skräckis trots det. Den bästa filmen jag sett den senaste månaden (eller till och med halvåret) var Upstream color. Vill upptäcka en film som kan fånga och inspirera mig så igen. Men alla filmer jag är intresserad av är så långa att jag tappar koncentration halvvägs. Får väl ta och se Primer då, skapad av person. Har lyssnat på Brand New Science Fiction så många gånger och den har inte ens kommit ut på vinyl ännu. Behöver hitta ny musik, lyssnar på Black Rebel Motorcycle Clubs senaste singel – men den nya skivan kommer först i januari. Spelar klassisk musik medan jag skriver på tentan och La Dispute när jag jobbar med Hennes leende sprack.

Idag

Förbannar lärarna som la första föreläsningen för den nya delkursen samma dag som inlämningen för tenta. Inlämning 15:00, föreläsning 11:00. Aja, den är inne nu. Men det är nog den sämst skrivna tentan jag gjort.

Vad är planerna för helgen och nästa vecka? Ska gå och se DN-fotografen Paul Hansens utställning på Fotografiska museet. Ska få in ett biobesök, kanske It? Vet att jag har sett den gamla versionen av filmen, kanske när jag var 13 år, men minns i princip bara en scen. Annars ska jag skriva på Hennes leende sprack, ta en foto under gryningen liksom ett självporträtt, och komma igång med den nya delkursen Comparative European politics.

DSC02164

Utsikt, skymningsbild försök nr 2

 

Hösten är igång på riktigt.

DSC02128

Veckans fotouppgift: blue hour (skymmning och gryning)

Det löste sig med praktiken, tror att det var redan dagen efter jag skrev det förra inlägget. Tydligen var det den tillfälliga konsulenten som inte hade någon koll… Så jag har rätt att söka till den praktiken jag är intresserad av – det vill säga redaktionell. Det känns ju inte ett dugg super läskigt.

B-planen om jag inte får en praktikplats? Söka master/magister i journalistik (även om jag inte är säker på just journalistiken och jag har ju lika mycket rätt att söka statsvetenskap – förutsatt att c-uppsatsen verkar gå bra. Kanske borde jag som c-plan även söka stats?) Både Uppsala- och Stockholms universitets program verkar rätt bra.

Den sista planen kom som en desperat idé när jag trodde att ingenting skulle gå. Slutligen skriva klart Hennes leende sprack (Ofelia) och skicka in den till ett förlag. Jag vet inte riktigt varför, men jag har mer tilltro till mina chanser med ett sådant försök nu. Norstedts förlag hade författarkväll för några veckor sedan, Johannes Anyuru var där och pratade bland annat, liksom Laura Lindstedt som skrivit Oneiron, Ebba Witt-Brattström och flera till. En man som jobbar där som litterärchef (kan ha hittat på den titeln) pratade om vad det är som får dem intresserade av ett nytt manus – där originaliteten är det främsta.  Det jag behöver är att lägga till lite på slutet, kanske 5000 – 8000 ord? Sen gå igenom det för att se att det finns ett bra flyt och utan lösa trådar (som inte ska vara lösa). Så för att faktiskt kunna göra detta krävs det att jag kan komma tillbaka till den historien och skjuta upp min dystopiidé (som jag skrev på senaste igår kväll).

Men som sagt, ska ju också få en c-uppsats skriven denna termin (har en idé där) och på torsdag får vi statsvetenskaps c:s första hemtenta!

Kreativitet som en livlina.

Det blir extra viktigt att komma ihåg vad som hjälper att sänka stressnivåerna och får det att kännas mindre akut och omöjligt när allting kör ihop sig samtidigt.

Innan fredagen och fotokursens start hade jag bara sett det som ett stressmoment. Jag oroade mig för vad dagarna skulle innebära, hur det skulle vara där, hur jag skulle ta mig dit, de jobbiga tiderna och alla nya personer – och hur påfrestande kursen skulle bli. Väl där var det roligt, väckte kreativiteten och stressen försvann. Men med allting idag så hade jag glömt bort det positiva igen, men blev plötsligt påmind om hur viktigt det är för mig att hitta ett kreativt uttryck när allting blir för mycket.

Jag påmindes också om det på föreläsningen – för det handlade om språk, men också om begreppsförändring under tid – linguistic interventions och speech act. I den intressanta boken Textens mening och makt, som också är mycket torr och icke hjälpsam vid faktisk användning av metoderna den skriver om, tar den upp hur speech act (språkhandling) utvecklats från Wittgenstein. På föreläsningen kom jag på hur jag faktiskt skrev om just språkhandling i Hennes leende sprack (Ofelia-projektet) efter att ha läst halva Wittgenstein-boken Filosofen som inte ville tala under resan till Bryssel.

