Saker som jag glömt och saker som har hänt.

DSC03406.JPG

Jag länkade aldrig till min C-uppsats i statsvetenskapen, och det är ju dumt. För trots allt blev jag väldigt nöjd med den, med resultatet. Tycker arbetet i den är bättre än den jag skrev i journalistiken. Den går att läsa här. ”‘När kvinnligheten tynar bort i form av feminism finns det ingen att tända gnistan i mannen’: En studie om Sverigedemokraternas och Nordiska motståndsrörelsens bild av den samtida kvinnan”.

Jobbade som röstmottagare under valdagen. Möjligtvis det jobbigaste jag någonsin gjort. 16 h arbete, och kom hem klockan 00:45 då valvakorna började lida mot sitt slut. Men så intressant. Så givande. Och spännande att se hur processen faktiskt går till. Jag har redan anmält mig till EU-valet.

Att åka till Växjö och träffa skrivar-klassen var så kul. Själva upplevelsen var med givande än föreläsningarna i sig, men ändå.

Var i Karlstad typ en vecka innan, i princip bara för att jag kände ett sånt enormt behov att att se fler Lars Lerin målningar efter att ha varit på utställningen (som nu är över) på Liljevachls. Kan varmt rekommendera Sandgrund-museet i Karlstad. Väldigt inspirerande – och där av dikten Efter.

Möjligtvis har jag en ny favoritförfattare: Bjørn Rasmussen. Läste ut hans bok Huden är ett elastiskt hölje som omsluter hela lekamen och hans diktsamling Ming på typ 2 dagar. Älskar fysiskheten – kroppsligheten i hans skrivande.

Tro inte på någonting av det jag berättar om känslor. Mitt begär är en inställning i oljepannan, jag är en uppsättning organ. Berätta för mig om atomer, berätta för mig implosion.Och så lungorna, de syresätter blodet, detta vet vi. Och så levern, den är rödbrun och formad som en kägla, den väger ett och ett halvt kilo. Och så njurarna, och magsäcken, tarmarna: tunntarmen, tolvfingertarmen. Jag kan avvara tjocktarmen, jag ska bara ha en påse på magen för att samla upp vätskorna, jag är själv en påse med bakterier, inget annat. […]

När jag klev in och överräckte vinet beordrade han mig ut ur badkaret. Han satt på toalettlocket och drack ur flaskan medan det glödheta vattnet steg kring min kropp. När karet var halvfullt hällde han ur resten av vinet över mitt ollon som stack upp över vattenytan. Så knäppte han upp sin byxor, tog fram sin stora, bruna kuk och pissade mig på bröstet, i håret, i munnen.

Jag kom. Jag skrev. Jag älskar honom.

Har typ redan fixat praktikplats. Tack vare just skrivarkursen. Det känns helt sjukt.

Ska se Idles i Köpenhamn i november. Det kanske till och med blir en skriven recension av det i en tidning? Återkommer.

Typ allt det här har hänt sen i slutet på augusti. Mitt liv brukar inte vara så här. Men jag mår bra och trivs verkligen med skrivandet just nu.

Annonser

Dikt: Efter.

Det är vackrare genom dina ögon. Kanske är din syn bättre? Det jag minns är inte det jag såg. Kanske är det alltid så.

Ville jag åka dit innan? Tåg? Flyg? Båt? Jag vill se det du såg.

Om jag söker tillräckligt i snön kanske jag kan hitta dina fotspår? Måste jag utföra beräkningar om hur fort snön faller i förhållande till vindhastighet? I sådana fall kommer jag rasa redan vid första hindret och fall handlöst ned och färga snön med näsblod. I sådana fall kommer jag inte få se en endaste snöflinga.

Det finns en genuin rädsla över att frysa ihjäl. Precis som de gamla polarupptäckarna. Men jag vill inte återupprepa deras resa. Bara din.

Rejäla kängor. Underställ. Täckjacka. Täckbyxor. Raggsockor. Vantar. Mössa. Lager på lager. En tillräcklig stor väska. Hur stor är en tillräckligt stor väska?

I alla drömmarna snöar det. Alla ljud absorberas av massorna. Ljuset reflekteras; bländande. Men drömmen överensstämmer inte med verkligheten. Det har varit den varmaste månaden. Att vakna och svettas överensstämmer inte. Att inte se snö överensstämmer inte. Det spricker, ingenting håller längre ihop.

Mat. Antal kalorier per dag multiplicerat med antalet dagar. Förväntas jag kasta extra mat till svältande isbjörnar?

Tundra. Taiga. Glaciärer som kalvar. Domedagsvalvet. Till Jordens gränd, tills det inte finns ett längre bort. Jag vill se solstrålarna från samma vinkel som du.

Fantomsmärtor: nacke, axlar, rygg. Musklerna spänns som gitarrsträngar; dissonansen skär sönder. Fantomfryser ända in i varenda cell, en arme som når överallt.

Om jag köper böcker av Sir Edmund Hillary är jag på väg då?

Ren. Fjällräv. Fåglar över en horisont.

Permafrosten kan nå 400 meter ned i marken. Töning. Kalvning. På väg bort, försvinnande.

Eider. Tärna. Lunnefågel.

Drömmar som är drömmar som är drömmar. Medan jag drömmer att jag vaknar och allting är som det alltid är på morgonen. Men kallt. Men snö. En millimeter fel. Eller så har jag glömt biljetterna. Hur långt kan permafrosten nå?

Kommer jag hinna dit innan det försvinner? Kommer jag se det? Din snö. Din himmel. Ditt karga landskap. Kommer jag? Din tavla.

(Inspirerad av Lars Lerins Arktismålningar)