125.

När det talade språket mellan människor inte räcker längre söker man efter något annat. Det är nödvändigtvis inte ett fridsamt sökande. För Ofelia var det inte så. För Ofelia var det desperation – en kamp för ett alternativt sätt att uttrycka sig. Ett nytt sätt att göra sig hörd. På scenen fann hon blommornas språk. För det ansåg Det manliga geniet vara ett tidsenlig och passande sätt för en flicka som hon. Det hör ju till saken att han inte rådgjorde med henne. Det hör alltid till saken. Allrahelst för Ofelia.

126.

Om det man inte kan tala, därom måste man tiga.[1]

127. 

Går tiden verkligen framåt? Är historien verkligen kronologisk? Ett steg framåt, två steg bakåt. Är det så bara för mig? Vi är alla fast i våra egna bubblor där vi aldrig kan nå fram till varandra. Därav politiken – med olika perspektiv på upplevelser som säljs till högstbjudande. Därav journalistiken med sina hundratals tolkningar. Därav litteraturen – där varje författare tror att de säjer sanningen och att sanningen kommer levereras i ett paket med rosett till läsaren mellan inbundna sidor.

128.

Hon är fast. Hon kan inte se om oförmågan att tala och tolka är problemet i sig, eller om det istället handlar om att inte se. Det är två olika problem, två olika frågor. Men hon kan inte reda ut dem.

129. 

En känsla är alltid en oöversättbar sanning. Men problemet är ju att känslan är en sanning som kan ändras, ibland från en minut till en annan.

130. 

En handling är inte mycket bättre det. Handlingen är bara språkets stand in. Den kommer efter. Känsla – ord – handling. Det ena efter det andra. Sammankopplade som i en kedja, som för Ofelia har kommit att betyda något mycket speciellt.

Känslan är ren. Orörd. Men för att komma fram till ordet – och sedan handlingen – måste du komma över en tröskel som ligger långt över ditt förnuft.

131. 

Speach act. Hur i helvete tänkte Det manliga geniet där?

Act. Act and you will recieve.

Har jag missat något fundamentalt?

 132. 

Hjälp. Hjälp! Förstår du inte?!

[1] Wittgenstein, Tractatus Logico-philosophicus

Språkets brister är egentligen något som följer genom hela den texten. Antagligen kommer jag använda diskursanalys i min c-uppsats is statsvetenskap, men jag är intresserad av att kanske rikta in mig på just begreppsanalysen istället. Det vore en möjlighet att gräva i något som jag skulle kunna väva in i Hennes leende sprack.

Och sen har jag mitt dystopi-projekt som jag inte ägnat en tanke till de senaste två veckorna, men här ett smakprov att det jag skrivit hittills.

Sömn är något ouppnåeligt. Overkligt. Långt borta i horisonten, dit man aldrig når. Vakenhet är ljusfläckarna på baksidan av ögonlocket när man gnuggat dem för hårt. Kanske är det bäst så.

Tystnad. Betong och stål. Det finns ingenting som utstrålar värme. Solen når aldrig zenit utan kommer bara halvvägs för att sedan dala. Det har blivit värre. Men det bör man inte tala om. Människor kan i alla fall anpassa sig, de är som kackerlackor.

”Det var länge sedan. Generationer sedan. Eller, det är kanske bara en myt allihop. Det är svårt att veta. Jag är ingen jäkla expert på sånt där. En del har ju sagt att det bara är… vad är det där ordet? Jo – alternativ fakta. Ja, kanske är det så. Ha, ja, det är ju faktiskt det mest troliga. Att det bara är någon historia, någon myt som flutit med under alla dessa år.”

 

12 maj

Jag fick sömntabletter utskrivna idag. Får ser om de hjälper. En halv timmen innan sänggående. Om det inte funkar, en halv till. Men om det inte funkar skulle jag komma tillbaka. Ej mer än halv + halv. Möjliga biverkningar: trötthet, huvudvärk, muntorrhet, koncentrationssvårigheter, hallucinationer, minnesluckor, nedsatt reaktionsförmåga, rastlöshet i benen, rörelsetröghet, ofrivilliga muskelrörelser, ryckningar i ansiktet, minnesstörningar (inträffar ofta flera timmar efter att du tagit medicinen, för att minska risken måste du se till att få sova ostört i 8 timmar), förvärrad sömnlöshet, mardrömmar,

Bör uppmärksammas – finns risk för toleransutveckling. Finns risk för psykiskt och fysiskt beroende. Finns risk för minnesluckor. Finns risk för sömnambulism och liknande beteenden.

 

19 maj

Domedagsfröbank översvämmad

Fröbanken på Svalbard som ska kunna stå emot naturens krafter har översvämmats av smältvatten. Banken innehåller fröer från alla värdens hörn och tanken är att den ska kunna överleva naturkatastrofer och kärnvapensprängningar, men vatten från smältande isar har översvämmat fröbanken. Det så kallade domedagsvalet är beläget på Svalbard och förvarar över 800 000 växtarter, bland annat blommor, grönsaker och frukter. Efter en ovanligt varm vinter i Arktis har glaciärerna smält på ett oväntat sätt. Banken var inte förberedd på att permafrosten i området skulle kunna smälta, vilket orsakat detta. Dock har frösamlingarna inte skadats eftersom vattnet inte nått tillräckligt långt in. Fröbankens säkerhet ska nu förstärkas ytterligare.

 

Tisdag 20 maj

Nyheterna var märkliga idag. Man skulle kunna tro att någonting som ska vara oförstörbart ska vara oförstörbart, men tydligen inte. Jag vet inte ens om det är oroande. Vet heller inte om den nya medicinen har hjälp än. Tar fortfarande en halv tablett, väntar en natt till eller två innan jag prövar att ta en hel. Det kändes gråare idag.

Onsdag 21 maj

Fortfarande ingen förbättring. Det tog ca 6 h innan jag somnande. Väntar en natt till.

Torsdag 28 maj

Jobbet var som vanligt. Men när jag satt vid datorn och skrev kände jag mig konstig. Jag hade svårt att fokusera och mina fingrar kändes konstiga mot skrivplattan. Jag knöt händer och släppt flera gånger. Men jag kunde se att fingrarna var svullna, och jag fick skynda mig att ta av mig ringarna. Fick panik och försökte andas i fyrkant. Pressade dem mot den iskalla vattenflaskan. Kanske hjälpte det mer än andningen. Det var bättre när det var dags att gå hem. Tror inte någon märkte något. Fick allting gjort.

Och fortsättningen följer fortfarande.

En föreläsning om conceptual history (begreppshistoria) på engelska mellan 15-17 har lämnat min hjärna alldeles dimmig.

Så… Statsvetenskap c har dragit igång. Det är intressant, men har känt mig så splittrad de senaste två veckorna, där jag slitits mellan att hänga med på föreläsningarna och seminariet, fixa det sista med c-uppsatsen (den är nu slutgiltigt inne!) och i fredags åkte jag ut till Sigtuna folkhögskola, för jag ska nämligen gå på en fotokurs på distans där i ett år! Hade tänkt att söka dit förra våren men missade sökdatumet när prakten höll på – men denna gång var jag på hugget. Vi var ett gäng kvinnor i olika åldrar och med olika bakgrunder som har hittat till fotandet, men som alla vill få ut lite olika av kursen. Det ska blir riktigt kul!

Och en annan sak som pockar på min uppmärksamhet och håller mig vaken om natten med oro för framtiden – den långa praktiken. Fick veta precis innan sommaren skulle börjar att den studieplanen jag hade inte kommer att funka – för att studie- och karriärvägledarens ord har inte stämt, i alla fall enligt den person som hoppade in när hon var sjuk. Nu har ingen koll på någonting och jag vet inte riktigt vad som kommer att hända. Planen var – statsvetenskap a+b, journalistik a+b+c och sen har vi en valfri termin -> c-kursen på inriktningsämnet/långpraktik/utrikesstudier. Men enligt studievägledaren så skulle det gå att välja c-kursen nu och skjuta på långpraktiken till nästa termin – men enligt de som jobbar nu så ska det inte vara möjligt att välja redaktionell journalistik praktik eftersom vi inte längre går på journalistikprogrammet, utom måste istället välja en plats inom PR och kommunikation. Det känns som en mardröm och jag orkar bara inte med detta. Vill bara planera min c-uppsats och inte bry mig. Men jag är orolig och rädd för vad som kommer att hända. Jag vill inte jobba inom PR och kommunikation (det är typ det värsta jag kan tänka mig) och det är ju så viktigt med långpraktiken för att få en chans att få in en fot på en riktigt nyhetsredaktion.

Aja, vi får väl se. Men fy fan, hatar stressen.